Den observante läseren bör ha noterat att frekvensen på mina blogginlägg har minskat något. Det kan förstås bero på att jag inte har så mycket att avreagera mig på längre, men det är mer sannolikt att mitt överskott på fritid har krympt.
Jag hoppar upp ur sängen runt sex-snåret, gör mig i ordning, fixar frukost och väcker Pacman, för att sedan tuffa i väg till jobbet vid sju och jag är sällan hemma före sex på kvällen. När jag väl är hemma så är det andra saker som lockar, mat, disk (lockar? den måste göras!) TVn och min säng. Personen som har haft svårt att förstå hur man kan sysselsätta sig en hel dag vid ett skrivbord med en massa papper, har plötsligt fått svårt att slita sig från sitt än så länge ganska tomma skrivbord. Nu sitter jag inte inne hela dagarna. Idag var det helt underbart på jobbet då solen sken och jag kunde gå runt i den jättelika sandlåda som vi grävt upp och bara njuta av höststrålarna. Lunchen avnjöts på ett slitet vagnsflak i solen! Ibland är det värt att leva.
För övrigt har dagen varit god! Klarade av mitt första byggmöte i morse, lyckades kläcka flera kloka saker, dirigerade gubbarna i sandlådan (iförd gul bygghjälm) var och hur de ska gräva, ätit kvällsmat med Pacman, Fritz och Vanilla på "den Engelska Puben" för att sedan skynda upp mot Planen för att se Laget spöa skiten ur laget från Snapphane-land. Vid dessa tillfällen påminns man om varför fotboll är så kul, men hela andra halvlek var en pers! Phu, vet inte om jag orkar med flera sådana matcher.
Har kommit fram till att jag inte behöver studsa upp klockan sex utan det räcker om jag kommer ur sängen tjugo över sex. Pacman är dock lite besviken eftersom han inte kommer kunna gå till dukat frukostbord i morgon. Han har blivit alldeles för bortskämd!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar