Jag har suttit och lekt lite med lay out funktionen på bloggen. Har inte riktigt bestämt mig för om jag är nöjd eller om jag ska fila till den ytterligare något.
Den som lever får se!
lördag 28 februari 2009
Outforskade områden i landet Vuxen
I veckan kom min chef in till mig.
"Får jag prata lite med dig," frågade hon. I vanliga fall då jag hör denna fras brukar jag tänka: "Vad har jag nu gjort för fel?" Men inte denna gång. Kände på mig att hon hade något bra att komma med.
Mycket riktigt. "Vi vill att du börjar fast hos oss," förklarar hon för mig. Detta hela två månader innan min projektanställning går ut! Jag hade tänkt att i början av nästa vecka komma med lite smygande förfrågningar angående min framtid på företaget. Nu är jag istället fast anställd från och med måndag! Detta är mitt första, fasta jobb någonsin! Jag kliver in på outforskad mark...
Nu har jag jobb, körkort, får handla på systemet, examen, lägenhet, Volvo, krukväxter och studieskulder. Vuxenpoängen staplas på hög. Dags att växa upp?
"Får jag prata lite med dig," frågade hon. I vanliga fall då jag hör denna fras brukar jag tänka: "Vad har jag nu gjort för fel?" Men inte denna gång. Kände på mig att hon hade något bra att komma med.
Mycket riktigt. "Vi vill att du börjar fast hos oss," förklarar hon för mig. Detta hela två månader innan min projektanställning går ut! Jag hade tänkt att i början av nästa vecka komma med lite smygande förfrågningar angående min framtid på företaget. Nu är jag istället fast anställd från och med måndag! Detta är mitt första, fasta jobb någonsin! Jag kliver in på outforskad mark...
Nu har jag jobb, körkort, får handla på systemet, examen, lägenhet, Volvo, krukväxter och studieskulder. Vuxenpoängen staplas på hög. Dags att växa upp?
onsdag 25 februari 2009
Deltävling nr 3
Tävlingen kan enklast sammanfattas med ett namnbyte. Borde ha kallats lilla melodifestivalen. Någon där emot? Det var ju barn och barnens idoler som gick vidare! EMD var kanske lite småsöta, men jag är inte lyrisk och Molly sjunger så bra och är så söt, men var det ingen som märkte att låten var urtråkig?
Jag är inte alls besviken över att mina favoriter (Maja och Velvet) inte ens klarade första ursållningen.
Sen är jag mycket oroad över pausunderhållningen. Visst, de kan inte toppa förra årets lyckosatsning, men att med flit göra usla inslag var väl inte mening? Det enda den duger till är pissepaus!
Jag är inte alls besviken över att mina favoriter (Maja och Velvet) inte ens klarade första ursållningen.
Sen är jag mycket oroad över pausunderhållningen. Visst, de kan inte toppa förra årets lyckosatsning, men att med flit göra usla inslag var väl inte mening? Det enda den duger till är pissepaus!
söndag 15 februari 2009
Alla hjärtans dag...
Helgen spenderades på en spa-resort i Göteborg. Men inte av den anledningen som många tror, alla hjärtans dag, utan för farmors skull.
Hennes julklapp var att få spendera en helg tillsammans med sina barn och deras respektive. Eftersom jag och Pacman är så vansinnigt mogna så fick vi också följa med. Vi fick alltså sitta vid vuxenbordet!
Det var dock inte så många av de andra gästerna denna helg som var där för att umgås med sin farmor. Tvåsamheten har aldrig varit så tydlig! Överallt gick män och kvinnor två och två, tätt omslingrade. Inte ett barn fanns i sikte heller. Jag blev nästan irriterad på uppdelning, även om jag och Pacman vid några tillfällen passade på att smita undan, så det bara blev vi två.
Jag tycker att alla hjärtans dag är ett kommersiellt jippo. Varför ska man vara extra kär just den dagen? Borde inte alla dagar vara alla hjärtans dag?
...ändå kan jag inte låta bli ett le åt lördagsbilagans framsida där en söt tjej klädd i brudklännning friar till sin sambo. Så sött!
Hennes julklapp var att få spendera en helg tillsammans med sina barn och deras respektive. Eftersom jag och Pacman är så vansinnigt mogna så fick vi också följa med. Vi fick alltså sitta vid vuxenbordet!
Det var dock inte så många av de andra gästerna denna helg som var där för att umgås med sin farmor. Tvåsamheten har aldrig varit så tydlig! Överallt gick män och kvinnor två och två, tätt omslingrade. Inte ett barn fanns i sikte heller. Jag blev nästan irriterad på uppdelning, även om jag och Pacman vid några tillfällen passade på att smita undan, så det bara blev vi två.
Jag tycker att alla hjärtans dag är ett kommersiellt jippo. Varför ska man vara extra kär just den dagen? Borde inte alla dagar vara alla hjärtans dag?
...ändå kan jag inte låta bli ett le åt lördagsbilagans framsida där en söt tjej klädd i brudklännning friar till sin sambo. Så sött!
Deltävling nr 2
Man skulle kunna tro att en schlagerfantast som jag nu ska ge er en komplett resumé av lördagens event. Men det ska jag inte! Fräcka Fröken spenderade nämligen sin lördagskväll över en tre-rättersmiddag på ett spa i Göteborg.
Turligt nog råkade jag sätta på TVn vid 7 snåret nu på kvällen och lyckades se de fem sista bidragen då allt gick i repris.
Melodi nummer 4:
Något så märkligt som en fräsch hårdrockslåt a'la 80-talet.
Melodi nummer 5:
Vansinnigt rolig drift med Rysslands Dima Bilan! Svenska medborgare skulle bli bannlysta i Ryssland framöver om Markoolio och hans dansare framfört detta bidrag inför hela Europa. Dansöser i piano, skridskoåkare och violinister, synd att låten inte var så bra...
Melodi nummer 6:
Uppstissad barnsångare med överkoriograferade dansare, kryddad med en kraftig hubbabubbadoft och glittrande ögon.
Melodi nummer 7:
Jag befarade ett tag att sångarna skulle flyga iväg, så som de viftade med armarna. Låten kommer jag inte ihåg.
Melodi nummer 8:
Ja, Måns är ju Måns.
Då Pacman fick syn på Måns mumlade han något om 80-talet och gick ifrån TVn. Jag måste faktiskt hålla med honom. Inte just att Måns skrek "80-talist, javisst" under sitt framträdandet utan att hela programmet genomsyrades av den 80-talistiska andan. Eller vad sägs om Lili och Sussi - återkomsten, Jennifer Brown och Hårdrockskalufser. Lite märkligt att tänka att Amy Diamond inte ens var född på 80-talet...
Turligt nog råkade jag sätta på TVn vid 7 snåret nu på kvällen och lyckades se de fem sista bidragen då allt gick i repris.
Melodi nummer 4:
Något så märkligt som en fräsch hårdrockslåt a'la 80-talet.
Melodi nummer 5:
Vansinnigt rolig drift med Rysslands Dima Bilan! Svenska medborgare skulle bli bannlysta i Ryssland framöver om Markoolio och hans dansare framfört detta bidrag inför hela Europa. Dansöser i piano, skridskoåkare och violinister, synd att låten inte var så bra...
Melodi nummer 6:
Uppstissad barnsångare med överkoriograferade dansare, kryddad med en kraftig hubbabubbadoft och glittrande ögon.
Melodi nummer 7:
Jag befarade ett tag att sångarna skulle flyga iväg, så som de viftade med armarna. Låten kommer jag inte ihåg.
Melodi nummer 8:
Ja, Måns är ju Måns.
Då Pacman fick syn på Måns mumlade han något om 80-talet och gick ifrån TVn. Jag måste faktiskt hålla med honom. Inte just att Måns skrek "80-talist, javisst" under sitt framträdandet utan att hela programmet genomsyrades av den 80-talistiska andan. Eller vad sägs om Lili och Sussi - återkomsten, Jennifer Brown och Hårdrockskalufser. Lite märkligt att tänka att Amy Diamond inte ens var född på 80-talet...
torsdag 12 februari 2009
Skitstövlar!
Nu när jag äntligen klarat av statistiken och fått alla min poäng registrerade, så fick jag lite pengar av mamma och pappa. "Kanon", tänkte jag. "De här slantarna täcker antagligen för ingenjörsringen som jag tänker köpa."
Nu var det dock så att jag fick kontanter och eftersom man måste visa upp ett examensbevis (vilket kommer dröja ca 8 - 10 veckor) för att köpa en examensring så stod jag där med massa slantar i näven.
Vad gör man då? Sätter in dem på banken? Nej, man shoppar upp dem! I söndags gjorde jag mig en ordentlig räd ner på stan.
Måste försvara mig med att jag bara köpte saker som jag verkligen behövde eller kände att jag saknat ett bra tag. Som en skrapa/borste till bilen, nya jeans, en kjol, två böcker och en klocka. Jag var även och tittade på stövlar.
Det där med stövlar är en lite knepig sak för mig. Enda sedan vi städade ur vår klädkammare (i augusti!) har jag tänkt att jag ska gå med mina svarta stövlar till en skomakare för att laga den utslitna klacken. Under hösten har jag lyckats ta sönder ytterligare två par skor, så nu är min till-skomakaren-hög ganska stor. Det är inte långt till närmsta sko- och nyckelservice här ifrån. Det är faktiskt längre till mataffären. Problemet ligger i att jag ofta kommer hem straxt innan sex och killen har bara öppet till sex på vardagar. På lördagar har han öppet till 13, men jag brukar tappa minnet på lördagar och inte komma på förens klockan tre att min till-skomakaren-hög kallar på mig.
Så till mitt problem. Jag har skor hemma som jag tycker om, men som jag inte kan använda för de är trasiga. Därför köper jag inga nya skor, vilket resulterar i att jag har samma par stövlar när jag springer på byggarbetsplatser som när jag ska på fest. Jag har inga snygga, rena stövlar!
I alla fall så kollade jag på stövlar i söndags. I den första affären jag går in i hittar jag mina drömmars stövel! Underbara bruna stövlar med spännen nere vid ankeln. Bra pris var det också. Ögonblicket innan jag ska prova stöveln faller blicken på den lilla lappen som beskriver vilka material som finns i stöveln. Jag upptäcker den hemska romben. Romben står för konstgjorde material, typ plast. Jag vill inte stoppa i mina fötter i ett par pjuks med andningsförmåga jämförbar med en kondom. Fattar ni hur illa ett par fötter kan lukta efter att ha spenderat dagen i ett par plastpåsar?
Stövlarna åkte upp på hyllan igen med en väldans fart! Sen tänkte jag: "Det här kommer inte gå. Hur mycket jag än letar kommer jag aldrig hitta ett par lika snygga stövlar som dessa." Det var sant. Det fanns inga lika snygga stövlar i hela stan, tror mig, jag letade.
Nu var det dock så att jag fick kontanter och eftersom man måste visa upp ett examensbevis (vilket kommer dröja ca 8 - 10 veckor) för att köpa en examensring så stod jag där med massa slantar i näven.
Vad gör man då? Sätter in dem på banken? Nej, man shoppar upp dem! I söndags gjorde jag mig en ordentlig räd ner på stan.
Måste försvara mig med att jag bara köpte saker som jag verkligen behövde eller kände att jag saknat ett bra tag. Som en skrapa/borste till bilen, nya jeans, en kjol, två böcker och en klocka. Jag var även och tittade på stövlar.
Det där med stövlar är en lite knepig sak för mig. Enda sedan vi städade ur vår klädkammare (i augusti!) har jag tänkt att jag ska gå med mina svarta stövlar till en skomakare för att laga den utslitna klacken. Under hösten har jag lyckats ta sönder ytterligare två par skor, så nu är min till-skomakaren-hög ganska stor. Det är inte långt till närmsta sko- och nyckelservice här ifrån. Det är faktiskt längre till mataffären. Problemet ligger i att jag ofta kommer hem straxt innan sex och killen har bara öppet till sex på vardagar. På lördagar har han öppet till 13, men jag brukar tappa minnet på lördagar och inte komma på förens klockan tre att min till-skomakaren-hög kallar på mig.
Så till mitt problem. Jag har skor hemma som jag tycker om, men som jag inte kan använda för de är trasiga. Därför köper jag inga nya skor, vilket resulterar i att jag har samma par stövlar när jag springer på byggarbetsplatser som när jag ska på fest. Jag har inga snygga, rena stövlar!
I alla fall så kollade jag på stövlar i söndags. I den första affären jag går in i hittar jag mina drömmars stövel! Underbara bruna stövlar med spännen nere vid ankeln. Bra pris var det också. Ögonblicket innan jag ska prova stöveln faller blicken på den lilla lappen som beskriver vilka material som finns i stöveln. Jag upptäcker den hemska romben. Romben står för konstgjorde material, typ plast. Jag vill inte stoppa i mina fötter i ett par pjuks med andningsförmåga jämförbar med en kondom. Fattar ni hur illa ett par fötter kan lukta efter att ha spenderat dagen i ett par plastpåsar?
Stövlarna åkte upp på hyllan igen med en väldans fart! Sen tänkte jag: "Det här kommer inte gå. Hur mycket jag än letar kommer jag aldrig hitta ett par lika snygga stövlar som dessa." Det var sant. Det fanns inga lika snygga stövlar i hela stan, tror mig, jag letade.
Det var inget bra!
Man skulle ju kunna tro att en tjej som är så såld på Melodifestivalen som jag, skulle nämna något om hur tävlingen förra helgen utspelade sig.
Men det tänker jag inte göra! För alla bidrag sög! Det enda bidraget som jag eventuellt kunde tänka mig att skicka till final, kom bland de tre sista.
Men det tänker jag inte göra! För alla bidrag sög! Det enda bidraget som jag eventuellt kunde tänka mig att skicka till final, kom bland de tre sista.
Så var det gjort!
Idag tog jag (rent praktiskt ett litet steg) ett stort steg i framåt i min karriär. Jag har lämnat in min examensansökan! Förutom att jag lyckades särstava examensansökan på kuvertet (fick nödlaga med ett litet bindesträck) var proceduren väldigt odramatisk.
Efteråt åkte jag och köpte tårta för att fira med jobbet. Jobbarkompisarna tyckte naturligtvis att tillfällen som detta bör firas med bakvärk.
Nu dröjer det 8 - 10 veckor innan jag kan hämta ut min examensbevis på ICA, men det får det vara värt!
Efteråt åkte jag och köpte tårta för att fira med jobbet. Jobbarkompisarna tyckte naturligtvis att tillfällen som detta bör firas med bakvärk.
Nu dröjer det 8 - 10 veckor innan jag kan hämta ut min examensbevis på ICA, men det får det vara värt!
tisdag 10 februari 2009
Nya tag
I fredags hade jag en riktig skitdag. Det kändes som att jag inte presterade över huvudtaget. Riktigt deprimerande.
Då känns det bra att ha dagar som idag. Jag antog en ny utmaning med förnyade krafter. Det kändes verkligen som om jag presterade något!
...fast den utomstående skulle antagligen bara se ett gytter av rosa post-it lappar i organiserad röra...
Då känns det bra att ha dagar som idag. Jag antog en ny utmaning med förnyade krafter. Det kändes verkligen som om jag presterade något!
...fast den utomstående skulle antagligen bara se ett gytter av rosa post-it lappar i organiserad röra...
fredag 6 februari 2009
Helg
Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är det fredag! Som jag har längtat. Redan i måndags började jag fundera och planera för helgen. Jag nästan tvingade mig att skjuta bort tankarna, man kan inte gå och längta efter helgen hela veckan, då blir man ju galen!
Ändå är det just det som jag gjort. Har varit trött och hängig hela veckan, inte varit inspirerad, sovit för lite och varit allmänt moloken.
Så tillslut fick jag traska genom snöblasket till busshållplatsen. Och vad får jag se? Landsortsbussen som passerar har inte uppgifter om bussens nummer och destination på sidopanelen, utan det står:
Ändå är det just det som jag gjort. Har varit trött och hängig hela veckan, inte varit inspirerad, sovit för lite och varit allmänt moloken.
Så tillslut fick jag traska genom snöblasket till busshållplatsen. Och vad får jag se? Landsortsbussen som passerar har inte uppgifter om bussens nummer och destination på sidopanelen, utan det står:
Äntligen fredag,
HURRA!
HURRA!
Det finns fler som tänker som jag.
torsdag 5 februari 2009
Storögd
Var i hufvudstaden på kurs igår, väldigt fashionabelt! Eventet gick av stapeln på ett av de där hotellen precis vid centralstationen, ett hotell som jag i vanliga fall bara drömmer om att få träda in i. Jag är visserligen inte speciellt van vid hotellmiljöer överhuvudtaget, men oboj vad jag kände mig bortkommen när jag gick in där.
Ganska snart upptäckte jag att folk hade små lappar med sitt namn uppnålade på tröjan. Var hade de få tag på dem?!? Då vi kom in i seminariesalen jublade jag tyst över de reklamprylar som skänktes bort av arrangörerna (sitter i sen studenttiden). Jag märkte inte ens att lunchmaten var intetsägande eftersom jag storögt och storörat försökte ta in info från kollegor, konkurenter och föreläsare. Jag kände mig som en rådjursögd kanin.
All den här nojan släppte dock efter lunchen, dels för att paltkoman inträdde och dels för att jag började inse att folket runtomkring mig var mänskliga.
Framåt 4 på eftermiddagen var jag rätt spak i huvudet av all information som jag matats med under dagen. Kändes smått befriande att komma hem.
En sak som slog mig när jag satt och väntade på tåget hem. Vad mycket folk det bor i Stockholm! Var kommer alla människor ifrån? De fanns ju överallt! Just då kände jag mig för ett kort ögonblick som en liten lantlolla igen...
Ganska snart upptäckte jag att folk hade små lappar med sitt namn uppnålade på tröjan. Var hade de få tag på dem?!? Då vi kom in i seminariesalen jublade jag tyst över de reklamprylar som skänktes bort av arrangörerna (sitter i sen studenttiden). Jag märkte inte ens att lunchmaten var intetsägande eftersom jag storögt och storörat försökte ta in info från kollegor, konkurenter och föreläsare. Jag kände mig som en rådjursögd kanin.
All den här nojan släppte dock efter lunchen, dels för att paltkoman inträdde och dels för att jag började inse att folket runtomkring mig var mänskliga.
Framåt 4 på eftermiddagen var jag rätt spak i huvudet av all information som jag matats med under dagen. Kändes smått befriande att komma hem.
En sak som slog mig när jag satt och väntade på tåget hem. Vad mycket folk det bor i Stockholm! Var kommer alla människor ifrån? De fanns ju överallt! Just då kände jag mig för ett kort ögonblick som en liten lantlolla igen...
tisdag 3 februari 2009
Uppladdningen börjar
Jag gav ifrån mig ett litet glädjetjut i morse då jag upptäckte att morgontidningen inte endast innehöll lokala nyheter och ordet fritt. Lokaltidningen hade slagit på stort och tryckt upp en alldeles egen bilaga om Melodifestivalen!
För en gångs skull slapp Pacman vänta på att jag skulle läsa klart tidningen innan det var hans tur. Pacman skummade sporten medan jag läste om Måns Zelmerlöws chanser att nå Moskva. Det var ganska så tyst vid vårt frukostbord i morse...
För en gångs skull slapp Pacman vänta på att jag skulle läsa klart tidningen innan det var hans tur. Pacman skummade sporten medan jag läste om Måns Zelmerlöws chanser att nå Moskva. Det var ganska så tyst vid vårt frukostbord i morse...
måndag 2 februari 2009
Det bästa med februari
Snart börjar det! På lördag får jag plocka fram min röda fjäderboa, highhealsen, martiniglasen och glittersminket. Jag kommer andaktsfullt inta position, hyssja min omgivning till tystnad och med domedagsstämma fördöma dem som inte uppfyller mina krav. Jag misstänker att det blir ganska många som kommer falla under min billa.
Man skulle ju kunna tro att det är återkomsten av solen som gör att februari är så fantastisk, och det är förstås sant. Både i igår och idag har solen strålat från en klarblå himmel, luften har varit frisk och humöret på topp så fort man gått ut i solgasset. En klar förbättring i jämförelse med januari månad då solen tycktes lida av en sällsamt utdragen förkylning och vägrade stiga upp ur sängen.
Men det är inte solen som förgyller min februari allra mest. Det är MELODIFESTIVALEN!
I 5 veckor framöver kommer äppelkäcka popsångerskor tampas med håriga wannebe-hårdrocklare. Barnprogramledare kommer att vilja mäta sina stämmor med forna idoldeltagare. En hejdundrande cirkus som kämpar land och rike runt för att lysa upp våra lördagskvällar i över en månad!
Det är fel på mig. Jag vet. Jag tycker oftast att bidragen i festivalen är typiska exempel på hur man inte ska skriva musik. Att sen ställa din en överkoreograferad artist som gått vilse i sminklogen gör inte saken bättre. Förra året satt jag och totalsågade hela första programmet. Den enda som var värd att skicka vidare till Globen var Björn Gustavsson, men han var ju utan tävlan. Som tur var fick vi ser mer av honom i alla fall...
Jag vet inte vad det är, men jag trivs helt enkelt väldigt bra framför TVn på lördagskvällarna i februari. Har man dessutom ett gäng trogna kompisar som känner ungefär lika dan't, så blir det hela ännu trevligare. Ja, februarilördagarna skulle inte vara hälften så roliga om det inte var för Blondie, Vanilla, Brownie, Fanzy och Geisha! Ses i helgen brudar!
Man skulle ju kunna tro att det är återkomsten av solen som gör att februari är så fantastisk, och det är förstås sant. Både i igår och idag har solen strålat från en klarblå himmel, luften har varit frisk och humöret på topp så fort man gått ut i solgasset. En klar förbättring i jämförelse med januari månad då solen tycktes lida av en sällsamt utdragen förkylning och vägrade stiga upp ur sängen.
Men det är inte solen som förgyller min februari allra mest. Det är MELODIFESTIVALEN!
I 5 veckor framöver kommer äppelkäcka popsångerskor tampas med håriga wannebe-hårdrocklare. Barnprogramledare kommer att vilja mäta sina stämmor med forna idoldeltagare. En hejdundrande cirkus som kämpar land och rike runt för att lysa upp våra lördagskvällar i över en månad!
Det är fel på mig. Jag vet. Jag tycker oftast att bidragen i festivalen är typiska exempel på hur man inte ska skriva musik. Att sen ställa din en överkoreograferad artist som gått vilse i sminklogen gör inte saken bättre. Förra året satt jag och totalsågade hela första programmet. Den enda som var värd att skicka vidare till Globen var Björn Gustavsson, men han var ju utan tävlan. Som tur var fick vi ser mer av honom i alla fall...
Jag vet inte vad det är, men jag trivs helt enkelt väldigt bra framför TVn på lördagskvällarna i februari. Har man dessutom ett gäng trogna kompisar som känner ungefär lika dan't, så blir det hela ännu trevligare. Ja, februarilördagarna skulle inte vara hälften så roliga om det inte var för Blondie, Vanilla, Brownie, Fanzy och Geisha! Ses i helgen brudar!
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
