Skit-precision!

Då jag och Pacman skulle ta bilen till mina päron i helgen möttes vi av en väldigt retlig syn. Framrutan på vår oskyldiga vita bil hade blivit utsatt för "sabotage". Fåglar hade med en sanslös precision lyckats träffa framrutan med hela 14 stycken fågelskitar! Ingen av bilarna runt om kring hade fått en enda lort på sig. Vår motorhuv hade visserligen blivit träffad av tre små lortar, men i övrigt var bilen fri från bajs. Hur kunde fåglarna veta att det var just vår bil och hur kunde de veta att vi tittade genom just den rutan? Jag är full av förundran.

Hade jag haft kameran med mig hade jag förevigat ögonblicket. Istället blev det att ta fram isskrapan och sedan åka ner till macken och för att gno bort de mest faststelnade bitarna.

Jag får se det positiva i det hela. Nu är i alla fall rutorna på bilen rena. Kanske skulle ta tag i resten av bilen också?

Bara för att..

... jag är så väldigt snygg i bygghjälm!

Så mycket liv, så lite tid!

Den observante läseren bör ha noterat att frekvensen på mina blogginlägg har minskat något. Det kan förstås bero på att jag inte har så mycket att avreagera mig på längre, men det är mer sannolikt att mitt överskott på fritid har krympt.

Jag hoppar upp ur sängen runt sex-snåret, gör mig i ordning, fixar frukost och väcker Pacman, för att sedan tuffa i väg till jobbet vid sju och jag är sällan hemma före sex på kvällen. När jag väl är hemma så är det andra saker som lockar, mat, disk (lockar? den måste göras!) TVn och min säng. Personen som har haft svårt att förstå hur man kan sysselsätta sig en hel dag vid ett skrivbord med en massa papper, har plötsligt fått svårt att slita sig från sitt än så länge ganska tomma skrivbord. Nu sitter jag inte inne hela dagarna. Idag var det helt underbart på jobbet då solen sken och jag kunde gå runt i den jättelika sandlåda som vi grävt upp och bara njuta av höststrålarna. Lunchen avnjöts på ett slitet vagnsflak i solen! Ibland är det värt att leva.

För övrigt har dagen varit god! Klarade av mitt första byggmöte i morse, lyckades kläcka flera kloka saker, dirigerade gubbarna i sandlådan (iförd gul bygghjälm) var och hur de ska gräva, ätit kvällsmat med Pacman, Fritz och Vanilla på "den Engelska Puben" för att sedan skynda upp mot Planen för att se Laget spöa skiten ur laget från Snapphane-land. Vid dessa tillfällen påminns man om varför fotboll är så kul, men hela andra halvlek var en pers! Phu, vet inte om jag orkar med flera sådana matcher.

Har kommit fram till att jag inte behöver studsa upp klockan sex utan det räcker om jag kommer ur sängen tjugo över sex. Pacman är dock lite besviken eftersom han inte kommer kunna gå till dukat frukostbord i morgon. Han har blivit alldeles för bortskämd!

Har kakmonstret varit framme?

Jag och Pacman råkar alltid ut för samma problem i slutet av veckan. Vi får slut på mjukt bröd. Okej, inget stort problem kan tyckas då vi har två affärer på 5 minuters promenadavstånd. Det är det som är problemet! Affärerna tenderar att få slut på mjukt bröd på söndagskvällarna, vilket innebär att vi får äta knäckebröd till frukost på måndagsmorgonen. Lägg dessutom till att jag ibland spenderar mina luncher i en byggbarack med en icke fungerande mikro. Då passar det vanligtvis väldigt bra med mackor.

Jag vet, det är jättesynd om mig!

Ett nytt liv!

Här går det undan. Jag har redan avverkat två dagar på mitt nya jobb. Det känns bra!

Jag jobbar nu på ett företag som analyserar förorenad mark, sanering helt enkelt. För tillfället är jag positionerad i en samhälle som står Bitten, Fanzy och Fritz varmt om hjärtat. Jag mäter föroreningar i marken och om de är för höga ber jag en kille i en grävskopa att gräva bort jorden, om de är OK tar jag prover som skickas iväg på slutanalys. Jag har utrustats med gummistövlar, orange jacka, radioaktivt mätinstrument och en gul liten bok där jag skriver ner allt av intresse.

Människorna och företagsvovven är hur trevliga som helst, även om de är lite stressade. (Företaget har revision denna veckan så de är alla måna om att visa upp sig från sin bästa sida.) Jag har fått ett eget rum, egen dator, egen telefon, jobbmail och de har erbjudit sig att betala min mobilräkning under den tid jag jobbar hos dem. Det enda som strör lite grus i maskineriet är att jag inte vet hur länge de vill att jag ska jobba hos dem. Förhoppningsvis så reder vi ut det imorgon.

Vad är det med mig och snygga amerikanska serier?

Jag har precis sett klart första av snittet av 90210, spin off serie på den gamla 90-talsklassikern "Bevvan". En av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna ser klart anorektisk ut och skådespelarna som ska föreställa föräldrar är antagligen inte mer än 17 år äldre än de som gestalltar deras barn. Ändå är jag helt såld! Snygga miljöer, coola bilar, vackra människor och så alla dessa hintar tillbaka till "the good old days". Kelly är tillbaka och Brendas åtrekommst har utlovats. En spektakulär höst väntar.

Uppdatering av mitt liv!

Några vet om det men inte alla, jag har lyckats med meriten att få kicken. Anledning: min blogg.

I lördags eftermiddag ringde Lancia till mig.
"Har du hört?"
"Vadå," frågade jag.
"Jag har fått sparken från jobbet för att jag har bloggat om arbetet."
"VA, låter helt sjukt!"
"Driftschefen tyckte att jag skrivit olämpliga saker om jobbet och att jag brutit mot tystnadsplikten."
"Men den gäller ju spannmålskvalitén hos enskilda bönder! Det har ju varken du eller jag skrivit om."

Då vi lagt på upptäckte jag att jag hade ett missat samtal och ett inspelat meddelande på min röstbrevlåda. Mycket riktigt, Driftschefen ville prata med mig. Jag ringde upp. Sände en tanke åt Lancia som förvarnat mig om vad det kunde gälla. Driftschefen svarar och förklarar i korta ordalag att han läst min blogg, att jag uttryckt mig olämpligt om stället och att jag inte längre var välkommen dit.
"Du har alltså läst min blogg," svarar jag.
"Ja," säger han, nästan lite stolt.
"Då vet du att jag undviker att använda mig av platser, varumärken och företagsnamn i den. Alla namn är fingerade och jag bloggar anonymt."
"Men det kan man ju lista ut," snäser han. Ja, om man är driftschef på det drabbade företaget, känner igen situationen, de anställda och utsiktsbilder så kan man lista ut det!
"Men vad är det jag har skrivigt som gör dig upprörd, kan du ge något konkret exempel" försöker jag.
"Du har uttryckt dig olämpligt och med tanke på tystnadsplikten så får vi se vad det här kan ha för följder.
"Tystnadsplikten? Den gäller ju spannålskvalitén! Den har inte jag skrivit om!"
"Den gäller lite till."
"Som vadå?"
"Har du inte koll på det så är det ditt problem."

Människan kan alltså inte precisera vad det är han har reagerat på i min blogg. Han vet inte heller vad som innefattas av tystnadsplikten på hans eget företag. Jag var i chocktillstånd!

Då vi lagt på berättar jag för Pacman att jag och Lancia fått sparken för att vi bloggat om jobbet. "Bad du honom dra åt helvete," var hans första kommentar.

Jag surfade in på bloggen för att läsa vad som kunnat få människorna på bygget att sparka bakut. I bloggen står bland annat att jag får höra sexistiska kommentarer i stort sätt varje dag, att det kan vara riktigt snuskigt på vissa ställen, att folk super sig fulla på arbetsplatsen, att chefer som hänger likt en hök över sina anställdas surfande antagligen inte har så mycket att göra på sitt jobb och att jag en gång var så trött så att jag tyckte: "Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften!" Men i samma inlägg skrev jag att allt blev så mycket bättre då jag fått sova. Man måste vara en idiot om man missförstår det inlägget.

I den riktiga världen borde man ta upp missförhållanden på arbetsplatsen med sin chef, det kan jag hålla med om, men det här är inte den riktiga världen. Här är anledningarna varför.

• Tomten är en tölp, som kan uttrycka sig extremt sexistiskt. Det värsta han sagt om mig är (jag var inte närvarande utan fick höra det från Lancia som hörde det från ett öronvittne) att han har knullat mig på labbet hela nätterna. Då jag tog upp detta med med Tomten och Gullo så blånekade båda två, och jag kände mig nästan dum som tagit upp det med dem. Lite forskande i saken gjorde dock klart att Tomten var den skyldige.
• Andra påhopp man fått höra är: "Vad gör du här? Har du rymt från spisen?" eller "Tjejer på Stureplan får skylla sig själva om de blir våldtagna." Tomten har även vrålat: "Vad är det för getknullade fähundar som jobbar passet innan oss?" Så säger man inte om sina arbetskamrater!
• Driftchefen och Chefen bor ihop och de umgås privat med Tomten. Driftschefen har jag knappt sagt hej till och Chefen och Tomten är väldigt bundis. Det känns inte som om jag har förtroende nog för detta par att berätta om Tomtens egenheter. Vilken sida skulle de ta?
• Vi var bara anställda en kort period och i min utsatthet tänkte jag att jag står ut under dessa veckor. Min blogg får bli min avreageringszon.
• Jag ville inte klaga på rådande arbetsförhållanden för när vi närmade oss slutet av skördeperioden så var det två som fick gå och jag ville inte vara en av dem!

I morse ringde jag till min kontakt på Bemaningsföretaget. Hon blev förstås väldigt chockad över vad jag hade att berätta. Hon har nu pratat med Driftschefen och Chefen och de hade förstås ingen aning om att det såg ut som det gjorde.

För min del är det hela utrett. Jag vill inte ha något med dem att göra längre och jag hoppas att de lämnar mig i fred. Det är dock inte säkert. I lördagskväll fick jag följande sms av Tomten.

"Hej hur känns det o tro att man är smartare än andra måste ju va en bra känsla ju synd tjejen att den hårda värkligheten är en annan ju att du typ ligger under medel eller lägre synd för ditt ego eller häls tomten"

Detta sms har jag kopierat ordagrant. Döm själva över vem som är mest bright! Som ursäkt för hans agerande misstänker jag att han var full då han skrev det. Han skulle antagligen aldrig höra av sig i nyktert tillstånd. Ska bli spännande att se om han hör av sig på tisdag eller torsdag. Han brukar nämligen supa till under dessa veckodagar. Sms:et ligger dock tryggt kvar i min mobil, kan vara bra att ha.

Så till något helt annat. Då jag styrt klart med jobbstrullet och funderar över vad jag ska göra under resten av dagen ringer plötsligt telefonen.
"Du har skickat in en spontanansökan till oss," säger en kvinna efter att hon presenterat sig och förklarat vilket företag hon ringer ifrån.
"Öh, ja, det stämmer," säger jag efter att ha letat lite i minnesbanken.
"Vill du komma på intervju, idag, om ca en och en halv timme?"
"Eh, jovars, jag har ändå inget för mig idag." Så jag hoppar in i bilen och tuffar iväg mot grannstaden. Kvinnan som ringde möter mig i dörren tillsammans med en HUND. De har en hund på kontoret! Intrycket av företaget är redan på stort plus! Om man får ha hunden med sig till arbetet verkar acceptionsnivån för de anställdas liv betydligt högre än på det förra stället! De bjuder på lunch och förklarar vad arbetet går ut på. De behöver någon som kan hoppa in på studs. De hintar även lite om att om det går bra för mig, vi trivs ihop och om företaget eventuellt skulle expandera så kan det finnas möjlighet att jag kan få en fast anställning där. Jag fattar inte vad det är som händer. Efter lunchen säger vi hej då och jag far ut till köpcentret i utkanten av staden för att shoppa lite. Jag har väl varit inne i butiken i ca 5 minuter då telefonen ringer och de säger att jag fått jobbet. Det är visserligen inte jättebra betalt (120:-/timmen), men jag är ju inte färdigutbildad ännu och dessutom har jag lärt mig att pengar inte är allt här i världen! Så klockan 8 imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Helt galet!

Varning! del 2

Det här med att köra åt rätt håll i en rondell tycks inte vara helt enkelt då jag såg TVÅ bilar köra åt fel håll idag!

Till mina vänner!

Tack för att ni finns! Tack, Lancia, Geisha, Sumo, Vanilla, Blondie och Joey. Framförallt ett stort tack till min älskade Pacman! Ni vet alla varför...

Matt Daaaamon!

Jag har fått Matt Damon på hjärnan. Alla som har sett filmen "Team America: World Police" förstår precis vad jag menar! ("Matt Daaamon!") Nu har jag dock hakat upp mig på en annan Matt Damon-egenhet. Besökt siten med viss varsamhet, då risken finns att du kommer att nynna på låten resten av dagen. Jag har sjungit på den sen igår...

Catfight?

Jag och Geisha hade ett givande telefonsamtal, vi kan kallade jobbsamtal eftersom vi båda råkade befinna oss på våra arbetsplatser. Samtalsämnena var väl inte speciellt jobbspecifika utan vi diskuterade i stället helgens eventuella händelser, Fanzys mage, Matt Damon och höstens mode. Det visade sig att både jag och Geisha spanat in H&M nya höstkappa, en cerise i ull. Jag tror det blir ett race ner till stan i morgon, må bästa kvinna vinna!

Parkeringsproblem

Utanför mitt hus kostar det 5:- i timmen att parkera bilen. Som tur är finns det en gratisparkering en 10 minuters promenad från mitt hem. Nu är det dock så att det är fler än jag som vill spara på sina dyrbara slantar och parkera gratis. Varenda gång jag svänger upp på parkeringen funderar jag över om jag kommer att få plats denna dag eller om jag måste söka mig allt längre bort från mitt hem för att finna en gratisspot.

Igår hittade jag en ficka längs trottoarkanten mellan två bilar. Valet stod mellan att backa in mellan bilarna eller rulla bort och leta efter en annan parkeringsplats. Eftersom jag klarade manövern på uppkörningen, tänkte jag att jag borde fixa den även denna gång. Sagt och gjort, jag backade svängde, krånglade, knepade, trixade, knåpade, handbromsade och trilskades, allt medan REM hummade på "Everybody hurts" i min iPod. Hela saken förvärrades av att det stod en medelåldersman och tittade på mig hela tiden. Kul underhållning för honom, tänkte jag medan jag svettades i min slitna Toyota. Jag fick inte bara motorstopp, utan jag var så när på att skrapa i bilen framför. Hade inte varit bra! Klarade dock persen tillslut. Det hela var ju betydligt svårare än att vet vilket håll i en rondell man ska köra och det finns ju dem som inte ens klarar det.

Tror jag har nämnt det förut...

... men det är värt att nämna igen. Jason Mraz kan få en gråtrist dag att skina upp som en liten sol, bara man har närvaro nog att plugga in honom i öronen!

Jag var hemma och fikade hos Fanzy och hennes mage. Med fyra dagar kvar till det beräknade nedkommandet så har hon ett pysselfrenesi som resulterar i ett överskott på kakor och bullar. Jag var mer en villig att hjälpa henne att bli av med överskottet! Jag promenerade dit och hem och Jason förgyllde den kvart det tog för mig att förflytta mig mellan våra lägenheter. Jag fick faktiskt lust att dansa gatan fram, trots den blygrå himlen, de 10 graderna och det ihållande duggregnet. Så bra är han!

I-landsdepression

Idag har jag flera gånger blivit plågsamt påmind om att vi går mot mörkare tider. Över en kopp kaffe frågade mamma plötsligt mig och Pacman hur vi planerar att fira jul. Det är bara 3 månader och 17 dagar kvar till julafton, så jag förstår hennes oro - NOT!

Då vi åkte hem från helgens evenemang (Pacmans morfars 90 års-firande) hängde himlen över oss som en blöt filt. Filten måste varit dyngsur eftersom den förgyllde vår resa med ett ihålligt regnande. Att de sedan höll på att bygga om E4 och vi fick puttra fram i 20 km/h under vissa sträckor gjorde ju inte saken till någon partyhöjare...

Eftersom jag jobbar ut i obyggden så måste jag ha matlåda med mig varje dag. Då vi inte varit hemma på hela helgen så var jag tvungen att gå och handla nu på kvällen. Det mörka och regniga vädret fick mig att plocka fram min lite varmare jacka innan jag gav mig ut. På den satt det en majblomma, d.v.s. jag hade den fram till slutet av april. Om årets vintersäsong påminner om fjolårets så kommer jag antagligen få drass med den jackan i ca 7 ½ månad. Det känns verkligen upplyftande.

Då jag kom ut på gatan var det beckmörkt och ruskigt. Tack Gud för gatlyktor! På marken låg någon slags blöt sörja som en gång varit löv, men nu förvandlats till en söndertrampad gegga. Jag sände en kvick tanke åt Bittens håll. Hon älskar verkligen hösten och jag undrar varför!

Sedan fick jag besked om att jag ännu en gång kuggat statistiken. Det kom ju inte som en total överraskning, men det visade sig att jag inte kuggat den lite grann utan kuggat den ganska så stenhårt! Livet är hårt mot de hårda!

Jag går som sagt mot mörkare tider...

Du vet att du jobbar på en mansdominerad arbetsplats när...

• det inte finns några speglar på toaletterna.
• prutthumorn är extremt utbredd. Det finns inget roligare än att lägga av en brakare och sen asgarva åt hur illa det luktar.
• man möts av smått sexistiska kommentarer varje dag, ex. "Vad gör du här? Har du rymt från spisen?"
• det luktar sjukt illa på toaletterna.
• då man svara i interntelefonen får man ett "öhhhh" i örat istället för ett normalt "hej".
• ämnet öl tas upp minst en gång per dag.
• det finns inga vettiga papperskorgar på toaletterna!
• man längtar extremt mycket efter kvinnligt sällskap!

Det sista kan jag faktiskt göra någonting åt. Som i kväll! Jag, Blondie, Geisha och Vanilla ska "ta en fräcka", det vill säga ta en fika bara vi brudar på "Fräcka Fiket". Vanillas argument för att ses är att hon behöver en vaniljlatte, vilket serveras på stället. Fanzy och Brownie har fått förhinder och jag saknar dem redan.

Jag ser så mycket fram emot att få träffa mina girlfriends och vara Kvinnlig! Jag har till och med satt på mig ett par strumpbyxor, för den där lilla extra feminina touchen... Nu ska jag måla naglarna!

Varning!

Jag vill utlysa en varning för en bil med registreringsnummer PBP 082. Bilen har en tendens att köra åt fel håll i rondeller, speciellt på Norra Promenaden!

Höst

Man behöver inte kolla i almanackan för att inse att det är höst. Upptäckten att det är mörkt när jag går upp är en ganska stor "give away" men den bästa sättet för att inse att höstfaktorn har ökat är alla nya serier som startar på TV.

I söndags fick jag ett litet glädjefnatt då jag insåg att BBC-serien "Ashes to Ashes" säsongspremiärade klockan 21:15. Pacman och jag följde slaviskt föregångaren "Life on Mars", där polisen Sam Tyler hamnar i koma efter en trafikolycka och vaknar upp i 70-talet. Denna gång är det den kvinnliga polisen Alex Drake som efter ett gisslandrama vaknar upp 1981. Betydligt flashigare färger, freestylen är den häftigaste accessoaren och dataspelet Pong är en hit i kontorslandskapet. Nu är det inte alla 80-tals prylar som gör mig så lycklig över uppföljaren, utan det är återseendet av DCI Gene Hunt och hans vapendragare till poliser. De är lika smidiga som ett par pansarvagnar och hela säsongen förväntas bli en kulturkrock av högsta slag då den självständiga Alex dundrar in i deras manschauvinistiska värld. De bäst av allt är dessutom att serien finns på SVT-play, så skulle man missa ett avsnitt är det bara att surfa in på svt. Ett tips: GÖR DET!

Nu var det inte Ashes to Ashes jag skulle snacka om , det bara blev så... Jag tänkte egentligen snacka om Gossip Girl. Jag vet inte vad det är med denna serie, men jag blir alldeles lyrisk av deras snygga out fits, traumatiska tvister och överklassdryghet. Tänk efter, serien handlar om ett par rika High School ungdomar som spelas av skådespelare i min ålder. En tjej är bitchig, en försöker göra allt rätt men hamnar ändå i trubbel och en gör vad som helst för att bli accepterad. Bland killarna finns "duktiga pojken", svinet och den förvirrade. Det känns på något sett som man har hört det förut. Vad är det då som gör att det pirrar i hela kroppen på mig då jag har ett nytt, osett avsnitt av Gossip Girl? Kristien Bells släpiga men ändå bitska stämma som Gossip Girl gör nog sitt. Sedan kan jag inte komma ifrån att jag är helt fascinerad över Serinas hår. Hur kan det vara så härligt långt och snyggt ostyrigt? När jag sparar ut mitt hår blir det bara platt och stripit! Sedan är jag helt såld på Blairs bitchiga sätt. Den tjejen vet hur man tar för sig och hon låter ingenting stå i vägen för det hon vill ha. Hennes klädstil är inte av denna värld, om jag skulle klä mig som hon skulle jag bli utskrattad, men gud vad snygg hon är!

Jag såg första avsnittet på säsong två igår. Ett äkta introduktionsavsnitt som inbjuder till skruvade händelseförlopp och överdrivet drama. Serena och Dan är lika snuttiga men struliga som alltid. Blair och Chuck gör allt för att såra varandra och Jenny lyckas snirkla sig in ännu en gång där hon inte hör hemma. Det som lockar mest med nya säsongen är dock Nates öden och äventyr. En ganska trist karaktär har fått ett lustfyllt äventyr på halsen som bäddar för stor dramatik. Yumie!

Snart sparkar resten av höstens serier igång, eller vad sägs om Idol, Heroes och Ugly Betty! Ahhh, min höst är gjord!

Pricken över... ?

Sedan urminnes tider har jag haft en prick på ena skuldran. Min mamma har också haft en prick på ungefär samma ställe, men den tog hon bort i tonåren. Allt jag sett av mammas prick är ett litet operationsärr.

Nu när det är sådan prickhets i Sverige, så har jag flera gånger hört att jag borde ta bort den och den pricken. Problemet är att jag har så många prickar och skulle jag ta bort allihop så skulle jag få läggas in en vecka. Sedan är saken den att jag inte störs av mina prickar. Jag tycker varken att de är fula, äckliga eller ser speciellt farliga ut. De är en del av mig och det känns fånigt att lägga pengar på prickborttagning när man kan ha så mycket roligare för pengarna.

På senare tid har dock pricken på skuldran börjat klia lite. Jag misstänker att mitt BH-band kan ha med saken att göra. Då jag ber Pacman klia mig på ryggen orienterar jag runt honom på min rygg tills han hamnar i prickregionen. Där tar det stopp! "Den där pricken ska du ta bort, " hävdar han bestämt varje gång han slutat klia.

Problemet med ett sådant projekt är att man måste ta tag i det. Jag vet inte vad det är, men man tänker alltid: "jag kan ringa sen". Så idag tog jag faktiskt tag i saken och ringde vårdcentralen. Men de hade inte tid med mig, påstod de, utan hänvisade iväg mig till två privatläkare. Hur visset är inte det! På vårdcentralen kostar det en hundralapp att ta bort pricken och privatläkarna tar mer än det dubbla! Hmmm, ska prata med Vanilla. Hon kanske har några tips i området då hon tagit bort en liknande prick...

En helvetisk natt, och dag...

Som sagt, jag vaknade klockan 01.33 och det var lönlöst att somna om! Jag provade alla mina somna om knep! Drack ett glas mjölk, satt uppe och gjorde något annat ett tag, låg och vred mig i sängen en halv timme igen, surfade, tog en Ipren, drack lite Baileys och låg och vred mig ytterligare en stund. Klockan 04:41 gav jag upp och gick in i duschen.

Efter denna natt fick jag den dag jag förtjänade. Var på jobbet sex och kunde hålla mig någorlunda mänsklig fram till klockan tio. Vid elva började jag allt mer påminna om en zombi och det enda jag önskade var att få krypa ner i min säng. De två sista timmarna på jobbet var en svår pina. Inte ens kaffe kunde få mig att piggna till, utan blotta tanken på att klunka i mig den svarta sörjan fick mig att rygga undan.

Jag var dock inte helt klar för sängen då jag åkte från jobbet, utan jag var tvungen att ta svängen förbi Myrorna för att bli av med all bortrensad bråte som jag bedömt var i bortskänkningsbart skick. I bilen satt jag och sjöng högt för att hålla mig själv vaken och när grejerna var dumpade fanns det bara ett mål i sikte. MIN SÄNG!

Har nu sovit två timmar och mer lär det bli, men det är så sjukt varmt i sovrummet som är riktat mot söder att jag tar en paus från mitt sovande. Vi har nämligen vinterinrett med vårt gosiga duntäcke. Mysigt, men väldigt varmt när solen ligger på!

Mitt i natten

Efter alla dessa nattpass så har min kropp fått för sig att det är helt okej att vara vaken på natten. Så då är jag det, fast jag ska upp klockan fem i morgon! Grrr...