tisdag 27 januari 2009

Absurt vackert, varför?

Ibland måste jag titta, även om jag tycker att det är pinsamt, töntigt och supersentimentalt. Det inträffade igår klockan 20:00 på TV4.

Jag pratar förstås om "Bonde söker fru - bröllopet". Jag såg endast några få avsnitt i höstas, programmet är alldeles för plastigt för min smak. 4 människor som får gå på konstgjorda dejter med en mass folk och en sönderklippt produktion som bara väljer ut de smaskiga och "romantiska" ögonblicken.

Men igår så var det ju bröllop. Jag gillar bröllop, har fått gå på alldeles för få i mitt liv. Kanske därför som jag var tvungen att titta.

Bröllopet var ett typiskt "traditionellt" bröllop. Söndertrasat-amerikanskinspererat-traditionellt bröllop skulle jag vilja kalla det. Han skulle välja buketen, för det var tradition. Hon skulle ha "något lånat, något blått, något gammalt, något fått", för det var tradition. De skulle inte sova tillsammans natten innan bröllopet, för det var tradition. Hon skulle ledas in av sin far, för det var tradition. MY ARSE!!! Det är inte alls tradition! Det är ett gammalt, förlegat, engelskt påfund där kvinnan gavs bort som gåva till sin blivande man, av sin far! Faan, sånt gör mig förbannad!!! Kvinnor är för i helvete inga presenter!

Alla kvinnor som tycker att det ser så fint ut att bli överlämnad av sin far bör ta sig en extra tankeställare. "Är du en liten pidestalfru?" En kvinna som ges bort symboliserar undergivenhet, objektifikation av sin person och förnekande av sig själv. Det är töntigt, förlegat och pissdåligt!!! Snälla, alla blivande Brudar där ute. Tänk själva!!!

Nu till det absurda. Efter att ha svurit över att brudparet trillat ner i varenda förlegad traditions-grop de kunnat hitta, blir det snyftigt sentimentalt. Inte så att jag mår illa, nej, nu ramlar även jag i fällan. Då bruden under ceremonin tar mikrofonen och sjunger en kärlekssång till sin bonde blir jag så rörd så jag börjar böla. Där sitter jag i TV-soffan och svär åt mina sentimentala tårar och tycker att det är så fint. Faan!

På det fjärde ska det ske.

Under hela min studietid har jag haft vissa problem med att förstå mig på de mail som skolan skickar ut för att meddela tentamensresultat. Då jag fick resultatet på en av mattekurserna (efter att ha skrivit den för 3:e gången) trodde jag ett kort ögonblick att jag endast lyckats skrapa ihop 5 poäng och där med missat tentan, när jag sedan insåg att jag fått betyget 5.

Man ser att det ramlat in ett resultatmail i mailboxen, blir supernervös och ber en stilla bön att det gått bra. Sedan trycker man snabbt på länken och skummar raskt igenom mailet i jakten på resultatet. Efter några vändor vet man på ett ungefär var i mailet resultatet ligger (alla resultatmail ser likadana ut) och ögonen går raskt dit i jakten på siffror. För alla tentor står kurspoängen och resultatet på tentan, för vissa tentor står även antal poäng man lyckats skrapa ihop.

Så i morse när jag hittade ett resultatmail i inboxen öppnade jag det kvickt. Den första siffran som jag stöter på är 3,5. "Fan, lyckades jag bara få ihop 3,5 poäng igen," tänker jag innan jag inser att det är kurspoängen. På't igen. Nästa siffra är en 3:a och framför den står det betyg: D.v.s. jag har fått betyg 3 på tentan. Betyg 3 betyder godkännt! Betyg 3 betyder att jag på fjärde försöket har klarat min statistikkurs och att jag kan hämta ut min examen!!! Jag kan äntligen titulera mig civilingenjör! HURRA!!!

Jag läser vidare. Skrivningspoäng: 8. Jag klarade tentan på håret. Varken mer eller mindre. Den magiska 8 poängsgränsen uppnåddes och det var verkligen på tiden! Nu ska jag hämta ut tentan snabbt som ögat, tänk om examinatorn ändrar sig? Har aldrig hört att så skulle vara fallet tidigare, men någon gång kanske det händer? Min otur i sådan't fall!

söndag 25 januari 2009

Konstigt, så konstigt...

Österrikare är märkliga människor. De har så mycket regler! Det första som hände oss då vi klev av planet i Österrike var att vår taxichaufför fick böter, för att bilen var för skitig!

En annan väldigt märklig regel gällde bastun. På vårt hotell fanns en liten spaavdelning, liten pool, bubbelpool, relaxavdelning, tillgång till massage för den som önskade det och fyra olika bastuar. En vanlig bastu, en biobastu (vad nu det innebar), en infraröd bastu och en ångbastu som doftade eukalyptus och citron. I bastun gällde förbud mot badkläder, egentligen inget konstigt med det, om det inte varit för att det var blandad bastu, män och kvinnor, alla på en gång!

Första gången jag klev in i bastuavdelningen på hotellet blev jag smått chockad över alla bara rumpor som befann sig där inne. Jag tror aldrig jag sett så många manliga könsorgan på en och samma gång.

En ide hade förstås varit att linda en handuk om sina ädlare delar, men då var man tvungen att vara förberedd och ta med sig minst två handdukar in i bastun. Man var nämligen tvungen att sitta på en handduk och i vissa fall var även ha fötterna på den. En oerfaren svanska har då inte så mycket handuk kvar att linda om sig, då den lilla tygbit man tagit med sig in i bastun ligger dels under rumpa och dels under fötter.

Tro inte att det gick att smita undan dessa regler! Pacman och Mumsmums fick en tillsägelse efter att ha råkat lämna buttprints efter sig i en av bastuarna. Ett par blev utkört ur en annan bastu då de satt där med badkläder på. No mercy här inte!

Jag är fortfarande chockad!

Matvanor

Jag öppnade precis ICAs medlemstidning, buffé. De som har ICA-kundkort vet vad "mina varor" är för något. Ni andra, man får rabatt på vissa utvalda produkter som man brukar handla ofta, eller som de vill att man ska pröva på.

Denna månad har de träffat mitt i prick! Jag får rabatt på, oliver, Falu rågrut, Créme Fraiche, gravad lax, Wella shampoo och OSTBÅGAR! Dessa varor är mig personifierad!

Essen oder fressen?

Som jag har ätit den senaste veckan!

Bo på hotell i en skidort innebär så mycket mer än att bara åka skidor. Vi hade valt halvpension vilket innebar att vi fick frukost och kvällsmat på hotellet. Dessutom fick vi snacks (kakor, korv eller gulachsoppa, inga jordnötter eller chips här inte) när vi kom hem från backen.

Om vi ska börja med frukosten. Ett dignande bord mötte oss då vi kom ner från våra rum på morgonen, fyllt med bröd! Jag lovar, det fanns över 15 olika brödsorter att välja mellan från det där bordet. Vid ett annat bord fanns det ägg, sex sorters ost, minst sex sorters korv/skinka, tre olika sorters fil, 11 skålar med olika müsslitillbehör (kalaspuffar, torkad frukt, otorkad frukt m.m.), tre olika sorters yoghurt och Nutella. Brownie blev heltklar gladast för det små förpackningarna med Nutella och jag var inte sena att hålla med. Chokladkräm på croissant är bland det bästa som finns.
Lunch åt vi oftast i backen, pommes och korv var en favorit hos mig, men Sumo yrkade på gulachsoppa varje dag. Det där eftermiddagssnacket provade jag bara en av dagarna, inte för att jag inte tyckte om det utan för att jag helt enkelt inte var hungrig klockan fyra på eftermiddagen och jag visste vad som väntade på kvällen.

Varje kvällsmåltid började med sallad från buffén. Därefter var det soppa. Ibland smög de in ytterligare en förrätt efter soppan och därefter kom huvudrätten. Huvudrätten var oftast något överdimensionerad efter de tre första rätterna, så magen stod i fyra hörn då det var dags för efterrätten. Vi åt alltid efterrätt! Bäst var helt klart sista kvällens efterrätt, glassbuffe!

Jag måste stolt meddela att jag prövade allt som bjöds, till och med leberknödel soppa. (En stor köttbulle flöt omkring i buljong och smaken hade en viss touch av lever.) Geisha var lite imponerad av min soppbedrift, men Pacman skakade på huvudet och sa att det inte skulle bli någon godnattpuss ikväll.

I tyskan har de ett verb för äta när det gäller människor (essen) och ett verb när det gäller djur (fressen). Så min fundering efter denna vecka är vilket verb som passar in på mig och mitt sällskap efter en veckas hotellvistelse i Dorfgastein.

lördag 24 januari 2009

Nytt efternamn

Idag har jag fått det ultimata beviset på att min handstil suger.

Efter en veckas vistelse på fyrstjärnigt hotell i de österrikiska Alperna satt vi på tåget mot Klagenfurt. Bort från alptoppar, dunderfrukostar och bastubad, studerade jag räkningen från hotellet. Jag kliade mig lite förstrött i huvudet då jag läsete orden Kleshed Gördeltot. Vad kan det betyda?

Jag börjar ana onåd då jag ser att raden under påminer om en gatuadress, något felstavad, men förvånansvärt lik den jag och Pacman bor på. Raden under den är definitivt vår postadress, bara en siffra fel och orten är rättstavad, så även sista raden, SCHWEDEN.

Jag erkänner. Det var jag som fyllde i ankomstlappen den första kvällen. Jag skrev ner mitt och Pacmans namn på rum 37.

Kleshed Gördeltot är helt enkelt en mycket förvrängd version av Pacmans och mitt efternamn! Tot betyder död på tyska och mitt efternamn blev raskt översatt till Dödgördel. Påminner ganska så mycket om ett tortyrinstrument tycker jag...

fredag 16 januari 2009

Jag kan flyga jag är inte rädd...

... jag är inte speciellt flygrädd. Jag är nojig över andra saker. Att glömma pass, pengar, p-piller och prit tillexempel.

Det sista är ju visserligen inget problem nu för tiden, man får ju knappt ta med sig några vätskor i handbagaget overhuvudtaget. 100 ml är max och så finns det en himla massa extra regler som man måste följa angående den där vätskan. Det är nästan så jag misstänker att flygbolgen ser sin chans att tjäna lite extra kosing, tvingar av oss konsumenter att lämna ifrån oss våra egen inhändigt köpta läskedrycker och sedan tvingas köpa flygbolagens svindyra grejer. Av princip skulle jag vilja vägra, men när man sitter på 5000 meter höjd och halsen torkar ihop på grund av den torra luften frambringad av luftkonditioneringen, då har man inte så mycket val. Det blir en läsk på 15 cl för 20:-.

Men som sagt, jag tänkte inte gnälla. Ville bara infllika att i morgon bär det av. En vecka i alperna. Here I come!

The return of the RumbaRumpa

Jag har insett att jag ligger i omkörningsfilen, accelererade och i full fart närmar jag mig målet. SVENSSON-LIVET! Vi har ju redan en Volvo...

Hur ska jag annars tolka min fredagskväll? Pizza och Let's dance. Visserligen kanske Pacman ligger lite före, han är faktiskt ett helt år äldre än vad han var igår och hyssjade faktiskt åt mig när Magnus Samuelsson skulle bli bedömd av juryn i TVn.

Appropå Magnus Samuelsson, vilken rumbarumpa! Jag går inte lika långt som Tony Irving. I'm not in LÖÖÖVE, men snacka om att killen kan skaka rumpa. Måste skryta med att jag sett killen live, bärandes på en delfin. Visserligen i plast, flytleksak åt barnen, men ändå...

Förutom att beundra rumbarumpor har jag jobbat en sväng, sjungit för Pacman på hans stora dag (tack Blondie för hjälp med packetletandet, det blev jättebra) skrivit statistiktenta och i vanlig ordning kom jag fram till hur uppgiften ska lösas, 20 minuter efter att tentan lämnats in. Jag hänger på håret även denna gång! Får se det positiva i det hela, så länge jag inte får ut min examen så kan man inte kalla mig för en fullfjädrad vuxen...

måndag 12 januari 2009

Raserade planer

Eftersom jag har tenta på fredag så försöker jag ta varje tillfälle i akt att plugga lite. Därför kändes det väldigt välkomnande att sitta på X2000 i sex timmar för jobb nere i Malmö över dagen. Plugga på arbetstid är det inte alla som har tillgång till.

Sagt och gjort, straxt efter att vi passerat Linkeboda plockade jag upp mina papper. Det hade antagligen gått utmärkt och plugga om det inte plötsligt visat sig att jag hade anlag för åksjuka! Jag kan sitta och surfa, nöjesläsa, blogga och fika på tåget, men lite seriöst statistikklurande var tydligen inte godkänt. Efter en och en halv timmer mådde jag peck och gjorde de mest korkade misstag. Dags att lägga ned. Jag sov av mig åksjukan och när jag vaknade i Hässleholm var min kropp på rätt spår igen.

Men skam den som ger sig. Jag gav mig även i kast med plugget på hemvägen, bara det att denna gång tog det en halvtimme innan illamåendet tog vid och jag var tvungen att sova till Mjölby för att känna mig någorlunda kurant.

Än har jag dock inte gett upp. På torsdag ska jag ner igen och denna gång ska jag be om sittplats i tågets färdriktning. man kan ju alltid hoppas att det går bättre.

lördag 10 januari 2009

Källan till allt ont?

Det här med statistik har aldrig varit min starka sida. Till och med inläggsstatistiken ser väldigt negativ ut på den här sidan för tillfället.

Vad är det med statistik egentligen? Det är ju bara hitte på alltihop! Det finns lögn, förbannad lögn och så finns det statistik!

Statistiken är vetenskapen om hur det borde bli, utifrån hur det vara förut. Men baserade man allting på hur världen såg ut igår, så skulle man ju aldrig komma framåt! Inga nya upptäckter, inget framsteg, inga nya böcker, inga visioner. Statistik är ju alltså motsatsen till kunskap, kreativitet, konst och skaparglädje. Man skulle kunna gå så pass långt och påstå att statistik är källan till allt ont. Nåja, inte allt ont, men i alla fall allt grått, tråkigt, slentrianmäsigt och oinspirerade.

Och ändå ska jag nu sätta mig och försöka få mina små hjärnceller att förstå denna vetenskap så pass mycket att jag kan skrapa ihop 8 poäng på tentan på fredag.

fredag 9 januari 2009

Svensson, svensson

Nio dagar in på det nya året, 2009. Klockan är 90 minuter över nio, på kvällen, nästan. Det är så att man kan tro att jag har en poetisk ådra gömd någonstans!

Har spenderat kvällen framför nya TVn, i den gamla, rosa, slitna soffan tillsammans med räkor, vin, ost, Pacman och Let's Dance. Ibland är det skönt att vara Svensson!

Julledigheten har satt sina spår. Kändes lite märkligt att infinna sig på på jobbet igen och hu för att gå upp klockan sex på morgonen, men det var inte så svårt att komma in i rutinerna. Dessutom står ju ytterligare en ledighet och knackar på alldeles runt hörnet. Om 8 dygn befinner jag mig i en Alpdal med skidor, vänner och en och annan öl. Det skålar vi för!