Livet i korthet, som det borde vara

Istället för att spendera dagarna framför datorn och fundera över vilken glass jag ska köpa har jag de senaste dagarna arbetat hårt, fysiskt! Det känns riktigt bra. Lite trött i armar och ben, men lycklig.

Hela lördagen bar jag kartonger och möbler då Mumsmums och Brownie flyttade sitt bohag till en "ny" stad. Det är inte så att vi var ivriga att bli av med våra grannar, men vad gör man inte när ens vänner ber om hjälp. Dessutom fick vi ju en första glutt på nya plejcet! Snygg, ljus och fräsch vindsvåning med snetak och mysiga alkover. Förväntar mig en hejdudrande inflyttningsfest inom en snar framtid.

Efter allt detta konkande blev vi upplockade av Pacmans päron, Morris och Farsis. Ut på landet bar det! Det är alltid lika skönt att komma ut hit. Avkopplande på något sätt. Vi blir alltid bortskämda med god mat, bastu, fisketurer och bad om vädret tillåter. Denna gång har jag dock gjort mig förtjänt av att bli bortskämd, då jag spikat och målat fasad stora delar av dagen. Känns tillfredställande. Ska fortsätta i morgon.

Satt för en stund sedan ute på trappen och njöt av sommarkvällen och Jason Mraz senaste platta. Det är livet. Sommarkvällar, bra musik och bastubad. Behöver man något mer?

Fabulous, fabulous!

Gårdagen spenderades shopandes på möbeljätten med fyra stora bokstäver + tillhörande butiker. Det är alltid lika kul att komma dit med pengar på fickan. Darling och jag gick längtansfullt genom diverse komponerade vardagsrum och förklarade för varandra hur vi skulle ha det den gången vi renoverar där hemma. De borde dela ut priser till dem som klarar sig igenom byggnaden utan att köpa en endaste pinal, för jag klarar det då inte! En liten brödkorg blev dagens fynd (eftersom jag och Pacman aldrig ägt någon brödkorg och det är SÅ jobbigt att lägga mackorna på en tallrik). Jag lyckades även hitta två sommardeckare, en gul topp och två schalar. Då jag travade mot bussen kände jag mig nästan som en Paris Hilton på shopinghumör, men jag tvivlar på att det står CUBUS och MQ på hennes påsar! Det var helt fabulous!

Kvällen tillbringade jag tillsammans med Vanilla, Blondie och Brownie över en gryta curryrisotto och flera glas vin. Vi har bestämt att varje månad ska bara vi brudar ses och äta något tillsammans. Det blir faktiskt helt annorlunda när det bara är tjejer. Vinet var en gåva från Vanillas jobb som vi tacksamt delade på.

Halvvägs in i efterrätten får jag en sms från en förbannad Geisha. Hon skulle ha dykt upp lite senare på kvällen, men tiden med hästen blev längre än beräknat. Då hon sedan skulle ta moppen hem i duggregnet, bestämde den sig för att inte starta. Jag kan se Geisha framför mig i duggregnet, fly förbannade över moppen som trilskas och, om något, ännu mer förbannad på Sumo som envisats med att trimma upp moppen till oigenkännlighet. Jag ringde hennes snabbt och försökte övertala henne att komma förbi Vanilla och trycka i sig resten av ananaspajen, sunkig och hästluktande som hon var. (Vi girlfriends står ut med varandra, oavsett doft och humör.) Hon avböjde!
”Jag ska duscha och äta glass,” muttrade hon.

Jag kan bara säga: STOR miss Geisha!
Förutom att Vanillas ananaspaj var alldeles fabulous, så kom vi osökt in på samtalsämnen som skulle få Carrie Bradshaw och hennes entourage att framstå som försynta nunnor. Jag tror att vi alla avslöjade ett uns för mycket av vad vi egentligen tänkt oss, men det var Vanilla som fick oss andra att utbrista i ett unisont ”men Vanilla!”, samtidigt som vi spetsade öronen för att samla på oss mer information i ämnet. Självklart kan jag inte berätta vad som avslöjades runt Vanillas köksbord, då samtalen som avhandlades är strikt konfidentiella, men jag måste säga att kvällen var helt fabulous!

Frihet, punkarpumps och gladpop

I flera dagar har jag tänkt att jag ska gå en promenad. Eftersom jag inte ska börja jobba förens i slutet av juli så går jag mest här hemma och nöter på mig själv. Måste ut och se lite av den blå himlen!

Sagt och gjort, iförd mina lila punkarpumps, iPoden inpluggad och fylld med gladpop samt utrustad med matchande örhängen, struttade jag ut genom dörren. Jag började dansa redan i trapphuset och var tvungen att skärpa mig då jag kom ut på gatan. Ingen vettig människa i dagens samhälle dansar gatan fram. Men med skönt gung i lurarna, blå himmel och ett humör som blev allt bättre för varje steg, är det svårt att gå normalt. Jag tog promenadstråket runt strömmen och vissa sträckor var det i stort sett folktomt. Då kunde jag ta ut svängarna rejält, göra små glädjeskutt och till och med sjunga med en lite stump, fast mycket tyst förstås. Jag är inte den som vill bli dömd för förargelseväckande beteende.

Don't worry, jag tror inte att någon såg mig, förutom en bänknötande figur med ölburk. Han trodde säkert att han hallucinerade då jag uppenbarade mig. Jag för min del misstog honom för en bortkommen vägkon eftersom han hade orange tröja på sig.

Jag avslutade promenixen med en glass från Hemköp, så alla kalorier jag bränt bort på min trekilometersdans ramlade tillbaka på sin plats igen. Men tänk så skönt det kan vara att dansa gatan fram. Det är frihet det!

Jag har blivit överfallen av ett hjärta av guld

För några månader sedan var jag och Pacman med hans föräldrar ute på landet. De har där en gedigen samling musik och eftersom jag inte kan kalla mig musikfreak så hade jag hört kanske 10 % av vad musikbiblioteket hade att erbjuda. En av de låtar som gick varm den kvällen var Niel Youngs ”Heart of Gold”. Pacman hade nyss köpt sig en gitarr och kände sig manad att lära sig denna låt.

När vi kom hem surfade Pacman in på YouTube och hittade diverse hobbylärare som villigt delade med sig av sina tips angående ”Heart of Gold”. Min favoritlärare är WaYs LiNn, hon spelar bra och har världens gulligaste accent, men efter att ofrivilligt ha lyssnat på henne i några dagar blir man lätt trött. Speciellt eftersom Pacman har en tendens att spola tillbaka om det är något tips han vill lyssna på igen.

Efter några turer framför datorn har Pacman lärt sig sången, så även jag. Då börjar det sjuka hända. Från att aldrig ha hört låten så verkar den dyka upp överallt, som bakgrundsmusik i Sommartorpet, på Bittens Bästa Blogg, på Radio, i mitt huvud, musikanter på gatan och som allmänt samtalsämne.

Okej, jag inser att det antagligen är en ganska känd låt då artister som Roxette och Johnny Cash gjort covers på den. Jag vill bara påpeka det sjuka i att en helt (för mig) okänd låt, kan ta över hela min vardag!

Uppdatering:

Har precis kommit tillbaka från tvättstugan. Nyckeln var på plats, men invånaren i lgh 113 måste haft intressantare saker att göra då torktummelludet fanns kvar, tummlerens vattenbehållare var otömd och tvättmedelsrester hittades överallt. I vanliga fall så hade jag inte reagerat, men allt detta, plus en försenad tvättnyckel ger betyget ICKE GODKÄNNT!

Världens näst sämsta hemmafru

Idag hade jag tänkt skriva om hur fantastiskt illa jag tar han om mig själv, och Pacmans och min gemensamma lägenhet. Jag hade tänkt spy galla över våra skitiga fönster, beklagat mig över mina luncher bestående av keso på knäckebröd, gnällt över köket som aldrig tycks vara rent, förbannat sovrummet som inte dammsugits på månader, suckat över min förkärlek till hemladdade, amerikanska serier och fotograferat mina nymålade tånaglar eftersom mina tånaglar är det enda kreativa som jag orkat med idag.

Men jag har insett att det finns de som är värre! Jag har råkat ut för en del då det gäller sjuka grannar, så man skulle kanske tro att jag är van... Fyllegubbar som somnar i trappen, fjortisar som tjuvröker på vinden, grannar som slänger ner porrtidningar till dagisbarnen på gården, småbarn som använder hissen som papperskorg och folk som inte orkar slänga sina sopor i soptunna tio meter bort, utan lägger påsen utan för ytterdörren till kajor och råttors allmänna förtjusning. Det finns dock en sak som är absolut förbjudet då man bor i ett hyreshus? ATT GLÖMMA HÄNGA TILLBAKA TVÄTTSTUGENYCKELN!

Jag står ut med rätt mycket då det gäller tvättstugan. Det är inte hela världen om torktummelluddet är kvar eller om någon inte torkat upp lite kvarglömt tvättmedel. Men när jag har tvättid, så är det jag som tvättar! Det är inte första gången det händer. Jag har till och med utvecklat ett litet mind game där jag sekunden innan jag stoppar nyckeln i tvättstugenyckelskåpet försöker känna på mig om nyckeln hänger där eller ej. Till 95 % så hänger nyckeln på sin plats, men jag blir fly förbannad de övriga 5 %!

Så idag hängde nyckeln inte på sin plats. För en gång skull hade människan som tvättade på förmiddagen kvar sin tvättplupp där lägenhetsnumret stod. Jag gick och ringde på för att kräva åter det som var mitt. Då har människan mage att inte vara hemma! Där står jag handlingsförlamad med en överfull tvättkorg.

Jag längtar så till ett eget hus med en egen tvättstuga som jag kan ha tillgång till 24 timmar om dygnet, 7 dagar i veckan och det ska banne mig inte finnas någon nyckel som kan försvinna! Däremot befarar jag att fönstren på detta hus lär gro igen, golven förbli odammsugade och köket översvämmas med disk.

Slutligen vill jag, som vare hemmafru med någorlunda självaktning, dela med mig av ett familjerecept. Jag har lovar Brownie i flera månader att hon ska fån receptet på ”faster Barbros chokladmousse”, så här kommer det.

Faster Barbros chokladmousse
2 personer

Ingridienser:
70 gram Marabou choklad (50% mjölkchoklad och 50% mörkchoklad)
2 ägg
Framförhållning

Tillvägagångssätt:
Smält chokladen i ett vattenbad eller i mikron. Vispa ner GULORNA i den smälta chokladen. Vispa äggvitan separat och så pass hårt att det går att vända upp och ner på bunken. OBS! Se till att vispen är ren då du vispar vitan, annars fås inte den fluffiga konsistensen. Rör ihop de båda ”smetarna” och häll upp i snygga glas. Vinglas fungerar alldeles utmärkt. Låt stå i kylen för att stelna i minst 6 timmar. Servera som den är eller med en klick grädde och garnerad med fysalis eller jordgubbe. Njut!

Jobbångest

Nu har jag gått som arbetslös student i drygt en månad. Eftersom jag fortfarande har den där sketna statistiken som skrapar efter, kan jag inte påstå att mitt studentliv är ett avslutat kapitel. Den dag jag ansökt om min examen skall jag på allvar kalla mig själv arbetslös. Tillståndet jag nu befinner mig i är något slags skvalpande mellantillstånd där jag inte riktigt vet vad jag ska göra. Jag är smått kräsen då jag scannar jobbannonser, men känner inte att jag kan söka vissa tjänster då jag ”på pappret” inte är klar ännu.

Så i onsdags skickade jag på vinst och förlust in en ansöka till ett bemanningsföretag angående en labbtjänst. Konstigt nog hörde de av sig tre timmar senare och hux flux så satt jag på en anställningsintervju. Tjejen jag pratade med rekommenderade mig vidare och jag är nu hemkommen från en intervju på företaget i fråga. Grejen är att det känns så där. Labbchefen gav ett småtjurigt intryck och pratade med mig som om hon förvände sig att jag skulle vara en olydig pojkspoling. Den övriga labbpersonalen såg lagom mossiga ut och jag funderade på vad jag kunde ha gemensamt med dem. Arbetsuppgifterna bestod i att dygnet runt (det är treskift!) betrakta ett gäng maskiner som utför experiment och man jobbar i genomsnitt 6 dagar i veckan. Pheu! Dessutom är det 16 km med bil. Det positiva i det hela är att det hela sträcker sig över en period på ca 6 – 7 veckor. Det är ett jobb och det ger bra betalt. Alternativet är att gå hemma hela sommaren och bli lätt deprimerad över att jag inte lyckas skaffa mig ett jobb. Det är bara att välja…

Så jag har preliminärt tackat ja till jobbet. Det ger mig en viss sinnesro att veta att jag ska jobba i slutet av sommaren. Då kan jag koppla av under juli månad, njuta av eventuell sommarsol och åka på semester med Pacman. Vad gör man inte för att lugna sin arma själ?

Midsommarnoja

I början av året var det någon som föreslog att jag och Pacman skulle arrangera midsommarfirandet i år. Eftersom det var några år sedan vi hade ett stort midsommarfirande med hela gänget så tyckte vi att det borde vara genomförbart.

Nu såhär dagen innan har jag en A4-fylld inköpslista, 4-5 stycken kassar och väskor som ska packas in i bilen, mastodontbesök på COOP och systemet att se fram emot, tipspromenader, sånghäften och lekar är fixade och mitt i allt ihop skall jag på arbetsintervju!

Jag kan få lite prestationsångest när det gäller sådana här saker. Jag är inte människan som hetsar upp mig i onödan, men när ett stilla och lugnt midsommarfirande i glada vänners lag förvandlas till ett projekt som sträcker sig över en hel vecka blir jag smått stressad. Det bör dessutom tilläggas att alla har sina egna midsommartraditioner som måste tillgodoses. Jag vill ju att allt ska bli så bra! Jag vill att alla ska trivas!

Till saken hör också att jag har en tendens till att bli förbannad på midsommar. Tjejen som aldrig blir arg förvandlas till en oresonlig hulk. Jag chockade Bitten och Brownie rejält en midsommar då jag skällde ut dem för att de pratade för högt. Brownie försökte lamt motargumentera med att man faktiskt fick förvänta sig att folk pratade under midsommarkvällar, varvid jag replikerade med att om hon resonerade så behövde inte hon vara med nästa gång. Pacmans och mitt största bråk inträffade en midsommar då jag fick fnatt och tog ut min ilska på honom, fast jag egentligen var sur på Fritz. Vi sprang åt var sitt håll och våra gäster satt handlingsförlamade kvar i stugan och undrade vad de skulle göra nu.

Men nu ska vi inte måla fan på väggen. Vid lunchtid i morgon sitter förhoppningsvis jag, Pacman, Brownie, MumsMums, Bitten, Bono, Joey, Blondie, Vanilla, Fanzy, Fritz, Geisha, Sumo och mr T utomhus längs ett långbord, inte ett moln i sikte, och har helt enkelt alldeles, alldeles underbart trevligt. Och jag är världens gladaste värdinna!

Nästa blogg >>

Ibland trycker jag på knappen "Nästa blogg>>" längst upp här på sidan. Då kommer man till en slumpmässigt nyuppdaterad blogg. Ofta hamnar man på någon asiatisk eller spansk sida där man inte förstår ett ord, men det finns en hel del förståliga bloggar där ute...

I vanliga fall brukar jag hamna på ganska tråkiga sidor där jag oftast inte kan utläsa vad bloggen handlar om, men idag hittade jag lite kul grejer. En amerikansk-svensk tvåbarnsmamma som lagt upp bilder på sina bröst, en blogg insnöad på amerikanska TV serier som visade bilder på en extremt smal Sarah Michelle Gellar och en bäbisblog.

Bäbisbloggar är fascinerande. De bäbisbloggar som jag snubblat över drivs av amerikanska, smått hysteriska hemmafruar som lägger upp tonvis med nästan likadana bilder på barnet i fråga. De visar barnet i famn på släktingar och vänner. Barnet uppbackat av diverse kuddar och dynor så att hon/han "sitter" upp. Barnet i alla möjliga nyinköpta kreationer. Varje ny dag i barnets liv ska läggas upp på bloggen och har det inte hänt någon värt att dokumentera så kan man alltid visa barnets rum, barnets leksaker, barnet säng, barnets sittplats vid matbordet barnets vagn och barnets nyss startade collegekonto. Visst, jag förstår också att en ny människa förgyller hela ens tillvaro och att bloggen är riktad mot vänner och bekanta så att de kan följa barnets utveckling, men någonstans måste det dras en linje...

Om jag var en en-och-en-halv-månaders bäbis så skulle inte jag vilja bli i förd en obskyr hatt, uppbullad av en massa dynor och sedan utlaggd på internet för att gammalt folk ska tycka att jag är söt! Men alla är ju olika...

"För vi är bäst, nu är det fotbollsfest!"

I kväll spelar Sverige den sista gruppspelsmatchen i fotbolls EM och jag har en hel del att göra inför matchen. Jag ska boka bord på någon restaurang så vi kan samlas allesammans och äta innan. Jag ska måla mina naglar a la fransk manikyr. (Det hade jag då vi spelade mot Grekland men inte mot Spanien, så mönstret är ju glasklart!) Jag funderar på om jag ska få ett ryck och piffa upp lägenheten till oigenkännlighet. Den är väldigt sunkig nu! Jag bör göra klart sånghäftet till midsommar, annars får jag panika ihop det i morgon förmiddag. Jag ska börja packa inför midsommarhelgen. Jag ska kontrollera inköpslistor för midsommarmat och midsommaraktiviteter. Märk väl att jag inte tagit med i planerna att söka jobb, vilket borde vara prioritet ett, men det skjuter jag hemskt gärna upp till efter midsommar.


För att återgå till fotbollen. Jag har lite knäppa idéer då det gäller Svenska landslagets fotbollsmatcher. Jag har nämligen fått för mig att jag kan påverka Sveriges resultat. Ett exempel är det här med naglarna som jag måste fixa idag. En annan sak är min sverigetröja. För två år sedan fick jag den officiella replikan av Pacman i födelsedagspresent då vi skulle ner på VM i Tyskland. Jag hade den varje Sverigematch under VM. Jag vet inte riktigt om ni minns hur det gick, men Sverige klarade sig precis igenom gruppspelet och fick stordäng av Tyskland i åttondelsfinalen. Hösten efter VM spelade Svergie en kvalmatch till EM (kommer ej ihåg vilka de mötte) och jag tog på mig min Sverigetröja igen. Sverige förlorade! Jag har nu dragit slutsatsen att min tröja för otur med sig. Egentligen är det hela ganska så fånigt, jag inser det, men jag vågar inte ha på mig min fina Sverigetröja, ifall det skulle hänga på den!

Nagellacksattack

Jag har aldrig, på riktigt, varit bekymrad över mitt utseende. Inte det att jag ser så naturligt vacker ut för jämnan, tro mig jag kan se ut som ett exploderat kärnkraftverk från forna Sovjetunionen. Det jag menar är att jag aldrig lagt ner mycket pengar på smink, märkeskläder och hippa frisyrer. Lyckligast är jag nog när jag får gå runt barfota i ett par slitna jeans och ett linne.


Problemet är att jag de senare åren börjar få allt trängre i badrumskåpet. Jag vet inte riktigt var alla grejer kommer ifrån. Det började helt oskyldigt med en gratisflaska brun-utan-sol från något glammigt magazin. Fortsätter med en ansiktskräm för ett narigt vinteransikte. Nu ikväll räknade jag antalet nagellack och kom upp i antalet elva stycken. Vem har elva nagellacksflaskor? Vem är nagelmonstret som flyttat in i min lägenhet?

Varför detta mode?

Jag sitter och flämtar i en bil på väg mot resecentrum. Fönsterrutan är nedvevad och jag suger girigt i mig den någorlunda friska stadsluften när vi stannar vid ett övergångställ. Vad jag sedan får se får mig att sucka högt. Över övergångstället kommer en tjej i litet linne, små shorts, ballerinaskor och SVARTA NYLONSTRUMPBYXOR! Med en snabb blick på biltermometern kan jag konstatera att det är 31°C utomhus. Vilken idiotisk modeguru har fått denna flickunge att iträda sig ett par svarta tighta plastbyxor en dag då asfalten smälter och Glasses Bossbar slår alla försäljningsrekord?

Jag är inget stort fan av mode och utseendefixering, men jag är inte så dum att jag tror mig kunna undkomma alla modenycker som dyker upp. För några vintrar sedan blev det übermodernt att stoppa ner jeansen i byxorna och jag skrattade kallt (i dubbel bemärkelse, det var ju vinter) åt hur fult det var. Jag bör dock erkänna att även jag sedan två säsonger tillbaka stoppar ner mina jeans i mina vinterstövlar.

En annan modenyck som jag har svårt att acceptera är leggings. När de dök upp på marknaden funderade jag på vem som kunde vara så dum att hon köpte sönderklippta strumpbyxor som fick benen att se ut som prinskorvar. Jag måste dock omvärdera mina åsikter något. En kvinna på den avdelning där jag gjorde X-jobb såg faktiskt riktigt bra ut i klädesplagget och i förra veckan hade Brownie en utstyrsel som förhöjdes av dessa ”avklippta strumpbyxor”. Jag tycker fortfarande att leggings er ett ytterst märkligt klädesplagg, jag kommer aldrig att äga ett eget par, men jag anser inte längre att alla leggings är av ondo!

Satt och bläddrade i min blivande svägerskas Cosmopolitan och fastnade för en artikel om varför den svenska modebranschen är så tråkig. Jag kan inte annat än att hålla med. Alla ser likadana ut i Sverige. Om något slår i Sverige så har alla det! De hade listat fem ”måsten” i en svensk kvinnans liv.

• Leggings – Stackars alla svenska män som inte får njuta av bara kvinnoben under sommaren. (Jag kan inte annat än att hålla med!)
  
• Tunika
  
• Nördglasögonen – ”Oh, jag är så originell i mina sofistikerade bågar!” (Känner att det krävs en förklaring här. Nördglasögon är fyrkantiga brillor med starkt markerad kant.)
  
• Palestinasjal – Inga sympatier krävs för att bära detta plagg!
  
• Ballerinaskor

Jag kunde glatt konstatera att jag endast äger en tunika och där med lyckats med att inte trassla in mig allt för mycket i den tråkiga, svenska modevärlden. Det som dock fascinerade mig mest var att jag var fullständigt överrens med en artikel i Cosmopolitan…

För att återkomma till den något missklädda varelsen på övergångsstället. Hur kan man överhuvudtaget få för sig att sätta på sig ett par strumpbyxor då det är över 20°C utomhus? Någonstans vet man ju att strumpbyxor är gjorda i plastmaterial och där med inte andas. Strumpbyxor kanar för långt ner i grenen vilket medför att man måste gå in på toaletten för att dra upp dem på plats ungefär en gång i timmen och dessutom får man inga snyggt solbrända ben då man har strumpbyxor. Någonstans kräver jag att folk börjar tänka själva då termometern börjar röra sig över 25°C.

Alldeles, alldeles underbart!

Jag vaknade halv nio på min födelsedag. Med mosig blick möter jag Pacmans minst lika mosiga ögon, fast de vaknar strax till.
”Va, är du vaken? Du ska sova, ”utbrister han.
”Mmmm, men jag är kissnödig,” mumlar jag trött.
”Ja, men gå på toa då. Fast du måste gå och lägga dig sen.” Pacman beordrar mig att ligga kvar i sängen medan han ”fixar lite”. Halv tio kommer han in med presenter. Efter presentöppningen sätter han mig på balkongen och serverar en underbar frukost i solskenet. Han hade till och med pallat syrener (mina favoriter) från dagiset nere på gården, som han garnerade frukostbrickan med. Jag njöt!

Vi åkte hem till mina föräldrar där även mormor och mammas kusin väntade. Mamma hade svängt ihop min favoritfödelsedagsmiddag.

Förrätt:
Avokadohalvor med Cream Fraiche och stenbitsrom

Huvudrätt:
Gravad lax, färskpotatis och hovmästarsås + sallad

Efterrätt:
Jordgubbstårta!

Jag hade önskat menyn! Det märks, eller hur? Jag är speciellt nöjd med jordgubbstårtan eftersom jordgubbarna inte brukar vara mogna så tidigt som på min födelsedag.

Min lillebror Långben var som vanligt sen och ett tag befarade jag att han skulle missa hela min födelsedagslunch, men han kom hem ca 20 minuter efter utsatt tid. Han hade förstås insett för sent att jag fyllde år och panikköpt godis och lotter, en klassisk present från Långben. För ovanlighetens skull var det vinst på fyra av de fem lotterna och jag blev 245:- rikare!

Min andra lillebror, Kalle, ringde från Norge och gratulerade. Faster, farmor, Smiley och Donna ringde också och jag insåg att jag pratar alldeles för lite med mina vänner som inte bor kvar i krokarna. Hade gärna pratat mer med er allihop. Pacman retades med mig under dagen eftersom min telefon pep titt som tätt. Jag kände mig mycket uppmärksammad på min bemärkelsedag!

Under varma sommardagar är det underbart att ta sig ett dopp, vilket gjordes. Pappa hade piffat upp poolen för säsongen och jag badade flera gånger. På kvällskvisten tog jag, Pacman och mamma en långpromenad och njöt av den härliga sommarkvällen.

Jag hade en alldeles, alldeles underbar födelsedag. Soligt, varmt, jordgubbstårta, gravad lax, bad, presenter, promenader, avokado med stenbitsrom, trissvinst och inte en tanke på tentan som följde dagen efter!