Frihet, punkarpumps och gladpop

I flera dagar har jag tänkt att jag ska gå en promenad. Eftersom jag inte ska börja jobba förens i slutet av juli så går jag mest här hemma och nöter på mig själv. Måste ut och se lite av den blå himlen!

Sagt och gjort, iförd mina lila punkarpumps, iPoden inpluggad och fylld med gladpop samt utrustad med matchande örhängen, struttade jag ut genom dörren. Jag började dansa redan i trapphuset och var tvungen att skärpa mig då jag kom ut på gatan. Ingen vettig människa i dagens samhälle dansar gatan fram. Men med skönt gung i lurarna, blå himmel och ett humör som blev allt bättre för varje steg, är det svårt att gå normalt. Jag tog promenadstråket runt strömmen och vissa sträckor var det i stort sett folktomt. Då kunde jag ta ut svängarna rejält, göra små glädjeskutt och till och med sjunga med en lite stump, fast mycket tyst förstås. Jag är inte den som vill bli dömd för förargelseväckande beteende.

Don't worry, jag tror inte att någon såg mig, förutom en bänknötande figur med ölburk. Han trodde säkert att han hallucinerade då jag uppenbarade mig. Jag för min del misstog honom för en bortkommen vägkon eftersom han hade orange tröja på sig.

Jag avslutade promenixen med en glass från Hemköp, så alla kalorier jag bränt bort på min trekilometersdans ramlade tillbaka på sin plats igen. Men tänk så skönt det kan vara att dansa gatan fram. Det är frihet det!