Uppdatering

Det finns flera anledningar till min inaktivitet på denna del av Internet

Fram tills förra helgen snurrade bara ett ämne runt i skalle på mig: Geishas möhippa. Planera hit och dit och kidnappa och hitta på lekar och shopa outfits och inte avslöja något för Geisha och intrigera. Och allt i onödan kommer ni tycka, eftersom det som hände på Färjan stannar på Färjan. Allt ni behöver veta är att i dagsläget mår alla bra och ingen gjorde något olagligt, tror jag...

Den gångna veckan har spenderats på ett konferenshotell med god mat och mycket föreläsningar. Jag var ofta så mätt och trött att då det gavs tid för egen tid kröp ner under täcket för att njuta av vad TVn hade att erbjuda. Ingen tid och lust att sitta och blogga i en hotellobby då. Fram åt sista dagen hade jag fyllt huvudet med en massa nya tankar och idéer och träffat en en mängd trevliga och likasinnade människor. (De är visserligen är mina konkurrenter, men ändå.)

Jag har på något sätt lyckats ställa in mitt liv på "livet-efter-kursen-mode". Så nu när jag kommit hem inser jag att det är massor att fixa. Ska skaffa el-, TV- och Internetabonnemang till nya lägenheten, komma på roliga och underhållande anekdoter till bröllopsmiddagen, flytta, köpa kläder till bröllopet, städa ur vår gamla lägenhet, betala parkeringen på gatan... jag ni fattar.

Plötsligt har jag inte tid och dela med mig av mitt liv på samma sätt...

Trött

Jag har en tendens att somna på lördagskvällar, hos någon annan än mig själv...

Precis hemkommen från soft TV-kväll hos Blondie och Joey. Pacman och Joey satte sig och spelade PES och jag och Blonide la oss och pratar i deras sovrum. Plötsligt kommer Pacman in och frågar om vi sover. Jo, seru, Blondie och jag sov som små bäbisänglar i deras stora dubbelsäng, samtidigt som Rocky fladdrade runt på TVn i bakgrunden.

Förra helgen var det likadant. Jag somnade som en sten hemma hos Geisha och Sumo i deras soffa medan mina vänner pratade på runt omkring mig. Fritz och Fanzys TV-soffa har även den fått uppbåda plats för min slutkörda lördagskropp.

Snart tror jag att mina lördakvällstupplurar blir en ritual för mina vänner, något som är lika självklart som att solen går upp morgonen efter...

Spookey!

I min mailbox finns nu ett antal mail som berör en viss bröllopsdag. Nu har jag noterat att det dykt upp ett antal sponsrade länkar i marginalen på mailen, som tipsar och inspirerar om bröllop. Min mailbox läsare alltså mina mail! Lite irriterande är det att mailboxen bara tipsar om bröllop och inget annat, den måste tro att jag lever ett ganska så enformigt liv.

Jag visste att fenomenet existerade, jag har bara aldrig noterat det förut.

Oiiii!

Okej, ni som ännu inte kollat er postlåda, och får reda på vad jag nu ska berätta via denna blogg, får faktiskt skylla er själva. Inbjudningskorten skickades ut i förrgår!

I dag är det 12 dagar sedan Geisha och Sumo bad mig och Pacman att verka som värdpar och toastmasters under deras bröllopsdag den 6 juni -09. Jag blev överlycklig över förfrågan och vi behövde inte lång betänketid innan vi tackade ja.

Genast började diverse middagsupptåg och förberedelseplaner snurra runt i skallen på mig. Plötsligt fick jag en väldans massa anledningar att surfa in på bröllopssidor, plöja etikettböcker, förhöra mig om utländska bröllopsseder och titta på program som "Vårt bröllop i era händer", vilket för övrigt är ett helsnurrit program. De flesta brudarna verkar lida av hybris och har extrema kontrollbehov. Varför beter sig sällan brudgummen så?

Tack och lov så lider inte Geisha och Sumo av bröllopsfeber. De är väldigt coola inför sin stora dag.

Organisationstönten som bor inom mig har fått en liten energikick då det är min och Pacmans uppgift att ta emot svaren på inbjudningarna. Jag sitter förnöjt och radar upp vilka som kommer och vilka som är allergiska i ett Excel-ark. Detta verk kommer sedan under högtidliga former överlämnas till Geisha och Sumo så att de kan fixa bordsplacering och beställa mat. Jag är så lycklig!

.. och lite insnöad.

Påskfint

Min kollega fick låna min bil i dag och som tack för lånet fick jag dessa av henne. Nu har även jag påskfint på kontoret.

Blomman är en orkide som jag hyser vissa förhoppningar om att den någon gång ska blomma igen.

Besvikelse

I julas fick vi på mitt jobb en stor påse med julgodis av hyresvärden. Den tog slut fort! Medan vi satt där och mumsade var det någon som nämnde det gigantiska påskägg som hyresvärden levererat tidigare under det året. Alla höll med om att det var det största och mumsigaste ägg de någonsin varit med om. (Vilket ter sig helt naturligt, det var ju före min tid!)

Så i måndags när stillaveckan drog igång var förstås förväntningarna höga. Hur stort skulle årets påskägg vara? Måndagen passerade utan att någonting hände. På tisdagen var jag så godissugen att jag höll på att krevera, men inget påskägg. Idag stod jag inte ut längre! Vid lunch åkte jag till affären och köpte EGET påskgodis, vilket självklart blev succé! Det fanns bara lakritsbåtar kvar när jag åkte hem.

Men hyresvärldens gigantiska påskägg lyste med sin frånvaro. Jag börjar inse att det kanske inte blir något påskägg från hyresvärden i år. Sorgligt. Mitt sista hopp står till morgondagen... kanske inte så tokigt då ett flertal går hem efter halva dagen... Mer godis till mig!

Respekt!

Shit vad jag åker tåg! På bara 5 månader har jag uppgraderats till svart-priomedlem, toppnivån bland tågresenärer. Det kallar jag respekt...

Längtar

Åh, jag vill bara att april ska ta slut! Det beror inte bara på att maj månad ter sig varmare och ljusare än april, utan jag har så mycket jag ser fram emot under försommaren.

I början av maj ska jag på kurs, bo på hotell, insupa lärdom och höja min kompetens! Känns alltid bra att få sig ett kunskapslyft. 10 dagar efter att kursen slut rullar flyttlasset till nya lägenheten, är så förväntansfull! Ska bli kul att inreda ett nytt hem. Pacman och jag har beslutat oss för att köpa en ny soffa. Känns väldigt lyxigt!

Vi ska bara inte tala om juni! Jag längtar så, födelsedag, öl på stora torget, syrener, glass och solglasögon. För att inte tala om festerna. Grillpartyn, midsommar, inflyttningsfest... ja ni fattar!

Vårtecken

Äntligen! Plötsligt är den här, våren!

Det märks framför allt på värmen och ljuset, men också på Packman, vars nys-frekvens plötsligt har ökat radikalt. Björkpollen är inte att leka med.

Nytt väder kräver ny outfit, så för en gångs skull lägger jag upp en bild på dagens outfit, eller gårdagens outfit. Jag hade nämligen turen att få jobba utomhus igår.

Hela vägen hem från exusionen satt jag helt lycklig vid ratten och bara njöt av ljuset och drömde mig bort till varmare tider. Snart är det sommar...

Mitt i prick!

Idag köpte jag en Cosmo för att fördriva tiden under tågresan ner till Malmö. Som i alla glammiga magasin fanns ett horoskop. Tvillingen råddes att röja ur sin garderob, anmäla sig till en spännande kurs eller flytta.

Jag sa så sent som igår att Pacman och jag borde röja ur vårt vindsutrymme. Om en och en halv månad ska jag flytta och jag är anmäld till en fyra dagars kurs i Bålsta i början av maj. För en gång skull fick mitt horoskop alla rätt (om man jämställer en garderob med ett vindsutrymme). Jag kanske ska börja tro på astrologi?

Måndagsmys

Mmm, precis hemkommen från vardags-tårtfest hos Blondie och Joey. Joey hade fyllt år och det fanns födelsedagstårta över, så jag och Pacman var inte sena att tacka ja när Blondie bjöd in oss.

Smaskig tårta och trevligt sällskap är precis vad man behöver en måndagskväll då man jobbat hela dagen och har en lång arbetsvecka framför sig. Det är inte alltid man hinner träffa sina vänner när man kommer hem klockan sex på kvällen och helgerna går åt till tvätt, städ och återhämtning efter veckan som gått. Därför uppskattar jag verkligen sådana här kvällar då man bara sitter och pratar på tu man hand i goda vänners lag.

Jag röstar för mer tårta och mer vänner i vardagen!

Vi ska flytta!

Nu är det bestämt! Jag och Pacman ska ta vårt pick och pack för att flytta till grannstaden, d.v.s. den staden som vi båda jobbar i. Hittills har vi dagspendlat i vår bil, men nu är det slut med det!

Det finns en mängd för- och nackdelar med att flytta:

Plus:

• Nära till jobbet - kan cykla och få gratismotion, utan att man märker det!
• Väldigt centralt läge
• Kommer träffa kompisarna i nya staden betydligt mer
• Större och charmigare lägenhet
• Nära till våra föräldrar
• Slippa den intetsägande lägenhet vi nu har
• Tvättmaskin i lägenheten

Minus:

• Flytta ifrån våra kompisar här i stan - helt klart jobbigast
  
• Inte lika nära till fotbollsparken - det kommer bli färre matcher för mig.
• Dubbelhyra
  
• Nära våra föräldrar
• Jobbigt och flyttstäda!

Här kommer i alla fall en planlösning över det nya plejcet. Det grå ska föreställa snetak.

Vi flyttar in den 15 maj. Någon som vill hjälpa till och bära?

Inlägg i energidebatten

Jag har läst på lite det där med Earth Hour. Jag trodde att det det gick ut på att inte använda någon ström överhuvudtaget. Sitta i mörkret och förundras över att det går att leva utan ström, liksom...

Men nej då! Man ska helt enkelt bara släcka lamporna i en timmes tid. Då jag i stort sett bara använder lågenergilampor så kommer summan av min nedsläckning var i stort sett lika med noll. Den lilla energi som eventuellt skulle sparas kommer definitivt gå åt i Stockholmsområdet där en radiokanal ska ha Earth Hour-festival med EMD, Sarah Dawn Finer och andra artister på Skansen. Jag är ganska säker på att de inte tänker sjunga utan spotlights, mikrofoner och förstärkare. För att pumpa ut diskodunkande musik krävs det en hel del ström och på något sätt känns det som om man har tappat bort det väsentliga om man firar en timme utan ström med en ljud- och ljusexplosion på Skansen.

Själv tror jag att jag ska frosta ur frysen på lördag eftermiddag. Den ström jag sparar genom att ha frysen avstängd under urfrostningstiden kommer antagligen ge en större energivinst än att jag släcker mina energilampor! Kanske borde föreslå en internationell frosta-ur-frysen-dag?

Ingen blackout för mig!

Någon som undgått de svarta mjölkpaketen? Eller dess innebörd? På lördag klockan 20:30 svensk tid infaller Earth Hour. Hela jorden ska släcka ner en timme för att mäta effekterna av en icke-elanvändande-mänsklighet.

Först tänkte jag att det kanske man kunde pröva. Mysa med Pacman i skenet från vår fotogenlampa (vi har faktiskt en så'n) och tända levande ljus i lägenheten...

Av en tillfällighet råkade jag dock surfa in på svenska fotbollsförbundets hemsida för att undersöka när nästa WM-kvalmatch spelas. Ni kan aldrig gissa?

Avspark klockan 20:45 på lördag.

Aldrig i livet att jag stänger av elen då årets fotbollsmatch går på TV!

Framsteg?

Jag börjar alltmer vänja mig vid min nya frisyr. Den är fortfarande för kort, tro inget annat, men den har passerat sekreterarstadiet.

I lördagskväll ansåg jag att jag hade vissa hårresande likheter med Patricia Arquettes rollkaraktär i medium, Allison Dubois och i söndags så jag ut som en blond Amélie från Montmartre. "Och hon är ju söt," sa Pacman tröstande.

Sant, hon är söt.

Egotripp

Idag på vägen hem blev jag och Pacman omkörda av en stor, svart fetingbil med registreringsskylt XCLUSIV. Den killen måste ha komplex över något! En kroppsdel som kanske är för liten?

Nu är det klippt!

Idag tog jag en chansning. Alldeles intill mitt jobb ligger en gymnasieskola, som bland annat har frisörutbildning. Dessa små söta frisörelever har en salong där det kostar en hundring att putsa till kalufsen. Då min frisör har svikit mitt hår under vårvintern för att i stället semestra i Thailand så passade jag på att smita in på skolbarnens salong under lunchen.

Vilket misstag! För det första så tog det eleven 1 timme och 40 minuter att klippa mitt hår. Ingen snabbtrimning här inte! Ibland kan jag tycka att frisörer är lite väl snabba då de går igenom håret på en kvart, men här var det tvärt om. Jag trodde aldrig att hon skulle bli klar. För det andra så lyckades jag inte förklara för flickungen exakt hur jag ville ha det, så hon klippte det alldeles för kort. Jag vill ha det kort i nacken och längre framtill. Lite "framåt lutat" skulle man kunna kalla det. Hon klippte en vågrät frisyr, vilket resulterade i en lätt småtantig look.

Då hon visade mig det slutgiltiga resultatet, var den första tanken som slog mig. "Hjälp, jag ser ut som Ulla Bella sekreterare!" Nu har jag ändrat uppfattning något, men jag kan inte undgå att se vissa likheter mellan mig och Ture Sventons sekreterare.

Självklart skällde jag inte ut flickungen. Det kändes inte som om det var hennes fel, dessutom var hon rätt trevlig och bara 17 år. Istället gick jag lite småtveksamt till jobbet där alla förklarade att min frisyr var skitsnygg. Jag var dock inte övertygad. Vid tresnåret var jag lite småsur, vid halv fyra var jag skitförbannad. Jag funderade på hur jag skulle kunna dölja min tantiga frilla med diverse hattar och scarfs. Jag ville rusa hem och gömma mitt hår i två veckor tills det vuxit ut så pass mycket att min riktiga frisör kunde rädda det som återstod.

Pacman sa förstås att min frisyr var jättesnygg. Min mamma kommer att älska den, hon har visat bilder på liknande frisyrer när hon tycker att det är dags för mig att gå till frisören. Min vänner kommer bara att säga att jag nojar. Jag har börjat vänja mig vid längden och det är ju trots allt bara hår, det växer ju ut igen. Det känns dock som om jag har på mig ett klädesplagg som inte passar. Den här frisyren är inte jag! Jag får drass med den ett tag, men sen är det ajöss. Tur att jag inte ska uppdatera mitt körkort eller liknande under en snar framtid, vill inte förevigas med detta hår.

Ibland har man tur!

Jag har under den senaste månaden letat efter ett par snygga, bruna stövlar med klack, gärna träklack. De ska inte vara fodrade utan de ska vara vårstövlar.

Det har dock varit störtomöjligt att hitta ett par sådana stövlar, tills idag! Av en slump råkar jag titta in i en av de där lite dyrare skoaffärerna som jag vanligtvis aldrig brukar hitta något i. Där, i en fyndlåda hittar jag precis de stövlarna jag letat efter, och de kostar bara 250:-!

Okej, de sitter sjukt tajt runt mina vader för tillfället. Jag får plats med ett par tunna strumpbyxor, inte mer, men det är det värt! Jag har flera kjolar som kommer passa utmärkt till dessa nya dojor så vad spelar det för roll?

Kan även berätta att jag har lämnat in mina trasiga skor på lagning så i stället för ett par vinterstövlar för alla tillfällen, har jag plötsligt tillgång till fem par vinterpjucks. Börjar man ana en viss skomani?

Finaly

Så var det äntligen dags igår. Vi bänkade oss framför Fritz och Fanzys TV ute i deras villa för att insupa vad gårdagens final hade att erbjuda. Jag tänker inte räkna upp bidrag efter bidrag eftersom jag tror att de som är intresserade redan har hunnit skaffa sig en egen uppfattning och ni andra hoppar antagligen över detta inlägg om jag börjar yra om hissar, missröstande jurygrupper, slående vackra röster och Elisabeth Höglund. Måste bara kort meddela att jag hade snöat in på EMDs bidrag och höll på dem under kvällen.

Då det hela spektaklet drog igång kom galakänslan äntligen över mig. Nu kändes det att det var på riktigt. Tidigare har tankarna gått till att de hela utspelar sig en en mörk hockeyrink någonstans i mellansverige och känslan av roliga timmen från mellanstadiet har liksom inte gått att skaka av sig. Men nu sken hela Globen då artisterna marscherade in. Petra skötte sig riktigt bra och hennes klänning var riktigt snygg (fast det var kanske inte Petras förtjänst).

Så till röstningen. Det var ju sjukt spännande! Vilket bidrag som helst kunde ju stå som segrare efter att jurygrupperna gjort sitt. Artisternas miner då de insåg att de fått för låg poäng av svenskafolket var oslagbara. De vet att de har en kamera på sig och att de måste tacka folket för de poäng de fått, när det egentligen bara vill sjunka ihop i en hög och skrika NEEEEEEEEJ! Stackars Måns som nästan tagit ut segern i förskott blev alldeles vit i ansiktet då han insåg att 72 poäng från svenska folket inte räckte för en VIP-biljett till Moskva.

Angående vinnaren har jag en sak att säga. Man ska vara sist för att kunna bli först. Hon sjöng det sista bidraget i den sista delfinalen och hon var även sist ut i finalstartfältet. Det hela talar för sig själv.

Brottsligt

Igår när jag var på väg hem i bilen kom denna tanke för mig. Molly Sandén, som är så sockersöt och sjunger så bra, har blivit ihoptotat med en av melodifestivalens plattaste bidrag. En så intet sägande text med klyschiga rim borde vara rent brottsligt att sätta ihop. Jag antar att Molly accepterade bidraget då hon är så ung och oerfaren. Andra artister som blivit erbjudna melodin har antagligen insett att den absolut inte har något att komma med.

Jag tror att det har blivit är dags att spärra in Ingela Pling Forsman, som skrivit texten till bidraget, för missbruk av det svenska språket. Eller i alla fall skicka henne på en skrivarkurs... Rim i still med hjärta och smärta kommer man inte så långt med nu för tiden och det vore trevligt om Pling kunde utvecklas.

Världens bästa

I fredags frågar min chef om jag kunde kopiera och sätta ihop en rapport. Inga problem. Det blir dock lite huvudbry när vi insåg att rapporten skall levereras i 20 kopior. Den bör dessutom vara i färg och är över 200 sidor. En dubbelsidig rapport borde vara det ultimata, men vi har ingen sådan skrivare på vårt bygge. Pacman företag kanske har en sådan, föreslår jag lite försynt.

Jag ringer till Pacman och när han får höra mängden kopior som vi vill ha, i färg, blir han smått tveksam. 4000 sidor i färg sliter en hel del på tonern konstaterar han, men han går ändå och pratar med administratören på sitt bygge. När jag senare ringer henne är hon hur tillmötesgående som helst. Om vi noterar hur många sidor vi skriver ut så kan de fakturera oss kostnaden för slitaget på tonern.

Eftersom jag och Pacman skulle på konsert med mina föräldrar på lördagseftermiddagen och det skiljer ca 3 km mellan mitt föräldrarhem och Pacmans arbetsplats, tänkte jag att vi kan låna Pacmans jobb på förmiddag. Då blockerar vi inte skrivaren för någon som behöver den i sitt jobb. Sagt och gjort, klockan halv tio var vi på plats och började printa ut.

Nu tar det dock lite längre tid att skriva ut alla dessa sidor än vad jag hade förutsett. Klockan halv tolv, då vi skulle varit hemma hos mina föräldrar, var endast rapporten klar. De fyra bilagorna var inte ens påbörjade.

Vi återvände efter konserten och fortsatte printa ut. Tio över fem var vi klara. Då har vi spenderat sammanlagt 4 timmar på Pacmans arbetsplats. Där i mellan har vi hunnit med en middag med mina föräldrar och en konsert. Jag vet inte hur många killar som frivilligt spenderar en halvdag på sitt arbetsplats en lördag, medan deras något stressade flickvän sliter sitt hår samtidigt som hon försöker hålla reda på tusentals A4-ark.

Jag vill bara säga att de killar som gör det är något alldeles extra. Jag kan bara konstatera att jag fått tag på Världens Bästa! Han är en ängel som ställer upp på mig.

Kvällsunderhållning

Upptäckte att 6:an skulle sända en actionfilm, som jag inte sett, ikväll. Kan bli lagom underhållning ikväll tänkte jag. Eftersom det var en stund innan filmen skulle börja surfade jag in på IMDB för att få ett hum om vad det var för film.

Snabbt insåg jag att det var action, mer action och ytterligare action som gällde. Ibland kan det vara ganska avkopplande med sådana filmer. Man behöver inte tänka utan det bara sitta där och glo. Den första recensenten ansåg att filmen var helt klart värd att se om man ville ha en underhållande, småförutsägbar amerikansk actionrulle.

Sen inser jag att han är ganska så ensam om att tycka så. Ett flertal recensenter har klassat filmen som den sämsta genom tiderna. Filmen är tydligen full med IT-mumbojumbo, flygplans-hittepå-mekanik, steriotypa hjältar, personlighetsförandrade robotar och datorer med DNA. Någon har vid något oövervakat tillfälle korsat gränsen mellan vetenskap och fantasi. Det kan ju inte bli annat en pannkaka! En recensent hävdade att man var tvungen att se den för att den var så usel. Det är nästan så måste se eländet för att kunna tro det.

Those were the days

När jag ändå är i farten så kan jag ju slänga upp några gamla bilder från vår sommarresa 05.
















Visst har jag en snygg hatt!







Harry Potter and the order of the Phoenix kom ut under vår båtluff i Grekland. Pacman hade vissa problem med att få kontakt med mig dagarna efter att boken inhandlats.

Ta i?

Fick i förra veckan hem mina foton jag beställde över nätet. 75 öre/bilden och en portoavgift på 29:- resulterade i 175 bilder för 160:-. Det var inte bättre förr då det kunde kosta 100:- att framkalla 24 kort på en vecka, och då damp de inte ens ner i brevlådan, utan man fick gå och hämta dem själv. Nu tog de tre dagar innan mina kort låg på hallmattan.

Jag kunde snabbt sortera upp mina kort i tre högar: Italien - Grekland -05, Österrike v 4 och Övrigt. Efter denna uppdelning insåg jag att antagligen tagit i något i överkant då vår Italien - Grekland-resa på en månad representerades av en hög på 52 bilder och Österrike högen bestod av 60 bilder. Hände det verkligen så mycket fantastiska saker nere i Alperna?

Eftersom det var jag som höll i kameran nere i Österrike så finns det inte så många läckra bilder på mig. Men läckra bilder fanns det gott om...








Brownie i dimman!



Sämre utsikt på lunchen kan man ha!






Sumo (skidor) och Geisha (snowboard) susar ner för backen

Hotelldöden

Igår åkte jag ner en sväng till Malmö för lite snabbt jobbfix över dagen. Det visade sig att vändan till södra Sverige blev något längre än beräknat och jag fick stanna över natt.

Då jag insåg att jag skulle stanna över natten tänkte jag över fördelarna med att befinna sig i Sveriges tredje största stad en kväll, alldeles ensam. Lite stillsam shopping kanske man skulle ägna sig åt? Biobesök? Kunde ju alltid höra av mig till Mimmi och Hazzel i Lund för att se vad de hade för planer för kvällen.

Men inte! För det första så fanns det en hel del saker att röja upp på jobbet innan jag överhuvudtaget kunde tänka på min fritid. Sedan gällde det att införskaffa tandborte och andra nödvändiga artiklar för att kunna överleva morgondagen. Jag var inte på hotellet för ens klockan sex. Efter dusch och samtal hem insåg jag att jag var helt slut i hela kroppen och släpade mig med nöd och näppe ner till hotellets resturang. Kvart i åtta var jag tillbaka på rummet och jag kröp snabbt ner i bingen för att insuppa vad nu dumburken hade att erbjuda. (Mästarnas mästare vann över Den rätte för Rosing.)

Helt slut släckte jag lampan klockan 10. Det kan man kalla för hotelldöd. Jag orkade ingenting.

Taktisk TV

Nu när februari är slut börjar även melodifestivalen närma sig en upplösning. Mina lördagskvällar har varit schemalagda sedan en tid tillbaka och de kommande två likaså, men vad händer sen? Vad ska jag och resten av svenska folket titta på när festivalspektaklet är över?

Som tur är finns det andra kanaler som tar över, som tänker ta kommando över lördagskvällarna de kommande månaderna. Jag ser det inte som en slump att TV4s storsatsning för vårsäsongen börjar den 21 mars, lördagen EFTER melodifestivalfinalen. Det är nästan för beräknat för att vara sant. Efter en och en halv månads intensiv lördagsunderhållning kommer svenskarna att törsta efter en ny helgdrog. TV4 är lyhörda och levererar. Den 21 mars är det nypremiär för Expedition:Robinson!

Fotofanantism

Jag har suttit i timmar framför datorn idag och valt ut bilder till mina kommande fotoprojekt. Har i flera år tänkt välja ut bilder från min och Pacmans båtluff, men det har aldrig blivit av, förens idag! Bilderna från Dorfgastein fick även dem en regäl genomscaning.

Trots seg uppladdning av kort, krachande dator och beslutsångest lyckade jag välja ut 175 bilder. De kommer på posten i nästa vecka.



Hittade en hel del guldkorn i burken. Från midsomrar, studietiden och blandade semestrar. Se och njut!

Deltävling 4

Nu när alla deltävlingar är slut och jag har sett alla bidrag så känns det lite tomt. Det saknas någonting. Vet ni vad? En favorit! Av de 32 bidrag som framförts kan jag inte säga att jag har hittat en enda superlåt. Några har varit okej, inte mer. Vi kan ju inte vinna Eurovision med en låt som är bara är okej!

Får hoppas att en av de där 18 låtarna som är kvar lyser upp lite extra andra gången man hör den. Jag vill att Sverige ska lysa i Moskva!

Vad tycks?

Jag har suttit och lekt lite med lay out funktionen på bloggen. Har inte riktigt bestämt mig för om jag är nöjd eller om jag ska fila till den ytterligare något.

Den som lever får se!

Outforskade områden i landet Vuxen

I veckan kom min chef in till mig.

"Får jag prata lite med dig," frågade hon. I vanliga fall då jag hör denna fras brukar jag tänka: "Vad har jag nu gjort för fel?" Men inte denna gång. Kände på mig att hon hade något bra att komma med.

Mycket riktigt. "Vi vill att du börjar fast hos oss," förklarar hon för mig. Detta hela två månader innan min projektanställning går ut! Jag hade tänkt att i början av nästa vecka komma med lite smygande förfrågningar angående min framtid på företaget. Nu är jag istället fast anställd från och med måndag! Detta är mitt första, fasta jobb någonsin! Jag kliver in på outforskad mark...

Nu har jag jobb, körkort, får handla på systemet, examen, lägenhet, Volvo, krukväxter och studieskulder. Vuxenpoängen staplas på hög. Dags att växa upp?

Deltävling nr 3

Tävlingen kan enklast sammanfattas med ett namnbyte. Borde ha kallats lilla melodifestivalen. Någon där emot? Det var ju barn och barnens idoler som gick vidare! EMD var kanske lite småsöta, men jag är inte lyrisk och Molly sjunger så bra och är så söt, men var det ingen som märkte att låten var urtråkig?

Jag är inte alls besviken över att mina favoriter (Maja och Velvet) inte ens klarade första ursållningen.

Sen är jag mycket oroad över pausunderhållningen. Visst, de kan inte toppa förra årets lyckosatsning, men att med flit göra usla inslag var väl inte mening? Det enda den duger till är pissepaus!

Alla hjärtans dag...

Helgen spenderades på en spa-resort i Göteborg. Men inte av den anledningen som många tror, alla hjärtans dag, utan för farmors skull.

Hennes julklapp var att få spendera en helg tillsammans med sina barn och deras respektive. Eftersom jag och Pacman är så vansinnigt mogna så fick vi också följa med. Vi fick alltså sitta vid vuxenbordet!

Det var dock inte så många av de andra gästerna denna helg som var där för att umgås med sin farmor. Tvåsamheten har aldrig varit så tydlig! Överallt gick män och kvinnor två och två, tätt omslingrade. Inte ett barn fanns i sikte heller. Jag blev nästan irriterad på uppdelning, även om jag och Pacman vid några tillfällen passade på att smita undan, så det bara blev vi två.

Jag tycker att alla hjärtans dag är ett kommersiellt jippo. Varför ska man vara extra kär just den dagen? Borde inte alla dagar vara alla hjärtans dag?

...ändå kan jag inte låta bli ett le åt lördagsbilagans framsida där en söt tjej klädd i brudklännning friar till sin sambo. Så sött!

Deltävling nr 2

Man skulle kunna tro att en schlagerfantast som jag nu ska ge er en komplett resumé av lördagens event. Men det ska jag inte! Fräcka Fröken spenderade nämligen sin lördagskväll över en tre-rättersmiddag på ett spa i Göteborg.

Turligt nog råkade jag sätta på TVn vid 7 snåret nu på kvällen och lyckades se de fem sista bidragen då allt gick i repris.

Melodi nummer 4:
Något så märkligt som en fräsch hårdrockslåt a'la 80-talet.

Melodi nummer 5:
Vansinnigt rolig drift med Rysslands Dima Bilan! Svenska medborgare skulle bli bannlysta i Ryssland framöver om Markoolio och hans dansare framfört detta bidrag inför hela Europa. Dansöser i piano, skridskoåkare och violinister, synd att låten inte var så bra...

Melodi nummer 6:
Uppstissad barnsångare med överkoriograferade dansare, kryddad med en kraftig hubbabubbadoft och glittrande ögon.

Melodi nummer 7:
Jag befarade ett tag att sångarna skulle flyga iväg, så som de viftade med armarna. Låten kommer jag inte ihåg.

Melodi nummer 8:
Ja, Måns är ju Måns.

Då Pacman fick syn på Måns mumlade han något om 80-talet och gick ifrån TVn. Jag måste faktiskt hålla med honom. Inte just att Måns skrek "80-talist, javisst" under sitt framträdandet utan att hela programmet genomsyrades av den 80-talistiska andan. Eller vad sägs om Lili och Sussi - återkomsten, Jennifer Brown och Hårdrockskalufser. Lite märkligt att tänka att Amy Diamond inte ens var född på 80-talet...

Skitstövlar!

Nu när jag äntligen klarat av statistiken och fått alla min poäng registrerade, så fick jag lite pengar av mamma och pappa. "Kanon", tänkte jag. "De här slantarna täcker antagligen för ingenjörsringen som jag tänker köpa."

Nu var det dock så att jag fick kontanter och eftersom man måste visa upp ett examensbevis (vilket kommer dröja ca 8 - 10 veckor) för att köpa en examensring så stod jag där med massa slantar i näven.

Vad gör man då? Sätter in dem på banken? Nej, man shoppar upp dem! I söndags gjorde jag mig en ordentlig räd ner på stan.

Måste försvara mig med att jag bara köpte saker som jag verkligen behövde eller kände att jag saknat ett bra tag. Som en skrapa/borste till bilen, nya jeans, en kjol, två böcker och en klocka. Jag var även och tittade på stövlar.

Det där med stövlar är en lite knepig sak för mig. Enda sedan vi städade ur vår klädkammare (i augusti!) har jag tänkt att jag ska gå med mina svarta stövlar till en skomakare för att laga den utslitna klacken. Under hösten har jag lyckats ta sönder ytterligare två par skor, så nu är min till-skomakaren-hög ganska stor. Det är inte långt till närmsta sko- och nyckelservice här ifrån. Det är faktiskt längre till mataffären. Problemet ligger i att jag ofta kommer hem straxt innan sex och killen har bara öppet till sex på vardagar. På lördagar har han öppet till 13, men jag brukar tappa minnet på lördagar och inte komma på förens klockan tre att min till-skomakaren-hög kallar på mig.

Så till mitt problem. Jag har skor hemma som jag tycker om, men som jag inte kan använda för de är trasiga. Därför köper jag inga nya skor, vilket resulterar i att jag har samma par stövlar när jag springer på byggarbetsplatser som när jag ska på fest. Jag har inga snygga, rena stövlar!

I alla fall så kollade jag på stövlar i söndags. I den första affären jag går in i hittar jag mina drömmars stövel! Underbara bruna stövlar med spännen nere vid ankeln. Bra pris var det också. Ögonblicket innan jag ska prova stöveln faller blicken på den lilla lappen som beskriver vilka material som finns i stöveln. Jag upptäcker den hemska romben. Romben står för konstgjorde material, typ plast. Jag vill inte stoppa i mina fötter i ett par pjuks med andningsförmåga jämförbar med en kondom. Fattar ni hur illa ett par fötter kan lukta efter att ha spenderat dagen i ett par plastpåsar?

Stövlarna åkte upp på hyllan igen med en väldans fart! Sen tänkte jag: "Det här kommer inte gå. Hur mycket jag än letar kommer jag aldrig hitta ett par lika snygga stövlar som dessa." Det var sant. Det fanns inga lika snygga stövlar i hela stan, tror mig, jag letade.

Det var inget bra!

Man skulle ju kunna tro att en tjej som är så såld på Melodifestivalen som jag, skulle nämna något om hur tävlingen förra helgen utspelade sig.

Men det tänker jag inte göra! För alla bidrag sög! Det enda bidraget som jag eventuellt kunde tänka mig att skicka till final, kom bland de tre sista.

Så var det gjort!

Idag tog jag (rent praktiskt ett litet steg) ett stort steg i framåt i min karriär. Jag har lämnat in min examensansökan! Förutom att jag lyckades särstava examensansökan på kuvertet (fick nödlaga med ett litet bindesträck) var proceduren väldigt odramatisk.

Efteråt åkte jag och köpte tårta för att fira med jobbet. Jobbarkompisarna tyckte naturligtvis att tillfällen som detta bör firas med bakvärk.

Nu dröjer det 8 - 10 veckor innan jag kan hämta ut min examensbevis på ICA, men det får det vara värt!

Nya tag

I fredags hade jag en riktig skitdag. Det kändes som att jag inte presterade över huvudtaget. Riktigt deprimerande.

Då känns det bra att ha dagar som idag. Jag antog en ny utmaning med förnyade krafter. Det kändes verkligen som om jag presterade något!

...fast den utomstående skulle antagligen bara se ett gytter av rosa post-it lappar i organiserad röra...

Helg

Äntligen, äntligen, ÄNTLIGEN är det fredag! Som jag har längtat. Redan i måndags började jag fundera och planera för helgen. Jag nästan tvingade mig att skjuta bort tankarna, man kan inte gå och längta efter helgen hela veckan, då blir man ju galen!

Ändå är det just det som jag gjort. Har varit trött och hängig hela veckan, inte varit inspirerad, sovit för lite och varit allmänt moloken.

Så tillslut fick jag traska genom snöblasket till busshållplatsen. Och vad får jag se? Landsortsbussen som passerar har inte uppgifter om bussens nummer och destination på sidopanelen, utan det står:

Äntligen fredag,
HURRA!

Det finns fler som tänker som jag.

Storögd

Var i hufvudstaden på kurs igår, väldigt fashionabelt! Eventet gick av stapeln på ett av de där hotellen precis vid centralstationen, ett hotell som jag i vanliga fall bara drömmer om att få träda in i. Jag är visserligen inte speciellt van vid hotellmiljöer överhuvudtaget, men oboj vad jag kände mig bortkommen när jag gick in där.

Ganska snart upptäckte jag att folk hade små lappar med sitt namn uppnålade på tröjan. Var hade de få tag på dem?!? Då vi kom in i seminariesalen jublade jag tyst över de reklamprylar som skänktes bort av arrangörerna (sitter i sen studenttiden). Jag märkte inte ens att lunchmaten var intetsägande eftersom jag storögt och storörat försökte ta in info från kollegor, konkurenter och föreläsare. Jag kände mig som en rådjursögd kanin.

All den här nojan släppte dock efter lunchen, dels för att paltkoman inträdde och dels för att jag började inse att folket runtomkring mig var mänskliga.

Framåt 4 på eftermiddagen var jag rätt spak i huvudet av all information som jag matats med under dagen. Kändes smått befriande att komma hem.

En sak som slog mig när jag satt och väntade på tåget hem. Vad mycket folk det bor i Stockholm! Var kommer alla människor ifrån? De fanns ju överallt! Just då kände jag mig för ett kort ögonblick som en liten lantlolla igen...

Uppladdningen börjar

Jag gav ifrån mig ett litet glädjetjut i morse då jag upptäckte att morgontidningen inte endast innehöll lokala nyheter och ordet fritt. Lokaltidningen hade slagit på stort och tryckt upp en alldeles egen bilaga om Melodifestivalen!

För en gångs skull slapp Pacman vänta på att jag skulle läsa klart tidningen innan det var hans tur. Pacman skummade sporten medan jag läste om Måns Zelmerlöws chanser att nå Moskva. Det var ganska så tyst vid vårt frukostbord i morse...

Det bästa med februari

Snart börjar det! På lördag får jag plocka fram min röda fjäderboa, highhealsen, martiniglasen och glittersminket. Jag kommer andaktsfullt inta position, hyssja min omgivning till tystnad och med domedagsstämma fördöma dem som inte uppfyller mina krav. Jag misstänker att det blir ganska många som kommer falla under min billa.

Man skulle ju kunna tro att det är återkomsten av solen som gör att februari är så fantastisk, och det är förstås sant. Både i igår och idag har solen strålat från en klarblå himmel, luften har varit frisk och humöret på topp så fort man gått ut i solgasset. En klar förbättring i jämförelse med januari månad då solen tycktes lida av en sällsamt utdragen förkylning och vägrade stiga upp ur sängen.

Men det är inte solen som förgyller min februari allra mest. Det är MELODIFESTIVALEN!

I 5 veckor framöver kommer äppelkäcka popsångerskor tampas med håriga wannebe-hårdrocklare. Barnprogramledare kommer att vilja mäta sina stämmor med forna idoldeltagare. En hejdundrande cirkus som kämpar land och rike runt för att lysa upp våra lördagskvällar i över en månad!

Det är fel på mig. Jag vet. Jag tycker oftast att bidragen i festivalen är typiska exempel på hur man inte ska skriva musik. Att sen ställa din en överkoreograferad artist som gått vilse i sminklogen gör inte saken bättre. Förra året satt jag och totalsågade hela första programmet. Den enda som var värd att skicka vidare till Globen var Björn Gustavsson, men han var ju utan tävlan. Som tur var fick vi ser mer av honom i alla fall...

Jag vet inte vad det är, men jag trivs helt enkelt väldigt bra framför TVn på lördagskvällarna i februari. Har man dessutom ett gäng trogna kompisar som känner ungefär lika dan't, så blir det hela ännu trevligare. Ja, februarilördagarna skulle inte vara hälften så roliga om det inte var för Blondie, Vanilla, Brownie, Fanzy och Geisha! Ses i helgen brudar!

Absurt vackert, varför?

Ibland måste jag titta, även om jag tycker att det är pinsamt, töntigt och supersentimentalt. Det inträffade igår klockan 20:00 på TV4.

Jag pratar förstås om "Bonde söker fru - bröllopet". Jag såg endast några få avsnitt i höstas, programmet är alldeles för plastigt för min smak. 4 människor som får gå på konstgjorda dejter med en mass folk och en sönderklippt produktion som bara väljer ut de smaskiga och "romantiska" ögonblicken.

Men igår så var det ju bröllop. Jag gillar bröllop, har fått gå på alldeles för få i mitt liv. Kanske därför som jag var tvungen att titta.

Bröllopet var ett typiskt "traditionellt" bröllop. Söndertrasat-amerikanskinspererat-traditionellt bröllop skulle jag vilja kalla det. Han skulle välja buketen, för det var tradition. Hon skulle ha "något lånat, något blått, något gammalt, något fått", för det var tradition. De skulle inte sova tillsammans natten innan bröllopet, för det var tradition. Hon skulle ledas in av sin far, för det var tradition. MY ARSE!!! Det är inte alls tradition! Det är ett gammalt, förlegat, engelskt påfund där kvinnan gavs bort som gåva till sin blivande man, av sin far! Faan, sånt gör mig förbannad!!! Kvinnor är för i helvete inga presenter!

Alla kvinnor som tycker att det ser så fint ut att bli överlämnad av sin far bör ta sig en extra tankeställare. "Är du en liten pidestalfru?" En kvinna som ges bort symboliserar undergivenhet, objektifikation av sin person och förnekande av sig själv. Det är töntigt, förlegat och pissdåligt!!! Snälla, alla blivande Brudar där ute. Tänk själva!!!

Nu till det absurda. Efter att ha svurit över att brudparet trillat ner i varenda förlegad traditions-grop de kunnat hitta, blir det snyftigt sentimentalt. Inte så att jag mår illa, nej, nu ramlar även jag i fällan. Då bruden under ceremonin tar mikrofonen och sjunger en kärlekssång till sin bonde blir jag så rörd så jag börjar böla. Där sitter jag i TV-soffan och svär åt mina sentimentala tårar och tycker att det är så fint. Faan!

På det fjärde ska det ske.

Under hela min studietid har jag haft vissa problem med att förstå mig på de mail som skolan skickar ut för att meddela tentamensresultat. Då jag fick resultatet på en av mattekurserna (efter att ha skrivit den för 3:e gången) trodde jag ett kort ögonblick att jag endast lyckats skrapa ihop 5 poäng och där med missat tentan, när jag sedan insåg att jag fått betyget 5.

Man ser att det ramlat in ett resultatmail i mailboxen, blir supernervös och ber en stilla bön att det gått bra. Sedan trycker man snabbt på länken och skummar raskt igenom mailet i jakten på resultatet. Efter några vändor vet man på ett ungefär var i mailet resultatet ligger (alla resultatmail ser likadana ut) och ögonen går raskt dit i jakten på siffror. För alla tentor står kurspoängen och resultatet på tentan, för vissa tentor står även antal poäng man lyckats skrapa ihop.

Så i morse när jag hittade ett resultatmail i inboxen öppnade jag det kvickt. Den första siffran som jag stöter på är 3,5. "Fan, lyckades jag bara få ihop 3,5 poäng igen," tänker jag innan jag inser att det är kurspoängen. På't igen. Nästa siffra är en 3:a och framför den står det betyg: D.v.s. jag har fått betyg 3 på tentan. Betyg 3 betyder godkännt! Betyg 3 betyder att jag på fjärde försöket har klarat min statistikkurs och att jag kan hämta ut min examen!!! Jag kan äntligen titulera mig civilingenjör! HURRA!!!

Jag läser vidare. Skrivningspoäng: 8. Jag klarade tentan på håret. Varken mer eller mindre. Den magiska 8 poängsgränsen uppnåddes och det var verkligen på tiden! Nu ska jag hämta ut tentan snabbt som ögat, tänk om examinatorn ändrar sig? Har aldrig hört att så skulle vara fallet tidigare, men någon gång kanske det händer? Min otur i sådan't fall!

Konstigt, så konstigt...

Österrikare är märkliga människor. De har så mycket regler! Det första som hände oss då vi klev av planet i Österrike var att vår taxichaufför fick böter, för att bilen var för skitig!

En annan väldigt märklig regel gällde bastun. På vårt hotell fanns en liten spaavdelning, liten pool, bubbelpool, relaxavdelning, tillgång till massage för den som önskade det och fyra olika bastuar. En vanlig bastu, en biobastu (vad nu det innebar), en infraröd bastu och en ångbastu som doftade eukalyptus och citron. I bastun gällde förbud mot badkläder, egentligen inget konstigt med det, om det inte varit för att det var blandad bastu, män och kvinnor, alla på en gång!

Första gången jag klev in i bastuavdelningen på hotellet blev jag smått chockad över alla bara rumpor som befann sig där inne. Jag tror aldrig jag sett så många manliga könsorgan på en och samma gång.

En ide hade förstås varit att linda en handuk om sina ädlare delar, men då var man tvungen att vara förberedd och ta med sig minst två handdukar in i bastun. Man var nämligen tvungen att sitta på en handduk och i vissa fall var även ha fötterna på den. En oerfaren svanska har då inte så mycket handuk kvar att linda om sig, då den lilla tygbit man tagit med sig in i bastun ligger dels under rumpa och dels under fötter.

Tro inte att det gick att smita undan dessa regler! Pacman och Mumsmums fick en tillsägelse efter att ha råkat lämna buttprints efter sig i en av bastuarna. Ett par blev utkört ur en annan bastu då de satt där med badkläder på. No mercy här inte!

Jag är fortfarande chockad!

Matvanor

Jag öppnade precis ICAs medlemstidning, buffé. De som har ICA-kundkort vet vad "mina varor" är för något. Ni andra, man får rabatt på vissa utvalda produkter som man brukar handla ofta, eller som de vill att man ska pröva på.

Denna månad har de träffat mitt i prick! Jag får rabatt på, oliver, Falu rågrut, Créme Fraiche, gravad lax, Wella shampoo och OSTBÅGAR! Dessa varor är mig personifierad!

Essen oder fressen?

Som jag har ätit den senaste veckan!

Bo på hotell i en skidort innebär så mycket mer än att bara åka skidor. Vi hade valt halvpension vilket innebar att vi fick frukost och kvällsmat på hotellet. Dessutom fick vi snacks (kakor, korv eller gulachsoppa, inga jordnötter eller chips här inte) när vi kom hem från backen.

Om vi ska börja med frukosten. Ett dignande bord mötte oss då vi kom ner från våra rum på morgonen, fyllt med bröd! Jag lovar, det fanns över 15 olika brödsorter att välja mellan från det där bordet. Vid ett annat bord fanns det ägg, sex sorters ost, minst sex sorters korv/skinka, tre olika sorters fil, 11 skålar med olika müsslitillbehör (kalaspuffar, torkad frukt, otorkad frukt m.m.), tre olika sorters yoghurt och Nutella. Brownie blev heltklar gladast för det små förpackningarna med Nutella och jag var inte sena att hålla med. Chokladkräm på croissant är bland det bästa som finns.
Lunch åt vi oftast i backen, pommes och korv var en favorit hos mig, men Sumo yrkade på gulachsoppa varje dag. Det där eftermiddagssnacket provade jag bara en av dagarna, inte för att jag inte tyckte om det utan för att jag helt enkelt inte var hungrig klockan fyra på eftermiddagen och jag visste vad som väntade på kvällen.

Varje kvällsmåltid började med sallad från buffén. Därefter var det soppa. Ibland smög de in ytterligare en förrätt efter soppan och därefter kom huvudrätten. Huvudrätten var oftast något överdimensionerad efter de tre första rätterna, så magen stod i fyra hörn då det var dags för efterrätten. Vi åt alltid efterrätt! Bäst var helt klart sista kvällens efterrätt, glassbuffe!

Jag måste stolt meddela att jag prövade allt som bjöds, till och med leberknödel soppa. (En stor köttbulle flöt omkring i buljong och smaken hade en viss touch av lever.) Geisha var lite imponerad av min soppbedrift, men Pacman skakade på huvudet och sa att det inte skulle bli någon godnattpuss ikväll.

I tyskan har de ett verb för äta när det gäller människor (essen) och ett verb när det gäller djur (fressen). Så min fundering efter denna vecka är vilket verb som passar in på mig och mitt sällskap efter en veckas hotellvistelse i Dorfgastein.

Nytt efternamn

Idag har jag fått det ultimata beviset på att min handstil suger.

Efter en veckas vistelse på fyrstjärnigt hotell i de österrikiska Alperna satt vi på tåget mot Klagenfurt. Bort från alptoppar, dunderfrukostar och bastubad, studerade jag räkningen från hotellet. Jag kliade mig lite förstrött i huvudet då jag läsete orden Kleshed Gördeltot. Vad kan det betyda?

Jag börjar ana onåd då jag ser att raden under påminer om en gatuadress, något felstavad, men förvånansvärt lik den jag och Pacman bor på. Raden under den är definitivt vår postadress, bara en siffra fel och orten är rättstavad, så även sista raden, SCHWEDEN.

Jag erkänner. Det var jag som fyllde i ankomstlappen den första kvällen. Jag skrev ner mitt och Pacmans namn på rum 37.

Kleshed Gördeltot är helt enkelt en mycket förvrängd version av Pacmans och mitt efternamn! Tot betyder död på tyska och mitt efternamn blev raskt översatt till Dödgördel. Påminner ganska så mycket om ett tortyrinstrument tycker jag...

Jag kan flyga jag är inte rädd...

... jag är inte speciellt flygrädd. Jag är nojig över andra saker. Att glömma pass, pengar, p-piller och prit tillexempel.

Det sista är ju visserligen inget problem nu för tiden, man får ju knappt ta med sig några vätskor i handbagaget overhuvudtaget. 100 ml är max och så finns det en himla massa extra regler som man måste följa angående den där vätskan. Det är nästan så jag misstänker att flygbolgen ser sin chans att tjäna lite extra kosing, tvingar av oss konsumenter att lämna ifrån oss våra egen inhändigt köpta läskedrycker och sedan tvingas köpa flygbolagens svindyra grejer. Av princip skulle jag vilja vägra, men när man sitter på 5000 meter höjd och halsen torkar ihop på grund av den torra luften frambringad av luftkonditioneringen, då har man inte så mycket val. Det blir en läsk på 15 cl för 20:-.

Men som sagt, jag tänkte inte gnälla. Ville bara infllika att i morgon bär det av. En vecka i alperna. Here I come!

The return of the RumbaRumpa

Jag har insett att jag ligger i omkörningsfilen, accelererade och i full fart närmar jag mig målet. SVENSSON-LIVET! Vi har ju redan en Volvo...

Hur ska jag annars tolka min fredagskväll? Pizza och Let's dance. Visserligen kanske Pacman ligger lite före, han är faktiskt ett helt år äldre än vad han var igår och hyssjade faktiskt åt mig när Magnus Samuelsson skulle bli bedömd av juryn i TVn.

Appropå Magnus Samuelsson, vilken rumbarumpa! Jag går inte lika långt som Tony Irving. I'm not in LÖÖÖVE, men snacka om att killen kan skaka rumpa. Måste skryta med att jag sett killen live, bärandes på en delfin. Visserligen i plast, flytleksak åt barnen, men ändå...

Förutom att beundra rumbarumpor har jag jobbat en sväng, sjungit för Pacman på hans stora dag (tack Blondie för hjälp med packetletandet, det blev jättebra) skrivit statistiktenta och i vanlig ordning kom jag fram till hur uppgiften ska lösas, 20 minuter efter att tentan lämnats in. Jag hänger på håret även denna gång! Får se det positiva i det hela, så länge jag inte får ut min examen så kan man inte kalla mig för en fullfjädrad vuxen...

Raserade planer

Eftersom jag har tenta på fredag så försöker jag ta varje tillfälle i akt att plugga lite. Därför kändes det väldigt välkomnande att sitta på X2000 i sex timmar för jobb nere i Malmö över dagen. Plugga på arbetstid är det inte alla som har tillgång till.

Sagt och gjort, straxt efter att vi passerat Linkeboda plockade jag upp mina papper. Det hade antagligen gått utmärkt och plugga om det inte plötsligt visat sig att jag hade anlag för åksjuka! Jag kan sitta och surfa, nöjesläsa, blogga och fika på tåget, men lite seriöst statistikklurande var tydligen inte godkänt. Efter en och en halv timmer mådde jag peck och gjorde de mest korkade misstag. Dags att lägga ned. Jag sov av mig åksjukan och när jag vaknade i Hässleholm var min kropp på rätt spår igen.

Men skam den som ger sig. Jag gav mig även i kast med plugget på hemvägen, bara det att denna gång tog det en halvtimme innan illamåendet tog vid och jag var tvungen att sova till Mjölby för att känna mig någorlunda kurant.

Än har jag dock inte gett upp. På torsdag ska jag ner igen och denna gång ska jag be om sittplats i tågets färdriktning. man kan ju alltid hoppas att det går bättre.

Källan till allt ont?

Det här med statistik har aldrig varit min starka sida. Till och med inläggsstatistiken ser väldigt negativ ut på den här sidan för tillfället.

Vad är det med statistik egentligen? Det är ju bara hitte på alltihop! Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik!

Statistiken är vetenskapen om hur det borde bli, utifrån hur det vara förut. Men baserade man allting på hur världen såg ut igår, så skulle man ju aldrig komma framåt! Inga nya upptäckter, inget framsteg, inga nya böcker, inga visioner. Statistik är ju alltså motsatsen till kunskap, kreativitet, konst och skaparglädje. Man skulle kunna gå så pass långt och påstå att statistik är källan till allt ont. Nåja, inte allt ont, men i alla fall allt grått, tråkigt, slentrianmäsigt och oinspirerade.

Och ändå ska jag nu sätta mig och försöka få mina små hjärnceller att förstå denna vetenskap så pass mycket att jag kan skrapa ihop 8 poäng på tentan på fredag.

Svensson, svensson

Nio dagar in på det nya året, 2009. Klockan är 90 minuter över nio, på kvällen, nästan. Det är så att man kan tro att jag har en poetisk ådra gömd någonstans!

Har spenderat kvällen framför nya TVn, i den gamla, rosa, slitna soffan tillsammans med räkor, vin, ost, Pacman och Let's Dance. Ibland är det skönt att vara Svensson!

Julledigheten har satt sina spår. Kändes lite märkligt att infinna sig på på jobbet igen och hu för att gå upp klockan sex på morgonen, men det var inte så svårt att komma in i rutinerna. Dessutom står ju ytterligare en ledighet och knackar på alldeles runt hörnet. Om 8 dygn befinner jag mig i en Alpdal med skidor, vänner och en och annan öl. Det skålar vi för!