Sedan urminnes tider har jag haft en prick på ena skuldran. Min mamma har också haft en prick på ungefär samma ställe, men den tog hon bort i tonåren. Allt jag sett av mammas prick är ett litet operationsärr.
Nu när det är sådan prickhets i Sverige, så har jag flera gånger hört att jag borde ta bort den och den pricken. Problemet är att jag har så många prickar och skulle jag ta bort allihop så skulle jag få läggas in en vecka. Sedan är saken den att jag inte störs av mina prickar. Jag tycker varken att de är fula, äckliga eller ser speciellt farliga ut. De är en del av mig och det känns fånigt att lägga pengar på prickborttagning när man kan ha så mycket roligare för pengarna.
På senare tid har dock pricken på skuldran börjat klia lite. Jag misstänker att mitt BH-band kan ha med saken att göra. Då jag ber Pacman klia mig på ryggen orienterar jag runt honom på min rygg tills han hamnar i prickregionen. Där tar det stopp! "Den där pricken ska du ta bort, " hävdar han bestämt varje gång han slutat klia.
Problemet med ett sådant projekt är att man måste ta tag i det. Jag vet inte vad det är, men man tänker alltid: "jag kan ringa sen". Så idag tog jag faktiskt tag i saken och ringde vårdcentralen. Men de hade inte tid med mig, påstod de, utan hänvisade iväg mig till två privatläkare. Hur visset är inte det! På vårdcentralen kostar det en hundralapp att ta bort pricken och privatläkarna tar mer än det dubbla! Hmmm, ska prata med Vanilla. Hon kanske har några tips i området då hon tagit bort en liknande prick...
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar