Pappa sa: då är det bara villa och vovve som saknas då!
Mamma sa: ni förlovar er inte, ni får inga barn, men ni köper i alla fall bil tillsammans!
Det är rätt uppfattat. Jag och Pacman har fått tillökning. En silvergrå Volvo står nu parkerad utanför vårt hyreshus. Vuxenvarning!!!
tisdag 30 december 2008
Medicin
Vid de tillfällen du drabbas av vuxenångest, inskopa valfrimängd Carte D’Or (gärna direkt ur paketet) och vips är anfallet som bortblåst. Vid extrema anfall ordineras att inskopa glassen sittande i sängen eller på golvet.
Det hjälpte mig i alla fall.
Det hjälpte mig i alla fall.
lördag 27 december 2008
Samlingen komplett?
Gudarna, ödet eller i alla fall några i min bekantskapskrets har insett att trotts min stora fascination för elektriska köksprylar så saknas det något för att göra samlingen komplett.
Julaftonen avslutade med att jag satt hemma hos Pacman med en alldeles egen äggkokare. Man skulle nu kunna tro att min kökssamling är komplett, men så är icke fallet. Måste erkänna att jag spanat in en rosa blender (finns även i limegrönt och vitt) och jag har ju varken soda streamer eller juicepress.
Julaftonen avslutade med att jag satt hemma hos Pacman med en alldeles egen äggkokare. Man skulle nu kunna tro att min kökssamling är komplett, men så är icke fallet. Måste erkänna att jag spanat in en rosa blender (finns även i limegrönt och vitt) och jag har ju varken soda streamer eller juicepress.
söndag 21 december 2008
Ohälsans högborg
Urk. I dag har jag varit precis sådär lagom seg som man kan vara efter en helkväll ute. Vaknade elva och dödade tid fram till klockan två. Pacman och jag mötte några vänner för den traditionsenliga söndagsraggmunken med fläsk. Väl hemma igen orkar jag inte laga mat när det var dags för käk, utan jag satte mig med en kvarglömd ostbågspåse och såg på Erik och Mackan. Det är dagar som denna man inte skriver ner i sitt CV!
Min elake lille vän.
Ibland känner jag hur den där lilla, ondskefulla vad-var-det-jag-sa-djävulen tittar fram. Han kryper liksom upp över ena axeln och skrattar rått så att alla vassa tänder glimmar i vintersolen. Det hände alldeles nyss...
I somras råkade jag hitta en bröllopsblogg. Av värsta sorten! Bruden (brudgummen bloggade inte) skrev om alla förberedelser in för den stora dagen, stora som små. Först tyckte jag det var lite roligt, skrev till och med en kommentar, men sedan surfade jag vidare och insåg att tjejen led av bröllopshybris. Hon demonstrerad bröllopsklänningar, inbjudningskortsalternativ, servettringar, kyrkor, första förband-korg, you name it!
Alldeles nyss kom jag och tänka på den den där bruden och letade upp bloggen igen, bara för att se om hon fortfarande hade hybris. Rubriken som möter mig är "Bröllopet inställt". Då tittar min elake kompis fram. Hans tänder var vita och vassa.
I somras råkade jag hitta en bröllopsblogg. Av värsta sorten! Bruden (brudgummen bloggade inte) skrev om alla förberedelser in för den stora dagen, stora som små. Först tyckte jag det var lite roligt, skrev till och med en kommentar, men sedan surfade jag vidare och insåg att tjejen led av bröllopshybris. Hon demonstrerad bröllopsklänningar, inbjudningskortsalternativ, servettringar, kyrkor, första förband-korg, you name it!
Alldeles nyss kom jag och tänka på den den där bruden och letade upp bloggen igen, bara för att se om hon fortfarande hade hybris. Rubriken som möter mig är "Bröllopet inställt". Då tittar min elake kompis fram. Hans tänder var vita och vassa.
Upp och hoppa, ligg inte och dra dig!
Jag är ingen brud som älskar att gå ut och dansa. Den perfekta festen för mig är oftast ett rum med tio till femton vettiga människor som lyssnar på bra musik, prata skit eller sjunger SingStar! Men i går skakade jag rumpa på Bummullsfabriken så att det stod härliga till.
Jag liksom kände hur musiken bara grep tag i mig och jag fylldes av sjukt mycket energi. Jag studsade. Jag hoppade. Jag viftade med armarna. Jag snurrade. Jag tror jag gjorde alla möjliga dansmoves som till dessa dagar blivit godkända av internationella dansinstitutet i Kambodja. (Okej, jag skippade de dansmoves som innefattade en bardisk, en stripp-pole eller att benen skulle höjas markant över höfthöjd.) Blondie, Vanilla och Baby stod bara bredvid och skrattade. De fattade inte hur detta energiknippe hamnat i deras sällskap.
Men, all good things comes to an end. Vid halv två var jag så slutkörd att jag knappt orkade gå. Vi pallrade oss till Donken för att fylla på energiföråden. Jag pallade knappt att stoppa i mig min McFeast. Klockan 03:02 låg jag i min säng. Somnade inom en minut.
Jag liksom kände hur musiken bara grep tag i mig och jag fylldes av sjukt mycket energi. Jag studsade. Jag hoppade. Jag viftade med armarna. Jag snurrade. Jag tror jag gjorde alla möjliga dansmoves som till dessa dagar blivit godkända av internationella dansinstitutet i Kambodja. (Okej, jag skippade de dansmoves som innefattade en bardisk, en stripp-pole eller att benen skulle höjas markant över höfthöjd.) Blondie, Vanilla och Baby stod bara bredvid och skrattade. De fattade inte hur detta energiknippe hamnat i deras sällskap.
Men, all good things comes to an end. Vid halv två var jag så slutkörd att jag knappt orkade gå. Vi pallrade oss till Donken för att fylla på energiföråden. Jag pallade knappt att stoppa i mig min McFeast. Klockan 03:02 låg jag i min säng. Somnade inom en minut.
måndag 15 december 2008
Skrubba skrubba!
Pacman och jag gav oss själva en datorfri dag igår. Mest för att vi saknar karaktär när det ska städas. Är datorn på är det så väldigt lätt att sätta sig där, istället för att skura badkaret, diska, bädda sängen eller sortera tvätt.
Nu städade vi i stället! Pacman spenderade 4 timmar i köket, men blev ändå inte nöjd. Själv fixade jag bad-, sov- och vardagsrum. Nu ter sig vår lägenhet något schizofren, då hallen och datorrummet mest påminner om Beirut på 70-talet och badrummet gnistrar likt en diamant.
Nu städade vi i stället! Pacman spenderade 4 timmar i köket, men blev ändå inte nöjd. Själv fixade jag bad-, sov- och vardagsrum. Nu ter sig vår lägenhet något schizofren, då hallen och datorrummet mest påminner om Beirut på 70-talet och badrummet gnistrar likt en diamant.
lördag 13 december 2008
Lucia, IGEN!
Jag är glad idag. Det är ingen som har begärt av mig, under hela december, att jag ska lussa för dem. I alla fall inte på allvar. Istället var det Pacman som sömnigt nynnade på "sankta Lucia" innan vi ens klivit ur sängen. Det är nog första gången någon lussar enbart för mig.
Från tidig ålder har jag älskat att lussa. Tyckt att det varit jättekul att ta på mig vit särk och sjunga för föräldrar och andra barn. Jag begärde inte ens att jag skulle få var Lucia. Ett år var jag den enda tärnan i hela tåget. Ett annat år kunde jag inte hålla mig, utan jagade upp och styrde ut mina småbröder redan 1:a december. Mina föräldrar blev jätteförvånade, men väldigt glada när vi väckte dem med frukost på sängen.
Under mellan- och högstadiet gick jag i musikklasserna och där fick vi betalt för att lussa. Jag längtade till först oktober för det var då vi började repetera på jul- och Luciarepertoaren I tvåan på gymnasiet var jag en av stadens Luciakandidater och året efter återförenades i ytterligare ett Luciatåg.
Det var först förra året som jag började tröttna på det hela. Tyvärr var jag på en av universitetets avdelningar där tanter 55+ bestämde traditionerna. De beslöt att alla som var nya för året skulle vara med i tåget. Det var jag och 6 grabbar. Jag försökte in i det längsta med att få slippa sätta på mig den där ljuskronan. En av killarna hade ju nästan lika långt hår som jag och det var definitivt blondare! Jag fick dock ge mig när killarna började yra om att de skulle spexa till det hela med att slita upp de vita labbrockarna som vi skulle ha på oss. På den bara bringan planerade de att skriva G O D J U L. Jag var inte alls sugen på det, utan gick till slut med på att vara mellanslaget, d.v.s Lucian.
Så, iklädd knälång, vit labbrock, röda stumpbyxor (killarna hade också röda stumpbyxor!) och en luciakrona konstruerad av en sönderriven gratistidning och 5 provrör, skred jag och mitt följe in i personalrummet. Självklart gjorde vi stämningsfull succé.
Men i år blir det tack ock lov inget lussande för min del. I stället kommer Geisha över och vi ska baka saffransbullar. Kvällen skall spenderas med mina underbara vänner. God mat, bad och kanske en lite glögg.
Från tidig ålder har jag älskat att lussa. Tyckt att det varit jättekul att ta på mig vit särk och sjunga för föräldrar och andra barn. Jag begärde inte ens att jag skulle få var Lucia. Ett år var jag den enda tärnan i hela tåget. Ett annat år kunde jag inte hålla mig, utan jagade upp och styrde ut mina småbröder redan 1:a december. Mina föräldrar blev jätteförvånade, men väldigt glada när vi väckte dem med frukost på sängen.
Under mellan- och högstadiet gick jag i musikklasserna och där fick vi betalt för att lussa. Jag längtade till först oktober för det var då vi började repetera på jul- och Luciarepertoaren I tvåan på gymnasiet var jag en av stadens Luciakandidater och året efter återförenades i ytterligare ett Luciatåg.
Det var först förra året som jag började tröttna på det hela. Tyvärr var jag på en av universitetets avdelningar där tanter 55+ bestämde traditionerna. De beslöt att alla som var nya för året skulle vara med i tåget. Det var jag och 6 grabbar. Jag försökte in i det längsta med att få slippa sätta på mig den där ljuskronan. En av killarna hade ju nästan lika långt hår som jag och det var definitivt blondare! Jag fick dock ge mig när killarna började yra om att de skulle spexa till det hela med att slita upp de vita labbrockarna som vi skulle ha på oss. På den bara bringan planerade de att skriva G O D J U L. Jag var inte alls sugen på det, utan gick till slut med på att vara mellanslaget, d.v.s Lucian.
Så, iklädd knälång, vit labbrock, röda stumpbyxor (killarna hade också röda stumpbyxor!) och en luciakrona konstruerad av en sönderriven gratistidning och 5 provrör, skred jag och mitt följe in i personalrummet. Självklart gjorde vi stämningsfull succé.
Men i år blir det tack ock lov inget lussande för min del. I stället kommer Geisha över och vi ska baka saffransbullar. Kvällen skall spenderas med mina underbara vänner. God mat, bad och kanske en lite glögg.
fredag 12 december 2008
Åka tåg
Okej då! Allt är inte bra med att åka tåg. Toaletterna är tråkiga och kaffet igår var inte särskilt gott. Men annars är det nästan bara kul att åka tåg.
Mitt emot mig på vägen ner till Malmö satt en kille som var så ofantligt lik Christian Bale, ni vet killen som spelar Batman. Hans utseende gjorde mig smått förvirrad. Jag hoppas han inte tyckte att jag stirrade på honom allt för mycket...
Mitt emot mig på vägen ner till Malmö satt en kille som var så ofantligt lik Christian Bale, ni vet killen som spelar Batman. Hans utseende gjorde mig smått förvirrad. Jag hoppas han inte tyckte att jag stirrade på honom allt för mycket...
Drömmar
Pacman påstod att jag pratade i sömnen i natt. Jag pratade visst om Tors hammare och Post-It-lappar. Den där hammaren har jag ett svagt minne av, men jag skulle inte påstå att jag pratat om några lappar!
Jag vet, jag har problem...
Jag vet, jag har problem...
torsdag 11 december 2008
I'm on a train, I can't complain!
För tillfället befinner jag mig i de sydsmålänska skogarna på väg in i norra skåne. Ytterligare en arbetsdag i landets sydligaste ände väntar. Om igen, jag gillar verkligen att åka tåg. Har slumrat en stund, surfat lite och funderar på att ta mig till bistron för en kopp kaffe. Allt medan ett snödimmigt Liatorp glider förbi utanför fönstret.
En rolig present från Sj väntade på min halmatta igår då jag kom hem. Åker men mycket tåg kan man skaffa sig ett bonuskort, samla poäng på tågresor och bistropengar. Det finns tre nivåer, vit, grå och svart. Till en början är man oskuldsfullt vit, men i går trillade det grå kortet in. Jag har på en månad åkt så pass mycket tåg och stigit så pass mycket i grader att jag nu får fritt kaffe på alla tåg. Dessutom har jag fri tillgång till tågbio om det skulle finnas tid och plats. Livet leker.
Kanske ska ta den där kaffen nu? Kaffe och plopp, mmmm, det är nog den godaste tågfika som finnes! Dessutom får jag ju poäng på allt! ;-)
En rolig present från Sj väntade på min halmatta igår då jag kom hem. Åker men mycket tåg kan man skaffa sig ett bonuskort, samla poäng på tågresor och bistropengar. Det finns tre nivåer, vit, grå och svart. Till en början är man oskuldsfullt vit, men i går trillade det grå kortet in. Jag har på en månad åkt så pass mycket tåg och stigit så pass mycket i grader att jag nu får fritt kaffe på alla tåg. Dessutom har jag fri tillgång till tågbio om det skulle finnas tid och plats. Livet leker.
Kanske ska ta den där kaffen nu? Kaffe och plopp, mmmm, det är nog den godaste tågfika som finnes! Dessutom får jag ju poäng på allt! ;-)
onsdag 10 december 2008
Julfreak!?!
Jag har alltid älskat julen. De flesta barn älskar julen och jag har ganska mycket av mitt barnasinne kvar, så julen tenderar fortfarande att skimra med en speciell magisk glöd.
Allt eftersom åren gått har den där glöden falnat något. Men jag misstänker att den har falnat lite fortar för mina bröder, då de för andra året i rad beslutat att fira jul med andra människor än familjen. Jag är dock mycket trogen jultraditionerna och kommer spendera min julaftonsmorgon hemma i päronens kök.
Detta år har dock julstämningen inte riktigt infunnit sig. Jag har inte riktigt fått den där julkänslan som brukar komma krypande sådär runt den 1:a december då julkalendern drar igång. Jag har faktiskt bara sett ett avsnitt av årets julkalender. Visserligen är Anders och Måns väldigt roliga med sina dialekter och de har ett kul kroppsspråk, men någon julstämning kunde inte infinna sig.
Jag har inte heller adventsstädat lägenheten och det var nästan lite jobbigt att sätta upp stjärnor och stakar runt om i lägenheten. Jag var ju tvungen att tänka aktivt! Då jag gjorde ett försök till att shopa julklappar i helgen fick jag nästan ett anfall av panikångest då jag klev in i köpcentrat. Vad gör jag nu? Vad mycket folk? Vad vill folk ha? Måste erkänna att jag kan vara lite besatt av tanken på att hitta den perfekta julklappen till alla.
Så här 14 dagar innan julafton ska jag försöka att frammana lite julkänsla. Ska baka lussebullar på lördag och dessutom ska jag på Lucia-pool-party (JAAA!). Jag har dessutom insett att min julpysseldos på arbetstid ökat avsevärt då jag blivit julkortsansvarig (även om mina julkort inte är i klass med Brownies). Mycket plock med adresser och register har det blivit.
Dessutom så var det julbord på jobbet idag. Åt mig mätt redan på sillen. Till efterrätt fanns det minst 8 sorters kakor och pajer, småkakor, flera olika efterrättssåser och ost och kex. Jag nöjde mig med en chokladkaka, en björnbärskaka, pannacotta, en bit citronpaj och lite körsbärspaj.
Allt eftersom åren gått har den där glöden falnat något. Men jag misstänker att den har falnat lite fortar för mina bröder, då de för andra året i rad beslutat att fira jul med andra människor än familjen. Jag är dock mycket trogen jultraditionerna och kommer spendera min julaftonsmorgon hemma i päronens kök.
Detta år har dock julstämningen inte riktigt infunnit sig. Jag har inte riktigt fått den där julkänslan som brukar komma krypande sådär runt den 1:a december då julkalendern drar igång. Jag har faktiskt bara sett ett avsnitt av årets julkalender. Visserligen är Anders och Måns väldigt roliga med sina dialekter och de har ett kul kroppsspråk, men någon julstämning kunde inte infinna sig.
Jag har inte heller adventsstädat lägenheten och det var nästan lite jobbigt att sätta upp stjärnor och stakar runt om i lägenheten. Jag var ju tvungen att tänka aktivt! Då jag gjorde ett försök till att shopa julklappar i helgen fick jag nästan ett anfall av panikångest då jag klev in i köpcentrat. Vad gör jag nu? Vad mycket folk? Vad vill folk ha? Måste erkänna att jag kan vara lite besatt av tanken på att hitta den perfekta julklappen till alla.
Så här 14 dagar innan julafton ska jag försöka att frammana lite julkänsla. Ska baka lussebullar på lördag och dessutom ska jag på Lucia-pool-party (JAAA!). Jag har dessutom insett att min julpysseldos på arbetstid ökat avsevärt då jag blivit julkortsansvarig (även om mina julkort inte är i klass med Brownies). Mycket plock med adresser och register har det blivit.
Dessutom så var det julbord på jobbet idag. Åt mig mätt redan på sillen. Till efterrätt fanns det minst 8 sorters kakor och pajer, småkakor, flera olika efterrättssåser och ost och kex. Jag nöjde mig med en chokladkaka, en björnbärskaka, pannacotta, en bit citronpaj och lite körsbärspaj.
tisdag 9 december 2008
Missbruk
Jag har insett att jag har ett problem. Jag är en missbrukare. Det är första steget, att erkänna att jag har problem. Andra steget är att inse att man borde göra något åt problemet. Där är jag inte riktigt ännu. Jag är faktiskt lite kompis med mitt missbruk, tycker att det är ganska charmigt, kanske att det gå lite till överstyr ibland men inget som jag inte kan hantera. Så vad har jag då för obsession? Rosa post-it lappar!
I går när jag kom till jobbet möttes jag av min dataskärm, rikligt utsmyckad med de små lapparna. De stod likt en krans kring skärmen. Här har jag skrivit ner allt jag tror mig behöva under en arbetsdag. Telefon nummer till XRF-mannen, postens inloggningsuppgifter, dagens/veckans "att göra"-lista och möten som jag inte fört in i kalendern ännu.
Jag använder även mina små rosa lappar för att skriva ner minnesanteckningar, exempelvis hur länge jag arbetat med ett visst projekt, ring den eller den och boka tågbiljetter. När "uppdraget" sedan är slut, arkiverar jag mina rosa lappar i "två veckors arkivet" (papperskorgen, städerskan tömmer den varannan vecka).
Jag inser att det vore bättre att anteckna vissa av de här sakerna i en redig anteckningsbok, mer hållbart så. Men dit är det långt kvar. För att börja någonstans så har jag istället försökt rensa upp lite bland mina lappar på skärmen. Nu delar SJs telefonnummer och postens inloggningsuppgifter samma lapp, och XRF-mannen och data-killen står uppradade brevid varandra.
Jag har börjat nysta lite i mitt problem, men än är det långt kvar.
I går när jag kom till jobbet möttes jag av min dataskärm, rikligt utsmyckad med de små lapparna. De stod likt en krans kring skärmen. Här har jag skrivit ner allt jag tror mig behöva under en arbetsdag. Telefon nummer till XRF-mannen, postens inloggningsuppgifter, dagens/veckans "att göra"-lista och möten som jag inte fört in i kalendern ännu.
Jag använder även mina små rosa lappar för att skriva ner minnesanteckningar, exempelvis hur länge jag arbetat med ett visst projekt, ring den eller den och boka tågbiljetter. När "uppdraget" sedan är slut, arkiverar jag mina rosa lappar i "två veckors arkivet" (papperskorgen, städerskan tömmer den varannan vecka).
Jag inser att det vore bättre att anteckna vissa av de här sakerna i en redig anteckningsbok, mer hållbart så. Men dit är det långt kvar. För att börja någonstans så har jag istället försökt rensa upp lite bland mina lappar på skärmen. Nu delar SJs telefonnummer och postens inloggningsuppgifter samma lapp, och XRF-mannen och data-killen står uppradade brevid varandra.
Jag har börjat nysta lite i mitt problem, men än är det långt kvar.
lördag 29 november 2008
Sämst...
Brr, det här är verkligen min sämsta bloggmånad so far, måste bättra på inläggsstatistiken lite.
Vecka 48
Ibland funderar jag på vad jag gör med mitt liv. Jag har ingen hobby som tar upp stora delar av min fritid. Jag tränar inte, jag har inga husdjur och jag har inget projekt på gång så där i skymundan. Jag får ibland för mig att mitt liv bara passerar utan att jag gör något.
Den här veckan har jag dock insett att jag har en förmåga att hålla mig sysselsatt ändå. Jobbet tar en hel del tid. Man ska ju jobba 8 timmar om dagen och man ska ju sova 8 timmar per dygn, så då blir det inte så då blir det bara 8 timmar kvar att fylla med övrig tid där Pacman, pendling, TV-tittning och matlagning ska få plats.
Som den här veckan...
Måndag - Tar halv-sju-tåget till Malmö, jobbar, lyckas checka in på hotellet straxt innan 16:00. Segar mig ut till närmsta köpcentrum där jag äter mat och shoppar födelsedagspresent till mor min. Somnar vid 22, men lyckas skicka iväg ett snabbt blogginlägg innan dess.
Tisdag - Äter hotelfrukost (mmm, croissant), jobbar, tillbaka till hotellet vid 16, men är dock så seg att jag inte orkar ta mig utanför hotellbyggnaden. Spenderar kvällen på rummet tillsammans med boken "Men inte om det gäller din dotter." (Underhållande men otrolig.)
Onsdag - Ytterligare en dag i sandlådan. Tar tåget hem och snubblar hem klockan halv sju på kvällen (med Jason Mraz nynande i lurarna om hur bra det är att komma hem). Här är jag alldeles för slutkörd för att orka blogga.
Torsdag - Mammas födelsedag. Jobbar till fyra, lyckas ta mig ut till stora köpcentrat för att inhandla en sista present till mamma. Födelsedagsmiddag i föräldrarhemmet med älgstek och rödvin. Här får jag en rejäla fredagsvibbar.
Fredag - Vanlig arbetsdag på kontoret. Julmys på Linkin Media på kvällen. Vår otroligt kreativa vänner bjuder till mingelparty i företagslokalerna. Måste erkänna att jag är mycket imponerad av vad de åstadkommit under de åren jag suttit i skolbänken.
Lördag - här är jag nu. Sov ytterligare en natt i föräldrarhemmet. Socialt umgänge med päronen, lunch och settlers. Dessutom lyckades lillebror Långben titta upp ur sina gömmor och jag fick hälsa på honom. Ikväll bär det av till Joey och Blondie för bubbel- och bastubad.
Söndag - Första advent. Jag har ingenting planerat. Eller, jag ska sätta upp alla adventsljusstakar och stjärnor, ingen större ansträngning för ett julfreak som jag. Känns faktiskt väldig skönt att inte ha hela dagen uppbokad. kan börja morgondagen med en kopp te och senaste avsnittet ur 90210. Mmmm...
Som ni ser, jag har varit hemma och "slöat" en kväll den här veckan. Ingen tid till effektfulla projekt eller fantasieggande hobbies.
Den här veckan har jag dock insett att jag har en förmåga att hålla mig sysselsatt ändå. Jobbet tar en hel del tid. Man ska ju jobba 8 timmar om dagen och man ska ju sova 8 timmar per dygn, så då blir det inte så då blir det bara 8 timmar kvar att fylla med övrig tid där Pacman, pendling, TV-tittning och matlagning ska få plats.
Som den här veckan...
Måndag - Tar halv-sju-tåget till Malmö, jobbar, lyckas checka in på hotellet straxt innan 16:00. Segar mig ut till närmsta köpcentrum där jag äter mat och shoppar födelsedagspresent till mor min. Somnar vid 22, men lyckas skicka iväg ett snabbt blogginlägg innan dess.
Tisdag - Äter hotelfrukost (mmm, croissant), jobbar, tillbaka till hotellet vid 16, men är dock så seg att jag inte orkar ta mig utanför hotellbyggnaden. Spenderar kvällen på rummet tillsammans med boken "Men inte om det gäller din dotter." (Underhållande men otrolig.)
Onsdag - Ytterligare en dag i sandlådan. Tar tåget hem och snubblar hem klockan halv sju på kvällen (med Jason Mraz nynande i lurarna om hur bra det är att komma hem). Här är jag alldeles för slutkörd för att orka blogga.
Torsdag - Mammas födelsedag. Jobbar till fyra, lyckas ta mig ut till stora köpcentrat för att inhandla en sista present till mamma. Födelsedagsmiddag i föräldrarhemmet med älgstek och rödvin. Här får jag en rejäla fredagsvibbar.
Fredag - Vanlig arbetsdag på kontoret. Julmys på Linkin Media på kvällen. Vår otroligt kreativa vänner bjuder till mingelparty i företagslokalerna. Måste erkänna att jag är mycket imponerad av vad de åstadkommit under de åren jag suttit i skolbänken.
Lördag - här är jag nu. Sov ytterligare en natt i föräldrarhemmet. Socialt umgänge med päronen, lunch och settlers. Dessutom lyckades lillebror Långben titta upp ur sina gömmor och jag fick hälsa på honom. Ikväll bär det av till Joey och Blondie för bubbel- och bastubad.
Söndag - Första advent. Jag har ingenting planerat. Eller, jag ska sätta upp alla adventsljusstakar och stjärnor, ingen större ansträngning för ett julfreak som jag. Känns faktiskt väldig skönt att inte ha hela dagen uppbokad. kan börja morgondagen med en kopp te och senaste avsnittet ur 90210. Mmmm...
Som ni ser, jag har varit hemma och "slöat" en kväll den här veckan. Ingen tid till effektfulla projekt eller fantasieggande hobbies.
måndag 24 november 2008
Inte mitt fel!
Den uppmärksamme läsaren bör ha noterat avsaknaden av inlägg i denna blogg. Men den här gången är det INTE mitt fel. Sug-dåliga-bredbandslevernatören har fuckat upp vårt nät så jag är nätlös på hemmaplan sen i onsdags och jag vill inte blogga på jobbet.
Till på köpet är jag för tillfället i Malmö, i en hotelreception med 2 minuter kvar på min session. Så något långt inlägg blev det visst inte.
Till på köpet är jag för tillfället i Malmö, i en hotelreception med 2 minuter kvar på min session. Så något långt inlägg blev det visst inte.
söndag 16 november 2008
Korvhysteri
Pacman och jag var och handlade i ett av dessa stora matkomplex som finns utsprida strax utanför staden. Med den pågående debatten om konstiga tillsatser i våra livsmedel på minnet, började vi studera innehållsförteckning på diverse matvaror. Vi ville ha skinka eller korv som pålägg, men det fanns inte en enda att finna utan någon E-tillsats. Jag gick fram till en ur den rödklädda personalen och frågade om hon visste var man kunde finna tillsatsfri korv.
Hon ursäktade sig så hemskt mycket och erkände att hon inte hade den blekaste aning. Sedan gick hon och hämtade en annan rödklädd människa. Inte heller han kunde komma på några produkter som passade oss. Så han tog upp en telefon och ringde någon, som inte heller kunde ge besked. Pacman och jag befann oss nu i ett mindre hocktillstånd över att de ansträngde sig så pass mycket för att hitta en liten korvsnutt åt oss. En liten stund senare kom en charktant ut och förklarade att de tyvärr inte hade produkter utan tillsatser eftersom de inte skar upp skinkan/korven själva.
Alltså, vill man ha E-fria tillsatser så ska man antagligen åka till en delikatessbutik.
Under tiden personalen ansträngde sig för att hitta en korv som passade oss hittade jag och Pacman en skinka med 102% kött. Då vi visade denna för personalen, kunde de inte förklara hur det hängde ihop.
"Vi har inte haft den förut," var ursäkten.
Kontentan då. Det hela var rätt kul att se hur de verkligen försökte hjälpa oss att hitta en fräsh korvbit. Men jag är lite missnöjd med deras 102 % korv.
Pacman tröttnade så småningom på att kolla in innehållsförteckningen och när vi kom till glasshyllan han jag endast läsa skummjölk på förpackningen, innan Pacman scanat in den och lagt den i påsen.
Hon ursäktade sig så hemskt mycket och erkände att hon inte hade den blekaste aning. Sedan gick hon och hämtade en annan rödklädd människa. Inte heller han kunde komma på några produkter som passade oss. Så han tog upp en telefon och ringde någon, som inte heller kunde ge besked. Pacman och jag befann oss nu i ett mindre hocktillstånd över att de ansträngde sig så pass mycket för att hitta en liten korvsnutt åt oss. En liten stund senare kom en charktant ut och förklarade att de tyvärr inte hade produkter utan tillsatser eftersom de inte skar upp skinkan/korven själva.
Alltså, vill man ha E-fria tillsatser så ska man antagligen åka till en delikatessbutik.
Under tiden personalen ansträngde sig för att hitta en korv som passade oss hittade jag och Pacman en skinka med 102% kött. Då vi visade denna för personalen, kunde de inte förklara hur det hängde ihop.
"Vi har inte haft den förut," var ursäkten.
Kontentan då. Det hela var rätt kul att se hur de verkligen försökte hjälpa oss att hitta en fräsh korvbit. Men jag är lite missnöjd med deras 102 % korv.
Pacman tröttnade så småningom på att kolla in innehållsförteckningen och när vi kom till glasshyllan han jag endast läsa skummjölk på förpackningen, innan Pacman scanat in den och lagt den i påsen.
fredag 14 november 2008
Vem är denna människa?
Jag surfar titt som tätt in på en av Sveriges stora kvällstidningssiter. Till höger i bild finns en spalt med diverse lättsamma nyheter, någon har gjort slut, Brad Pitt är sur eller "så får du blommorna att växa på din balkong".
Varje dag syns en av medarbetarna som visar upp dagens out fit. Jag vet inte vem hon är, vad hon gör (förutom dagens out fit, det kan man väl inte ha som jobb?) eller vad hon tycker om. Jag känner enbart igen henne från denna lilla bild på sidan av siten och det enda jag kan tänka på är att hon har en för lång lugg och att hon är höggravid.
Eller var... Dagens bild vissa tjejen med ett litet knott i famnen och rubriken "Jag är inte sugen på att shoppa". Tror jag det! Du har släpat runt på en mage i nio månader och desutom har du satt en ny människa till värden. Ett upplevelse som du inte trodde var fysiskt möjlig. Skaffat sig andra prioriteringar?
Vad jag egentligen reagerar på är att jag känner igen en människa som jag inte vet ett skit om. Varför? Och vem är hon?
Varje dag syns en av medarbetarna som visar upp dagens out fit. Jag vet inte vem hon är, vad hon gör (förutom dagens out fit, det kan man väl inte ha som jobb?) eller vad hon tycker om. Jag känner enbart igen henne från denna lilla bild på sidan av siten och det enda jag kan tänka på är att hon har en för lång lugg och att hon är höggravid.
Eller var... Dagens bild vissa tjejen med ett litet knott i famnen och rubriken "Jag är inte sugen på att shoppa". Tror jag det! Du har släpat runt på en mage i nio månader och desutom har du satt en ny människa till värden. Ett upplevelse som du inte trodde var fysiskt möjlig. Skaffat sig andra prioriteringar?
Vad jag egentligen reagerar på är att jag känner igen en människa som jag inte vet ett skit om. Varför? Och vem är hon?
Antikt?
Idag hittade jag ett kontoutdrag från 2007-07-07 i min plånbok. Nog för att jag kan vara sentimental, hänga upp mig på fåniga grejer eller spara på onödiga saker, men ett kvitto!
Så häftigt datum är det faktiskt inte. Inte så att det är värt att spara på. Jag får dra ursäkten att det gömt sig bakom en massa kort, långt bak.
Så häftigt datum är det faktiskt inte. Inte så att det är värt att spara på. Jag får dra ursäkten att det gömt sig bakom en massa kort, långt bak.
måndag 10 november 2008
Åååååka tååååg!
Jag gillar verkligen att åka tåg. Det är harmonisk och avslappnande på någotvis. Ibland kan jag till och med bli smått avundsjuk på resenärer som ombordstiger ett tåg som jag inte ska med. De har en destination, ett litet äventyr och en upplevelse framför sig. Då passar det ju faktiskt ovanligt bra att jag får åka tåg i tjänsten ibland! Idag tog resan dock något längre tid än beräknat...
Jag skuttar på tåget klockan halv sju och lyckas självklart sätt mig på fel plats. Jag blir snart bortkörd! Efter lite kånkande på väska och påsar men arbetskläder lyckas jag finna min rätta plats och sätter mig till ro med morgontidningen. Efter ca 50 minuters tågresa stannar plötsligt tåget mitt ute i ingenstans.
Efter lite skrapande i högtalarsystmetet får vi reda på att en kopplingsledning eller liknande har rasat och att tåget är strömlöst. Förtillfället drivs tåget på batteri för att vi passagerare ska kunna njuta av bekvämligheter som ventilation och elektriskt ljus, men den räcker endast i ca 40 minuter. Det blev nästan lite dommedagsstämning över vagnen när det elektriska ljuset börjar flimra, för att sedan slockna helt.
Pacman raporterar via mobiltelefon att preliminära rapporter på SJs hemsida pekar på att problemet bör vara åtgärdat klockan 13:00. Lyckligtvis behövde vi inte vänta så länge. Efter två timmars stillastående rullar ett annat södergående tåg upp brevid oss och vi evakueras.
Turligt nog evakueras min vagn först och jag är snabb nog att försäkra mig om att få en sittplats reserande delen av resan. Rullar in på perongen ca 2 ½ timme efter utsatt tid och då plockar projektledaren upp mig och vi åker på lunch. Halv två börjar jag jobba.
Resternade delen av dagen flyter på utan några större problem. Lite stressit på slutet bara. Jag rusar in på Malmö central två minuter innan avgång (Varför vara i tid? Jag han ju med!) och inser då jag slår mig ner att jag inte hunnit tvätta händerna efter mitt grävande i backen. In på toaletten och piffa upp sig. Det där med hygien kan ju vara en bra grej då man jobbar med föroreningar...
Jag räknade ut att jag har åkt tåg i 9 ½ timme idag. Man skulle kunna kalla mig berest!
Jag skuttar på tåget klockan halv sju och lyckas självklart sätt mig på fel plats. Jag blir snart bortkörd! Efter lite kånkande på väska och påsar men arbetskläder lyckas jag finna min rätta plats och sätter mig till ro med morgontidningen. Efter ca 50 minuters tågresa stannar plötsligt tåget mitt ute i ingenstans.
Efter lite skrapande i högtalarsystmetet får vi reda på att en kopplingsledning eller liknande har rasat och att tåget är strömlöst. Förtillfället drivs tåget på batteri för att vi passagerare ska kunna njuta av bekvämligheter som ventilation och elektriskt ljus, men den räcker endast i ca 40 minuter. Det blev nästan lite dommedagsstämning över vagnen när det elektriska ljuset börjar flimra, för att sedan slockna helt.
Pacman raporterar via mobiltelefon att preliminära rapporter på SJs hemsida pekar på att problemet bör vara åtgärdat klockan 13:00. Lyckligtvis behövde vi inte vänta så länge. Efter två timmars stillastående rullar ett annat södergående tåg upp brevid oss och vi evakueras.
Turligt nog evakueras min vagn först och jag är snabb nog att försäkra mig om att få en sittplats reserande delen av resan. Rullar in på perongen ca 2 ½ timme efter utsatt tid och då plockar projektledaren upp mig och vi åker på lunch. Halv två börjar jag jobba.
Resternade delen av dagen flyter på utan några större problem. Lite stressit på slutet bara. Jag rusar in på Malmö central två minuter innan avgång (Varför vara i tid? Jag han ju med!) och inser då jag slår mig ner att jag inte hunnit tvätta händerna efter mitt grävande i backen. In på toaletten och piffa upp sig. Det där med hygien kan ju vara en bra grej då man jobbar med föroreningar...
Jag räknade ut att jag har åkt tåg i 9 ½ timme idag. Man skulle kunna kalla mig berest!
lördag 8 november 2008
'Allå, 'allå?
Haha! Jag fick erbjudande om världens sjukaste reklamgrej nu i veckan. En "retro" telefonlur till mobiltelefonen. Man jackar in den i mobiltelefonen och sen kan man använde den som headset. Jag höll på att garva ihjäl mig.
Är det meningen att man ska ha en stor mastodontlur hängandes i telefonen? Varför ska man ha ett headset som man måste hålla i?
Jag pratar faktiskt en hel del i telefon när jag kör bil. (OBS, jag pratar endast när headsetet är ikopplat. Jag är fortfarande ganska laglydig!)
Sega bilturer i en bil utan radio piffas lätt upp med en liten pling till Blondie, Geisha eller någon annan vän som jag bara MÅSTE prata med.
Hela min bil-telefon-pratar-procedur skulle ju gå i stöpet med en retrolur till headset. Det vore ju rent av livsfarligt!
*Ja just det ja, det HÄR är mitt hundrade inlägg. Ett opublicerat, tomt inlägg hade smugit sig in någonstans och förvirrat mig.
Är det meningen att man ska ha en stor mastodontlur hängandes i telefonen? Varför ska man ha ett headset som man måste hålla i?Jag pratar faktiskt en hel del i telefon när jag kör bil. (OBS, jag pratar endast när headsetet är ikopplat. Jag är fortfarande ganska laglydig!)
Sega bilturer i en bil utan radio piffas lätt upp med en liten pling till Blondie, Geisha eller någon annan vän som jag bara MÅSTE prata med.
Hela min bil-telefon-pratar-procedur skulle ju gå i stöpet med en retrolur till headset. Det vore ju rent av livsfarligt!
*Ja just det ja, det HÄR är mitt hundrade inlägg. Ett opublicerat, tomt inlägg hade smugit sig in någonstans och förvirrat mig.
onsdag 5 november 2008
Har du ett problem? Gör något åt det!
Idag har det blivit en hel del åka tåg för min del. Tog halv sju tåget söder ut för att anlända ca 3 ½ timme senare i en betydligt, soligare, snöfriare och sydligare stad. (Obs, jag befann mig dock fortfarande i Sverige.) Kvart över tre bar det av hemåt igen och jag klev inte innanför dörren förens klockan slog 18:37.
Då jag hade en halvtimme kvar till slutstationen klev det på två kavajkillar i 30-års åldern. Pråpert klädda och utrustade med var sin kvällstidning. Då jag sitter själv vid ett bord med fyra säten, slår de sig ner hos mig. Straxt efteråt kommer en mamma med sina två söner, 3 och 4 år gamla. Hon och killarna tar plats på två säten på andra sidan gången. Det krävs ingen Einstein för att förstå att dessa två killar kommer att börja tjivas med varandra. Det tar bara en minut.
Killen snett mitt emot mig börjar ge kompisen blickar. Blickar som säger: "stön, suck, kan inte kvinnan hålla ordning på sina barn?" Jag å andra sidan tänkte: "Tänk om ni två vuxna män kunde erbjuda kvinnan och hennes två barn era säten. Vi tre behöver inte dela på det här bordet." Om småkillarna hade fått var sin sittplats och dessutom ett stort bord att klänga på hade oron i tågvagnen sjunkit betydligt. Men herrar i trettioårsåldern behöver tydligen benutrymme och plats för sina tidningar...
*En liten X-tra notering bara, detta är mitt hundrade blogginlägg. Whoopie!
Då jag hade en halvtimme kvar till slutstationen klev det på två kavajkillar i 30-års åldern. Pråpert klädda och utrustade med var sin kvällstidning. Då jag sitter själv vid ett bord med fyra säten, slår de sig ner hos mig. Straxt efteråt kommer en mamma med sina två söner, 3 och 4 år gamla. Hon och killarna tar plats på två säten på andra sidan gången. Det krävs ingen Einstein för att förstå att dessa två killar kommer att börja tjivas med varandra. Det tar bara en minut.
Killen snett mitt emot mig börjar ge kompisen blickar. Blickar som säger: "stön, suck, kan inte kvinnan hålla ordning på sina barn?" Jag å andra sidan tänkte: "Tänk om ni två vuxna män kunde erbjuda kvinnan och hennes två barn era säten. Vi tre behöver inte dela på det här bordet." Om småkillarna hade fått var sin sittplats och dessutom ett stort bord att klänga på hade oron i tågvagnen sjunkit betydligt. Men herrar i trettioårsåldern behöver tydligen benutrymme och plats för sina tidningar...
*En liten X-tra notering bara, detta är mitt hundrade blogginlägg. Whoopie!
måndag 3 november 2008
I neeed it!
Jag har väldigt lätt för att snöa in på saker. Det kan gå i perioder och då ett visst ämne kommer på tapeten kan jag bli helt uppslukad av detta. Det kan vara en bokserie, en filmtriologi eller en tv-serie. Jag blir bara så LYRISK! Sen när tumultet har lagt sig, kan jag näst intill bli apatisk i ämnet.
Än så länge har jag haft, David Eddings-epoken, Ally McBeal-feal, Fem Boks-mani, Gossip Girl-fascination, 24-hets, Batman-feber, Harry Potter-eran, Prison Break-beroende, Heroes-cravings, Kitty-feber och Emil-hets. Emil-hets hade jag när jag var tre år och sprang runt med ett trägevär och en blå keps mamma sytt i syslöjden.
Jag kan även snöa in på tv-spel. Då jag gör det spelar jag inget annat under den kommande veckan, månaden, året... Donkey Kong avlöstes av Zelda. Sendan gick jag över till Settlers och nu är det Civilzation som gäller.
Jag vet inte vad det är, men att få sin lilla huvudstad att växa tillsig, bygga nya städer, hitta råvaror och malmfyndigheter, konstruera exotiska byggnader, flyga till Alfa Kentauri, klubba ner motståndarna och bli världshärskare, stillar antagligen något dolt behov hos mig.
Än så länge har jag haft, David Eddings-epoken, Ally McBeal-feal, Fem Boks-mani, Gossip Girl-fascination, 24-hets, Batman-feber, Harry Potter-eran, Prison Break-beroende, Heroes-cravings, Kitty-feber och Emil-hets. Emil-hets hade jag när jag var tre år och sprang runt med ett trägevär och en blå keps mamma sytt i syslöjden.
Jag kan även snöa in på tv-spel. Då jag gör det spelar jag inget annat under den kommande veckan, månaden, året... Donkey Kong avlöstes av Zelda. Sendan gick jag över till Settlers och nu är det Civilzation som gäller.
Jag vet inte vad det är, men att få sin lilla huvudstad att växa tillsig, bygga nya städer, hitta råvaror och malmfyndigheter, konstruera exotiska byggnader, flyga till Alfa Kentauri, klubba ner motståndarna och bli världshärskare, stillar antagligen något dolt behov hos mig.
söndag 2 november 2008
Inte så konstigt...
Det är faktiskt inte så lustigt att mina två-månader-kvar-till-julafton-tankar dyker upp så där i slutet av oktober. I fredags, precis en vecka efter min smörgåstårta i solgasset, yr snöflingorna i höst rusket. Mina arbetsuppgifter denna dag tillät mig att titta ut genom fönstret i förvånansvärt hög grad, så jag fick min dos av virvlande flingor. Nu var det ingen snö som lade sig precis, utan den försvan lika fort som cholkadbitar i en femårings mun. Men snö var det!
Denna snö fick förstås mig och Pacman, ansvarstagande som vi är, att byta däck på bilen. Jag har bara gjort det en gång tidigare och Pacman är en total nybörjare på området, så vi beslöt oss för att åka hem till mina päron. Deras garageuppfart framstod som betydligt mer inbjudande än vår gata. Dessutom fanns vinterdäcken där. Vi stod ute i solskenet och stonkade, muttrade, vinchade och bände. Allt medan pappa instruerade och tvättade rent. Måste säga att Pacman fick hänga på de flesta hjulen, för jag hade vissa problem med att få dem på plats. Efter två timmars slit bjöd mamma på gås. Väl hemma igen tyckte både jag och Pacman att vi uträttat ett fullgott dagsverke. Mycket nöja!
Denna snö fick förstås mig och Pacman, ansvarstagande som vi är, att byta däck på bilen. Jag har bara gjort det en gång tidigare och Pacman är en total nybörjare på området, så vi beslöt oss för att åka hem till mina päron. Deras garageuppfart framstod som betydligt mer inbjudande än vår gata. Dessutom fanns vinterdäcken där. Vi stod ute i solskenet och stonkade, muttrade, vinchade och bände. Allt medan pappa instruerade och tvättade rent. Måste säga att Pacman fick hänga på de flesta hjulen, för jag hade vissa problem med att få dem på plats. Efter två timmars slit bjöd mamma på gås. Väl hemma igen tyckte både jag och Pacman att vi uträttat ett fullgott dagsverke. Mycket nöja!
fredag 31 oktober 2008
Vuxna män älskar också choklad
Denna vecka har det varit väldigt lugnt på kontoret. En del har jobbat hemma och andra har varit ute i fält. Häromdagen var det bara jag och den manliga delen av avdelningen som var på kontoret.
Då jag sitter och pratar jobb på telefon börjar den ena killen att jubla i korridoren utanför och snart stämmer den andra in. Naiv som jag är trodde jag att de fått ett anbud som jag vet företaget har ansökt om. Då mitt telefonsamtal var avslutat går jag ut för att se vad som pågår, men hela stället ter sig övergivet. Var kan de ha tagit vägen?
Efter lite letande hittar jag de båda herrarna i fikarummet, mycket uppspelta.
"Vad är det som har hänt?" frågar jag nyfiket.
"Ingenting," svara den ene.
"Ingenting alls," svara den andre samtidigt som de båda håller handen krampaktigt bakom ryggen.
Det visar sig att godisasken i fikarummet har blivit påfylld och de båda herrarna är helt lyriska över att ha lyckats få tag i de smaskigaste bitarna. Och jag som bara trodde att de var flickor i min egen ålder som var galna choklad...
Då jag sitter och pratar jobb på telefon börjar den ena killen att jubla i korridoren utanför och snart stämmer den andra in. Naiv som jag är trodde jag att de fått ett anbud som jag vet företaget har ansökt om. Då mitt telefonsamtal var avslutat går jag ut för att se vad som pågår, men hela stället ter sig övergivet. Var kan de ha tagit vägen?
Efter lite letande hittar jag de båda herrarna i fikarummet, mycket uppspelta.
"Vad är det som har hänt?" frågar jag nyfiket.
"Ingenting," svara den ene.
"Ingenting alls," svara den andre samtidigt som de båda håller handen krampaktigt bakom ryggen.
Det visar sig att godisasken i fikarummet har blivit påfylld och de båda herrarna är helt lyriska över att ha lyckats få tag i de smaskigaste bitarna. Och jag som bara trodde att de var flickor i min egen ålder som var galna choklad...
onsdag 29 oktober 2008
måndag 27 oktober 2008
Köksattack
I flera år har jag skrockat lite lätt åt mina manliga vänner då de kommer hem med den senaste iPoden, dator, jackan, bilen, tv-spelet eller telefonen. Jag har skakat på huvudet då de stolt visar upp sina senaste alster och suckat i tysthet över vilka prylbögar de förvandlats till. Detta fick dock ett abrupt slut i helgen.
Jag hade en gammal klasskompis på besök och vi skulle laga mat. Jag plockar vant fram min välanvända riskokare och ställer den på bordet framför Star. Hon blir helt facsinerad av denna makapär, eftersom hon inte har någon själv. Sen börjar vi prata kök och köksmaskiner. Jag kommer fram till att i mitt kök finns, förutom kyl, frys och spis, en riskokare, en vattenkokare, en kaffekvarn, en stavmixer, en elvisp, en kaffebryggare, en degblandare med tillhörande mixer, en brödrost, en perkulator och en micro. Och jag lagar inte ens speciellt mycket mat!
Så förlåt alla mina manliga vänner för att jag dömt er i förtid. Det visar sig visst att jag är en lika stor prylbög, men jag köper istället köksmaskiner! (Länge leve feminismen!)
Jag hade en gammal klasskompis på besök och vi skulle laga mat. Jag plockar vant fram min välanvända riskokare och ställer den på bordet framför Star. Hon blir helt facsinerad av denna makapär, eftersom hon inte har någon själv. Sen börjar vi prata kök och köksmaskiner. Jag kommer fram till att i mitt kök finns, förutom kyl, frys och spis, en riskokare, en vattenkokare, en kaffekvarn, en stavmixer, en elvisp, en kaffebryggare, en degblandare med tillhörande mixer, en brödrost, en perkulator och en micro. Och jag lagar inte ens speciellt mycket mat!
Så förlåt alla mina manliga vänner för att jag dömt er i förtid. Det visar sig visst att jag är en lika stor prylbög, men jag köper istället köksmaskiner! (Länge leve feminismen!)
torsdag 23 oktober 2008
Tjugofjärde oktober
I morgon är det den tjugofjärde oktober. Egentligen hade jag tänkt skriva om den tjugofjärde oktober i morgon, men så kom jag på att jag antagligen inte hinner blogga i morgon, så jag gör det nu.
De flesta associerar nog den tjugofjärde oktober med FN-dagen, men inte jag. För mig betyder den tjugofjärde oktober att det är två månader kvar till julafton. De senaste 13 åren har jag varje tjugofjärde oktober reflekterat över att det är precis två månader kvar till julafton och sen när julafton kommer, tänker jag tillbaka på den tjugofjärde oktober och tänker att nu har två månader gått.
Man kan ju tycka att jag borde tänka likadant om tjugofjärde mars eller tjugofjärde september, men inte! Det är just den tjugofjärde oktober som är min julaftonsreflekterar-dag.
Detta klurade jag ut under lunchen då jag satt ute, lutad mot en södervägg i solen, och stoppade i mig smörgåstårta. Det kändes det väldigt långt till jul just då. Men när julafton är här kommer jag tänka på min smörgåstårta i solen och tänka: "Jaha, nu har två månader och en dag gått." För det är ju den tjugotredje idag.
De flesta associerar nog den tjugofjärde oktober med FN-dagen, men inte jag. För mig betyder den tjugofjärde oktober att det är två månader kvar till julafton. De senaste 13 åren har jag varje tjugofjärde oktober reflekterat över att det är precis två månader kvar till julafton och sen när julafton kommer, tänker jag tillbaka på den tjugofjärde oktober och tänker att nu har två månader gått.
Man kan ju tycka att jag borde tänka likadant om tjugofjärde mars eller tjugofjärde september, men inte! Det är just den tjugofjärde oktober som är min julaftonsreflekterar-dag.
Detta klurade jag ut under lunchen då jag satt ute, lutad mot en södervägg i solen, och stoppade i mig smörgåstårta. Det kändes det väldigt långt till jul just då. Men när julafton är här kommer jag tänka på min smörgåstårta i solen och tänka: "Jaha, nu har två månader och en dag gått." För det är ju den tjugotredje idag.
onsdag 22 oktober 2008
Busstur
Ikväll bestämde jag mig för att låta bilen stå och ta bussen hem. Dels för att bussen är gratis, dels för att min tank är tom och dels för att det har börjat kosta en massa pengar att parkera bilen där det tidigare var gratis. (Vem kan vara emot gratisparkeringar? De skadar väl ingen?)
Då bussen snabbt fylldes med trötta resenärer suckade jag inombords över att få behöva sitta och trängas i 45 minuter på en överfull buss. Det är nämligen sjukt segt under kalla dagar då folk bylsar på sig jackor och mössor och Gud vet vad.
Då trycker människan bredvid mig på pling-knappen och vill gå av. Killen skulle inte alls lika långt som resten av alla passagerare! Jag blir mäkta förvånad. Här får jag två hela säten längst fram, med gott om plats för knän och ben och bra sikt, alldeles för mig själv. Jag började överväga att köpa en lott då jag kommer hem. Fast då skaffade jag mig ett papper-cut på långfingret, så någon lott blev det inte.
Då bussen snabbt fylldes med trötta resenärer suckade jag inombords över att få behöva sitta och trängas i 45 minuter på en överfull buss. Det är nämligen sjukt segt under kalla dagar då folk bylsar på sig jackor och mössor och Gud vet vad.
Då trycker människan bredvid mig på pling-knappen och vill gå av. Killen skulle inte alls lika långt som resten av alla passagerare! Jag blir mäkta förvånad. Här får jag två hela säten längst fram, med gott om plats för knän och ben och bra sikt, alldeles för mig själv. Jag började överväga att köpa en lott då jag kommer hem. Fast då skaffade jag mig ett papper-cut på långfingret, så någon lott blev det inte.
lördag 18 oktober 2008
Hål i huvudet?
Jag är en enkel människa. Varför? Jag asgarvar åt tv 6 programmet "Hål i Väggen".
Det är så sjukt kul att se dessa kändisar i sina silverfärgade kroppsstrumpor när de på alla möjliga vis försöker ta sig igenom den rosa frigolitväggen. Jag älskar att i slowmotion se när kändisen inser att det hela kommer gå åt helvete. Det är så härligt att all prestige är lagd åt sidan och alla är helt fria att göra bort sig!
Jag går till och med så långt jag här föreslår att nästa val skal avgöras i en "Hål i väggen"-duell. Tänk vad mycket pengar vi kommer att spara på att stänga alla vallokaler. Vår öron kommer att bli så lyckliga över att slippa lyssna på alla vallöften! Och hela valet kommer att vara över på en halvtimme, dessutom sponsrat av TELIA.
"I det blåa laget har vi lagledaren Fredrik Reinfeldt, flankerad av Maud Olofsson och Göran Hägglund. De Röda laget stoltserar med Lars Ohly, Maria Wetterstrand och lagledaren Mona Sahlin!" Vilken fröjd för ögat att se våra partiföreträdare puttas ner i en vattengrav av en rosa vägg.
Det är så sjukt kul att se dessa kändisar i sina silverfärgade kroppsstrumpor när de på alla möjliga vis försöker ta sig igenom den rosa frigolitväggen. Jag älskar att i slowmotion se när kändisen inser att det hela kommer gå åt helvete. Det är så härligt att all prestige är lagd åt sidan och alla är helt fria att göra bort sig!
Jag går till och med så långt jag här föreslår att nästa val skal avgöras i en "Hål i väggen"-duell. Tänk vad mycket pengar vi kommer att spara på att stänga alla vallokaler. Vår öron kommer att bli så lyckliga över att slippa lyssna på alla vallöften! Och hela valet kommer att vara över på en halvtimme, dessutom sponsrat av TELIA.
"I det blåa laget har vi lagledaren Fredrik Reinfeldt, flankerad av Maud Olofsson och Göran Hägglund. De Röda laget stoltserar med Lars Ohly, Maria Wetterstrand och lagledaren Mona Sahlin!" Vilken fröjd för ögat att se våra partiföreträdare puttas ner i en vattengrav av en rosa vägg.
torsdag 16 oktober 2008
Det är så synd om mig!
Insåg precis att jag inte bloggat något vettigt på tid och evigheter. Jag som brukar beklaga mig över mina bloggbuddies ofrekventa uppdateringar, sitter själv med två ynkliga inlägg som representanter för den senaste veckan. Illa!
Hänt den sist. Skrivit tenta, som gick så där. Varit och sett svenska fotbollslandslaget missa Portugisernas mål i 90 minuter på Råsunda. Dessutom har jag blivit hiskeligt förkyld.
Det brukar vara så efter att jag skrivit en tenta. En förkyllning är på G, men på något sätt lyckas jag tränga undan den med hjälp av plugg. Då jag sedan kommit ut från tentasalen kapitulerar min kropp så kapitalt att det enda som får plats i min värld är varm te, tv-soffan och en film, eller ännu bättre min säng (sitter där nu)!
Efter att ha skrivit analys B och Cellbiologi under mitt andra år på universitetet sov jag tre timmar mitt på dagen (obs. tentorna gick inte samma dag). Värst var dock påsklovet under sabbatsåret då jag skrev en tenta på tisdagen och kuggade uppkörningen på torsdagen. Min kropp reagerade med en hejdundrande influensa. Som sagt, min kropp kapitulerar.
Förkylningen kom krypande redan i går, men nu på kvällen bröt den ut ordentligt. Det hela blev förstås inte bättre av att jag bestämde mig för att krypa i TV-soffan med filmen P.S. I love you. Filmen är en riktigt snyftare och det visste jag om (eftersom jag läste boken i somras). Mina bihålor är nu helt igenkläggade med både snyftsnor och förkylningssnor. Jag kommer inte kunna sova i natt, än hellre andas.
Hänt den sist. Skrivit tenta, som gick så där. Varit och sett svenska fotbollslandslaget missa Portugisernas mål i 90 minuter på Råsunda. Dessutom har jag blivit hiskeligt förkyld.
Det brukar vara så efter att jag skrivit en tenta. En förkyllning är på G, men på något sätt lyckas jag tränga undan den med hjälp av plugg. Då jag sedan kommit ut från tentasalen kapitulerar min kropp så kapitalt att det enda som får plats i min värld är varm te, tv-soffan och en film, eller ännu bättre min säng (sitter där nu)!
Efter att ha skrivit analys B och Cellbiologi under mitt andra år på universitetet sov jag tre timmar mitt på dagen (obs. tentorna gick inte samma dag). Värst var dock påsklovet under sabbatsåret då jag skrev en tenta på tisdagen och kuggade uppkörningen på torsdagen. Min kropp reagerade med en hejdundrande influensa. Som sagt, min kropp kapitulerar.
Förkylningen kom krypande redan i går, men nu på kvällen bröt den ut ordentligt. Det hela blev förstås inte bättre av att jag bestämde mig för att krypa i TV-soffan med filmen P.S. I love you. Filmen är en riktigt snyftare och det visste jag om (eftersom jag läste boken i somras). Mina bihålor är nu helt igenkläggade med både snyftsnor och förkylningssnor. Jag kommer inte kunna sova i natt, än hellre andas.
tisdag 14 oktober 2008
Vuxenvarning
Var och storhandlade på tom mage igår. Det sista som införskaffades var tentasnacks, d.v.s. godis och cola. Då jag stod där vi de färglada, syntetiska sockerbomberna och hade plockat på mig det snacks jag önskade frossa under den kommande tentan, vägde påsen bara 2 ½ hg. I vanliga fall då jag handlar lösgodis på tom mage brukar jag komma ifrån affären med ca tre gånger så mycket.
Snacka om vuxanvarning!
Snacka om vuxanvarning!
fredag 10 oktober 2008
onsdag 8 oktober 2008
Studentliv
Idag satte jag mig på allvar med statistiken igen. Försökte så smått redan igår, men det gick inte så bra. Jag hade fått för mig att jag kunde sitta hemma vid köksbordet med eländet. Det gick inte!
Att plugga till tentor är en konst. Man kan tycka att efter sex år på universitet så borde man ha lärt sig hur man gör? Jag har kommit fram till några bra punkter. Empiriska studier...
Så idag när jag traskade in på biblioteket så upptäcker jag att den nybyggda delen är öppen. Längst in finns ett nytt, fräscht, pluggrum med alla fyra väggarna av glas, ca två våningar upp och utsikt över torget nedanför. Gott om dagsljus och inget störande ljud. Nåja ett oidentifierbart surrande kunde identifieras om man koncentrerade sig, men det gick att tränga bort. Jag lyckades faktiskt sitta riktigt koncentrerat i flera timmar och blev endast störd av de byggnadsarbetare som bestämde sig för hamra på taket runt tre-snåret. Ett plugg-place som får väl godkänt i min bok!
Då jag knatade hem på lunchen norpade jag åt mig ett nummer av teknologernas tidning. Jag blev mäkta förvånad då jag insåg att de satsat på mode i detta nummer. Overallsmode visserligen, men ändå! Tänk om de satsat på overallsmode då jag var inne i kravallsvängen! Jag satte mest på mig en inte allt för uppseendeväckande tröja och gympadojor. Här var det panband, flådig makeup, high-heals och accessoarer för hela slanten. Det var nästan så jag blev sugen på att rota fram min egen overall, men bara nästan!
Det fräscha pluggrummet och overallsmodet fick mig nästan att tycka att det där med studentliv nog inte är så tokigt ändå. Men när jag sedan satt där med pannan i djupa veck och försökte lura ut vilken fördelning jag skulle använda mig av denna gång, kom jag till sans igen. Måtte jag klara tentan nu, så jag kommer här ifrån någon gång!
Att plugga till tentor är en konst. Man kan tycka att efter sex år på universitet så borde man ha lärt sig hur man gör? Jag har kommit fram till några bra punkter. Empiriska studier...
- Sitt inte hemma! Det är så mycket roligare att blogga, diska, bädda sängen, kolla kompisarnas bloggar och läsa skvaller på aftonbladet.se än att plugga.
- Hitta en bra miljö att plugga i. Själv gillar jag ljusa, luftiga lokaler med högt till tak och gott om dagsljus.
- Tillåt dig att ta pauser! 15 minuter på en timme är lagom.
- Gör upp ett plugg-schema. Skriv upp vad du ska hinna med varje dag och försök klara av dagens mål.
- Hitta bra plugg-kompisar. Det är alltid bättre att slå sitt inte fullt så kloka huvud ihop med ett annat ungefär lika klokt huvud, än att sitt ensam med sin ångest.
Så idag när jag traskade in på biblioteket så upptäcker jag att den nybyggda delen är öppen. Längst in finns ett nytt, fräscht, pluggrum med alla fyra väggarna av glas, ca två våningar upp och utsikt över torget nedanför. Gott om dagsljus och inget störande ljud. Nåja ett oidentifierbart surrande kunde identifieras om man koncentrerade sig, men det gick att tränga bort. Jag lyckades faktiskt sitta riktigt koncentrerat i flera timmar och blev endast störd av de byggnadsarbetare som bestämde sig för hamra på taket runt tre-snåret. Ett plugg-place som får väl godkänt i min bok!
Då jag knatade hem på lunchen norpade jag åt mig ett nummer av teknologernas tidning. Jag blev mäkta förvånad då jag insåg att de satsat på mode i detta nummer. Overallsmode visserligen, men ändå! Tänk om de satsat på overallsmode då jag var inne i kravallsvängen! Jag satte mest på mig en inte allt för uppseendeväckande tröja och gympadojor. Här var det panband, flådig makeup, high-heals och accessoarer för hela slanten. Det var nästan så jag blev sugen på att rota fram min egen overall, men bara nästan!
Det fräscha pluggrummet och overallsmodet fick mig nästan att tycka att det där med studentliv nog inte är så tokigt ändå. Men när jag sedan satt där med pannan i djupa veck och försökte lura ut vilken fördelning jag skulle använda mig av denna gång, kom jag till sans igen. Måtte jag klara tentan nu, så jag kommer här ifrån någon gång!
tisdag 7 oktober 2008
Nattsvart
Ibland funderar jag över varför jag envisas med att gå på fotbollsmatcher, speciellt igår. Inte nog med att strömmen gick så att matchen fick avbrytas i 40 minuter, det var även svinkallt och Laget bjöd på det sämsta spelet för säsongen. Det som irriterade mig mest var dock den neadertalliknande pöbel som kallas Klacken.
Av rent snålhetsvansinne (eller ekonomiska skäl) är jag med i Klacken. Det blir betydligt billigare att gå på matcherna då. Problemet är att jag och Blondie har en fantastisk förmåga att hamna precis framför idiotiskt skrikande missfoster. Då domaren, motståndarlaget, eller för all del Laget, gör något som inte faller dessa herrar (ja, det är till 100% killar som beter sig på detta sätt, kvinnor brukar kunna bita ihop) i smaken, hör man ett (eller flera) avgrundsvrål bakom sig.
"Så J-VLA DÅLIGT!"
"J-VLA FITTA!"
"Det var f-n det sämsta jag har sett."
"Han är ju helt j-vla dum i huvudet!"
Jag tror ni fattar, listan kan göras lång. Blondie och jag brukar titta på varandra och skaka på huvudet i ren fascination över dårskapen som pågår bakom oss.
Igår beslöt jag mig för att undersöka vad det var för en idiot som hamnat bakom mig den här gången. Jag föreställde mig det typiskt skirkande missfostret som ett finnigt, snusande äckel med slappt hängande haka och döda fiskögon. Till min förvåning var det en kille i kappa och halsduk som såg ytters sympatisk ut, om man bortsåg från de svador som flöt ut ur hans matinkast. Lite längre bort stod en blond kille med glasögon och välkammat hår och hötte med näven samtidigt som han rapade upp den ena svordomen efter den andra. Vad är det med killar och fotboll? Nog för att sport kan väcka heta känslor, men någonstans går det väl en gräns?
Det hela gick så långt att jag och Blondie funderade på att byta sport. Gentlemannasporten cricket verkade vara ett lämpligt alternativ. Den grövsta kommentar man lär höra från de åskådarplatserna är antagligen: "Den där manövern var ytterst olämplig." Dessutom har de paus för tedrickande.
Matchen slutade 0 -1 och vi kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Till och med jag som brukar kunna se det positiva i saker och ting kunde inte hitta det minsta lilla glädjeämne. Men då jag föreslog för Pacman att vi skulle hitta ett lämpligt cricketlag att heja på istället, så tittade han på mig och sa: "En sån match pågår i tre dagar!" Så det blir nog fotboll i fortsättningen också.
Av rent snålhetsvansinne (eller ekonomiska skäl) är jag med i Klacken. Det blir betydligt billigare att gå på matcherna då. Problemet är att jag och Blondie har en fantastisk förmåga att hamna precis framför idiotiskt skrikande missfoster. Då domaren, motståndarlaget, eller för all del Laget, gör något som inte faller dessa herrar (ja, det är till 100% killar som beter sig på detta sätt, kvinnor brukar kunna bita ihop) i smaken, hör man ett (eller flera) avgrundsvrål bakom sig.
"Så J-VLA DÅLIGT!"
"J-VLA FITTA!"
"Det var f-n det sämsta jag har sett."
"Han är ju helt j-vla dum i huvudet!"
Jag tror ni fattar, listan kan göras lång. Blondie och jag brukar titta på varandra och skaka på huvudet i ren fascination över dårskapen som pågår bakom oss.
Igår beslöt jag mig för att undersöka vad det var för en idiot som hamnat bakom mig den här gången. Jag föreställde mig det typiskt skirkande missfostret som ett finnigt, snusande äckel med slappt hängande haka och döda fiskögon. Till min förvåning var det en kille i kappa och halsduk som såg ytters sympatisk ut, om man bortsåg från de svador som flöt ut ur hans matinkast. Lite längre bort stod en blond kille med glasögon och välkammat hår och hötte med näven samtidigt som han rapade upp den ena svordomen efter den andra. Vad är det med killar och fotboll? Nog för att sport kan väcka heta känslor, men någonstans går det väl en gräns?
Det hela gick så långt att jag och Blondie funderade på att byta sport. Gentlemannasporten cricket verkade vara ett lämpligt alternativ. Den grövsta kommentar man lär höra från de åskådarplatserna är antagligen: "Den där manövern var ytterst olämplig." Dessutom har de paus för tedrickande.
Matchen slutade 0 -1 och vi kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Till och med jag som brukar kunna se det positiva i saker och ting kunde inte hitta det minsta lilla glädjeämne. Men då jag föreslog för Pacman att vi skulle hitta ett lämpligt cricketlag att heja på istället, så tittade han på mig och sa: "En sån match pågår i tre dagar!" Så det blir nog fotboll i fortsättningen också.
söndag 5 oktober 2008
Bullmamma
I fredags tyckte gubbarna i sandlådan att jag skulle komma ut dit även på lördagen.
"Du har ju flera timmar upp till oss här ute," sa en av dem till mig.
"Men jag kan inte, för jag ska baka bullar i morgon. Men i och för sig, du kan få välja. Antingen blir det bullar på måndag eller så är det rent och prydligt här ute."
Killen tänkte i 3 sekunder. "Bullar," sa han sen. "Det andra, det löser sig säkert."
Flitens lampa lyste starkt i går då det var Kanelbullens dag. Jag bakar väldigt sällan kanelbullar men gör jag det så är det på Kanelbullens dag. Tänkte bara skryta lite med mina alster. Fick ihop 80 bullar men jag befarar att det bara finns 60 stycken kvar nu.
Senare på kvällen kom Joey, Blondie, Fritz och Fanzy. Det blev bullar, gin och tonic, appelback och alla ville hålla i kretsens nyaste medlem, Fritz och Fanzys sötnos.
"Du har ju flera timmar upp till oss här ute," sa en av dem till mig.
"Men jag kan inte, för jag ska baka bullar i morgon. Men i och för sig, du kan få välja. Antingen blir det bullar på måndag eller så är det rent och prydligt här ute."
Killen tänkte i 3 sekunder. "Bullar," sa han sen. "Det andra, det löser sig säkert."
Flitens lampa lyste starkt i går då det var Kanelbullens dag. Jag bakar väldigt sällan kanelbullar men gör jag det så är det på Kanelbullens dag. Tänkte bara skryta lite med mina alster. Fick ihop 80 bullar men jag befarar att det bara finns 60 stycken kvar nu.
Senare på kvällen kom Joey, Blondie, Fritz och Fanzy. Det blev bullar, gin och tonic, appelback och alla ville hålla i kretsens nyaste medlem, Fritz och Fanzys sötnos.
måndag 29 september 2008
Skit-precision!
Då jag och Pacman skulle ta bilen till mina päron i helgen möttes vi av en väldigt retlig syn. Framrutan på vår oskyldiga vita bil hade blivit utsatt för "sabotage". Fåglar hade med en sanslös precision lyckats träffa framrutan med hela 14 stycken fågelskitar! Ingen av bilarna runt om kring hade fått en enda lort på sig. Vår motorhuv hade visserligen blivit träffad av tre små lortar, men i övrigt var bilen fri från bajs. Hur kunde fåglarna veta att det var just vår bil och hur kunde de veta att vi tittade genom just den rutan? Jag är full av förundran.
Hade jag haft kameran med mig hade jag förevigat ögonblicket. Istället blev det att ta fram isskrapan och sedan åka ner till macken och för att gno bort de mest faststelnade bitarna.
Jag får se det positiva i det hela. Nu är i alla fall rutorna på bilen rena. Kanske skulle ta tag i resten av bilen också?
Hade jag haft kameran med mig hade jag förevigat ögonblicket. Istället blev det att ta fram isskrapan och sedan åka ner till macken och för att gno bort de mest faststelnade bitarna.
Jag får se det positiva i det hela. Nu är i alla fall rutorna på bilen rena. Kanske skulle ta tag i resten av bilen också?
torsdag 25 september 2008
tisdag 23 september 2008
Så mycket liv, så lite tid!
Den observante läseren bör ha noterat att frekvensen på mina blogginlägg har minskat något. Det kan förstås bero på att jag inte har så mycket att avreagera mig på längre, men det är mer sannolikt att mitt överskott på fritid har krympt.
Jag hoppar upp ur sängen runt sex-snåret, gör mig i ordning, fixar frukost och väcker Pacman, för att sedan tuffa i väg till jobbet vid sju och jag är sällan hemma före sex på kvällen. När jag väl är hemma så är det andra saker som lockar, mat, disk (lockar? den måste göras!) TVn och min säng. Personen som har haft svårt att förstå hur man kan sysselsätta sig en hel dag vid ett skrivbord med en massa papper, har plötsligt fått svårt att slita sig från sitt än så länge ganska tomma skrivbord. Nu sitter jag inte inne hela dagarna. Idag var det helt underbart på jobbet då solen sken och jag kunde gå runt i den jättelika sandlåda som vi grävt upp och bara njuta av höststrålarna. Lunchen avnjöts på ett slitet vagnsflak i solen! Ibland är det värt att leva.
För övrigt har dagen varit god! Klarade av mitt första byggmöte i morse, lyckades kläcka flera kloka saker, dirigerade gubbarna i sandlådan (iförd gul bygghjälm) var och hur de ska gräva, ätit kvällsmat med Pacman, Fritz och Vanilla på "den Engelska Puben" för att sedan skynda upp mot Planen för att se Laget spöa skiten ur laget från Snapphane-land. Vid dessa tillfällen påminns man om varför fotboll är så kul, men hela andra halvlek var en pers! Phu, vet inte om jag orkar med flera sådana matcher.
Har kommit fram till att jag inte behöver studsa upp klockan sex utan det räcker om jag kommer ur sängen tjugo över sex. Pacman är dock lite besviken eftersom han inte kommer kunna gå till dukat frukostbord i morgon. Han har blivit alldeles för bortskämd!
Jag hoppar upp ur sängen runt sex-snåret, gör mig i ordning, fixar frukost och väcker Pacman, för att sedan tuffa i väg till jobbet vid sju och jag är sällan hemma före sex på kvällen. När jag väl är hemma så är det andra saker som lockar, mat, disk (lockar? den måste göras!) TVn och min säng. Personen som har haft svårt att förstå hur man kan sysselsätta sig en hel dag vid ett skrivbord med en massa papper, har plötsligt fått svårt att slita sig från sitt än så länge ganska tomma skrivbord. Nu sitter jag inte inne hela dagarna. Idag var det helt underbart på jobbet då solen sken och jag kunde gå runt i den jättelika sandlåda som vi grävt upp och bara njuta av höststrålarna. Lunchen avnjöts på ett slitet vagnsflak i solen! Ibland är det värt att leva.
För övrigt har dagen varit god! Klarade av mitt första byggmöte i morse, lyckades kläcka flera kloka saker, dirigerade gubbarna i sandlådan (iförd gul bygghjälm) var och hur de ska gräva, ätit kvällsmat med Pacman, Fritz och Vanilla på "den Engelska Puben" för att sedan skynda upp mot Planen för att se Laget spöa skiten ur laget från Snapphane-land. Vid dessa tillfällen påminns man om varför fotboll är så kul, men hela andra halvlek var en pers! Phu, vet inte om jag orkar med flera sådana matcher.
Har kommit fram till att jag inte behöver studsa upp klockan sex utan det räcker om jag kommer ur sängen tjugo över sex. Pacman är dock lite besviken eftersom han inte kommer kunna gå till dukat frukostbord i morgon. Han har blivit alldeles för bortskämd!
söndag 21 september 2008
Har kakmonstret varit framme?
Jag och Pacman råkar alltid ut för samma problem i slutet av veckan. Vi får slut på mjukt bröd. Okej, inget stort problem kan tyckas då vi har två affärer på 5 minuters promenadavstånd. Det är det som är problemet! Affärerna tenderar att få slut på mjukt bröd på söndagskvällarna, vilket innebär att vi får äta knäckebröd till frukost på måndagsmorgonen. Lägg dessutom till att jag ibland spenderar mina luncher i en byggbarack med en icke fungerande mikro. Då passar det vanligtvis väldigt bra med mackor.
Jag vet, det är jättesynd om mig!
Jag vet, det är jättesynd om mig!
onsdag 17 september 2008
Ett nytt liv!
Här går det undan. Jag har redan avverkat två dagar på mitt nya jobb. Det känns bra!
Jag jobbar nu på ett företag som analyserar förorenad mark, sanering helt enkelt. För tillfället är jag positionerad i en samhälle som står Bitten, Fanzy och Fritz varmt om hjärtat. Jag mäter föroreningar i marken och om de är för höga ber jag en kille i en grävskopa att gräva bort jorden, om de är OK tar jag prover som skickas iväg på slutanalys. Jag har utrustats med gummistövlar, orange jacka, radioaktivt mätinstrument och en gul liten bok där jag skriver ner allt av intresse.
Människorna och företagsvovven är hur trevliga som helst, även om de är lite stressade. (Företaget har revision denna veckan så de är alla måna om att visa upp sig från sin bästa sida.) Jag har fått ett eget rum, egen dator, egen telefon, jobbmail och de har erbjudit sig att betala min mobilräkning under den tid jag jobbar hos dem. Det enda som strör lite grus i maskineriet är att jag inte vet hur länge de vill att jag ska jobba hos dem. Förhoppningsvis så reder vi ut det imorgon.
Jag jobbar nu på ett företag som analyserar förorenad mark, sanering helt enkelt. För tillfället är jag positionerad i en samhälle som står Bitten, Fanzy och Fritz varmt om hjärtat. Jag mäter föroreningar i marken och om de är för höga ber jag en kille i en grävskopa att gräva bort jorden, om de är OK tar jag prover som skickas iväg på slutanalys. Jag har utrustats med gummistövlar, orange jacka, radioaktivt mätinstrument och en gul liten bok där jag skriver ner allt av intresse.
Människorna och företagsvovven är hur trevliga som helst, även om de är lite stressade. (Företaget har revision denna veckan så de är alla måna om att visa upp sig från sin bästa sida.) Jag har fått ett eget rum, egen dator, egen telefon, jobbmail och de har erbjudit sig att betala min mobilräkning under den tid jag jobbar hos dem. Det enda som strör lite grus i maskineriet är att jag inte vet hur länge de vill att jag ska jobba hos dem. Förhoppningsvis så reder vi ut det imorgon.
måndag 15 september 2008
Vad är det med mig och snygga amerikanska serier?
Jag har precis sett klart första av snittet av 90210, spin off serie på den gamla 90-talsklassikern "Bevvan". En av de kvinnliga huvudrollsinnehavarna ser klart anorektisk ut och skådespelarna som ska föreställa föräldrar är antagligen inte mer än 17 år äldre än de som gestalltar deras barn. Ändå är jag helt såld! Snygga miljöer, coola bilar, vackra människor och så alla dessa hintar tillbaka till "the good old days". Kelly är tillbaka och Brendas åtrekommst har utlovats. En spektakulär höst väntar.
Uppdatering av mitt liv!
Några vet om det men inte alla, jag har lyckats med meriten att få kicken. Anledning: min blogg.
I lördags eftermiddag ringde Lancia till mig.
"Har du hört?"
"Vadå," frågade jag.
"Jag har fått sparken från jobbet för att jag har bloggat om arbetet."
"VA, låter helt sjukt!"
"Driftschefen tyckte att jag skrivit olämpliga saker om jobbet och att jag brutit mot tystnadsplikten."
"Men den gäller ju spannmålskvalitén hos enskilda bönder! Det har ju varken du eller jag skrivit om."
Då vi lagt på upptäckte jag att jag hade ett missat samtal och ett inspelat meddelande på min röstbrevlåda. Mycket riktigt, Driftschefen ville prata med mig. Jag ringde upp. Sände en tanke åt Lancia som förvarnat mig om vad det kunde gälla. Driftschefen svarar och förklarar i korta ordalag att han läst min blogg, att jag uttryckt mig olämpligt om stället och att jag inte längre var välkommen dit.
"Du har alltså läst min blogg," svarar jag.
"Ja," säger han, nästan lite stolt.
"Då vet du att jag undviker att använda mig av platser, varumärken och företagsnamn i den. Alla namn är fingerade och jag bloggar anonymt."
"Men det kan man ju lista ut," snäser han. Ja, om man är driftschef på det drabbade företaget, känner igen situationen, de anställda och utsiktsbilder så kan man lista ut det!
"Men vad är det jag har skrivigt som gör dig upprörd, kan du ge något konkret exempel" försöker jag.
"Du har uttryckt dig olämpligt och med tanke på tystnadsplikten så får vi se vad det här kan ha för följder.
"Tystnadsplikten? Den gäller ju spannålskvalitén! Den har inte jag skrivit om!"
"Den gäller lite till."
"Som vadå?"
"Har du inte koll på det så är det ditt problem."
Människan kan alltså inte precisera vad det är han har reagerat på i min blogg. Han vet inte heller vad som innefattas av tystnadsplikten på hans eget företag. Jag var i chocktillstånd!
Då vi lagt på berättar jag för Pacman att jag och Lancia fått sparken för att vi bloggat om jobbet. "Bad du honom dra åt helvete," var hans första kommentar.
Jag surfade in på bloggen för att läsa vad som kunnat få människorna på bygget att sparka bakut. I bloggen står bland annat att jag får höra sexistiska kommentarer i stort sätt varje dag, att det kan vara riktigt snuskigt på vissa ställen, att folk super sig fulla på arbetsplatsen, att chefer som hänger likt en hök över sina anställdas surfande antagligen inte har så mycket att göra på sitt jobb och att jag en gång var så trött så att jag tyckte: "Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften!" Men i samma inlägg skrev jag att allt blev så mycket bättre då jag fått sova. Man måste vara en idiot om man missförstår det inlägget.
I den riktiga världen borde man ta upp missförhållanden på arbetsplatsen med sin chef, det kan jag hålla med om, men det här är inte den riktiga världen. Här är anledningarna varför.
För min del är det hela utrett. Jag vill inte ha något med dem att göra längre och jag hoppas att de lämnar mig i fred. Det är dock inte säkert. I lördagskväll fick jag följande sms av Tomten.
"Hej hur känns det o tro att man är smartare än andra måste ju va en bra känsla ju synd tjejen att den hårda värkligheten är en annan ju att du typ ligger under medel eller lägre synd för ditt ego eller häls tomten"
Detta sms har jag kopierat ordagrant. Döm själva över vem som är mest bright! Som ursäkt för hans agerande misstänker jag att han var full då han skrev det. Han skulle antagligen aldrig höra av sig i nyktert tillstånd. Ska bli spännande att se om han hör av sig på tisdag eller torsdag. Han brukar nämligen supa till under dessa veckodagar. Sms:et ligger dock tryggt kvar i min mobil, kan vara bra att ha.
Så till något helt annat. Då jag styrt klart med jobbstrullet och funderar över vad jag ska göra under resten av dagen ringer plötsligt telefonen.
"Du har skickat in en spontanansökan till oss," säger en kvinna efter att hon presenterat sig och förklarat vilket företag hon ringer ifrån.
"Öh, ja, det stämmer," säger jag efter att ha letat lite i minnesbanken.
"Vill du komma på intervju, idag, om ca en och en halv timme?"
"Eh, jovars, jag har ändå inget för mig idag." Så jag hoppar in i bilen och tuffar iväg mot grannstaden. Kvinnan som ringde möter mig i dörren tillsammans med en HUND. De har en hund på kontoret! Intrycket av företaget är redan på stort plus! Om man får ha hunden med sig till arbetet verkar acceptionsnivån för de anställdas liv betydligt högre än på det förra stället! De bjuder på lunch och förklarar vad arbetet går ut på. De behöver någon som kan hoppa in på studs. De hintar även lite om att om det går bra för mig, vi trivs ihop och om företaget eventuellt skulle expandera så kan det finnas möjlighet att jag kan få en fast anställning där. Jag fattar inte vad det är som händer. Efter lunchen säger vi hej då och jag far ut till köpcentret i utkanten av staden för att shoppa lite. Jag har väl varit inne i butiken i ca 5 minuter då telefonen ringer och de säger att jag fått jobbet. Det är visserligen inte jättebra betalt (120:-/timmen), men jag är ju inte färdigutbildad ännu och dessutom har jag lärt mig att pengar inte är allt här i världen! Så klockan 8 imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Helt galet!
I lördags eftermiddag ringde Lancia till mig.
"Har du hört?"
"Vadå," frågade jag.
"Jag har fått sparken från jobbet för att jag har bloggat om arbetet."
"VA, låter helt sjukt!"
"Driftschefen tyckte att jag skrivit olämpliga saker om jobbet och att jag brutit mot tystnadsplikten."
"Men den gäller ju spannmålskvalitén hos enskilda bönder! Det har ju varken du eller jag skrivit om."
Då vi lagt på upptäckte jag att jag hade ett missat samtal och ett inspelat meddelande på min röstbrevlåda. Mycket riktigt, Driftschefen ville prata med mig. Jag ringde upp. Sände en tanke åt Lancia som förvarnat mig om vad det kunde gälla. Driftschefen svarar och förklarar i korta ordalag att han läst min blogg, att jag uttryckt mig olämpligt om stället och att jag inte längre var välkommen dit.
"Du har alltså läst min blogg," svarar jag.
"Ja," säger han, nästan lite stolt.
"Då vet du att jag undviker att använda mig av platser, varumärken och företagsnamn i den. Alla namn är fingerade och jag bloggar anonymt."
"Men det kan man ju lista ut," snäser han. Ja, om man är driftschef på det drabbade företaget, känner igen situationen, de anställda och utsiktsbilder så kan man lista ut det!
"Men vad är det jag har skrivigt som gör dig upprörd, kan du ge något konkret exempel" försöker jag.
"Du har uttryckt dig olämpligt och med tanke på tystnadsplikten så får vi se vad det här kan ha för följder.
"Tystnadsplikten? Den gäller ju spannålskvalitén! Den har inte jag skrivit om!"
"Den gäller lite till."
"Som vadå?"
"Har du inte koll på det så är det ditt problem."
Människan kan alltså inte precisera vad det är han har reagerat på i min blogg. Han vet inte heller vad som innefattas av tystnadsplikten på hans eget företag. Jag var i chocktillstånd!
Då vi lagt på berättar jag för Pacman att jag och Lancia fått sparken för att vi bloggat om jobbet. "Bad du honom dra åt helvete," var hans första kommentar.
Jag surfade in på bloggen för att läsa vad som kunnat få människorna på bygget att sparka bakut. I bloggen står bland annat att jag får höra sexistiska kommentarer i stort sätt varje dag, att det kan vara riktigt snuskigt på vissa ställen, att folk super sig fulla på arbetsplatsen, att chefer som hänger likt en hök över sina anställdas surfande antagligen inte har så mycket att göra på sitt jobb och att jag en gång var så trött så att jag tyckte: "Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften!" Men i samma inlägg skrev jag att allt blev så mycket bättre då jag fått sova. Man måste vara en idiot om man missförstår det inlägget.
I den riktiga världen borde man ta upp missförhållanden på arbetsplatsen med sin chef, det kan jag hålla med om, men det här är inte den riktiga världen. Här är anledningarna varför.
- Tomten är en tölp, som kan uttrycka sig extremt sexistiskt. Det värsta han sagt om mig är (jag var inte närvarande utan fick höra det från Lancia som hörde det från ett öronvittne) att han har knullat mig på labbet hela nätterna. Då jag tog upp detta med med Tomten och Gullo så blånekade båda två, och jag kände mig nästan dum som tagit upp det med dem. Lite forskande i saken gjorde dock klart att Tomten var den skyldige.
- Andra påhopp man fått höra är: "Vad gör du här? Har du rymt från spisen?" eller "Tjejer på Stureplan får skylla sig själva om de blir våldtagna." Tomten har även vrålat: "Vad är det för getknullade fähundar som jobbar passet innan oss?" Så säger man inte om sina arbetskamrater!
- Driftchefen och Chefen bor ihop och de umgås privat med Tomten. Driftschefen har jag knappt sagt hej till och Chefen och Tomten är väldigt bundis. Det känns inte som om jag har förtroende nog för detta par att berätta om Tomtens egenheter. Vilken sida skulle de ta?
- Vi var bara anställda en kort period och i min utsatthet tänkte jag att jag står ut under dessa veckor. Min blogg får bli min avreageringszon.
- Jag ville inte klaga på rådande arbetsförhållanden för när vi närmade oss slutet av skördeperioden så var det två som fick gå och jag ville inte vara en av dem!
För min del är det hela utrett. Jag vill inte ha något med dem att göra längre och jag hoppas att de lämnar mig i fred. Det är dock inte säkert. I lördagskväll fick jag följande sms av Tomten.
"Hej hur känns det o tro att man är smartare än andra måste ju va en bra känsla ju synd tjejen att den hårda värkligheten är en annan ju att du typ ligger under medel eller lägre synd för ditt ego eller häls tomten"
Detta sms har jag kopierat ordagrant. Döm själva över vem som är mest bright! Som ursäkt för hans agerande misstänker jag att han var full då han skrev det. Han skulle antagligen aldrig höra av sig i nyktert tillstånd. Ska bli spännande att se om han hör av sig på tisdag eller torsdag. Han brukar nämligen supa till under dessa veckodagar. Sms:et ligger dock tryggt kvar i min mobil, kan vara bra att ha.
Så till något helt annat. Då jag styrt klart med jobbstrullet och funderar över vad jag ska göra under resten av dagen ringer plötsligt telefonen.
"Du har skickat in en spontanansökan till oss," säger en kvinna efter att hon presenterat sig och förklarat vilket företag hon ringer ifrån.
"Öh, ja, det stämmer," säger jag efter att ha letat lite i minnesbanken.
"Vill du komma på intervju, idag, om ca en och en halv timme?"
"Eh, jovars, jag har ändå inget för mig idag." Så jag hoppar in i bilen och tuffar iväg mot grannstaden. Kvinnan som ringde möter mig i dörren tillsammans med en HUND. De har en hund på kontoret! Intrycket av företaget är redan på stort plus! Om man får ha hunden med sig till arbetet verkar acceptionsnivån för de anställdas liv betydligt högre än på det förra stället! De bjuder på lunch och förklarar vad arbetet går ut på. De behöver någon som kan hoppa in på studs. De hintar även lite om att om det går bra för mig, vi trivs ihop och om företaget eventuellt skulle expandera så kan det finnas möjlighet att jag kan få en fast anställning där. Jag fattar inte vad det är som händer. Efter lunchen säger vi hej då och jag far ut till köpcentret i utkanten av staden för att shoppa lite. Jag har väl varit inne i butiken i ca 5 minuter då telefonen ringer och de säger att jag fått jobbet. Det är visserligen inte jättebra betalt (120:-/timmen), men jag är ju inte färdigutbildad ännu och dessutom har jag lärt mig att pengar inte är allt här i världen! Så klockan 8 imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Helt galet!
Varning! del 2
Det här med att köra åt rätt håll i en rondell tycks inte vara helt enkelt då jag såg TVÅ bilar köra åt fel håll idag!
söndag 14 september 2008
Till mina vänner!
Tack för att ni finns! Tack, Lancia, Geisha, Sumo, Vanilla, Blondie och Joey. Framförallt ett stort tack till min älskade Pacman! Ni vet alla varför...
fredag 12 september 2008
Matt Daaaamon!
Jag har fått Matt Damon på hjärnan. Alla som har sett filmen "Team America: World Police" förstår precis vad jag menar! ("Matt Daaamon!") Nu har jag dock hakat upp mig på en annan Matt Damon-egenhet. Besökt siten med viss varsamhet, då risken finns att du kommer att nynna på låten resten av dagen. Jag har sjungit på den sen igår...
Catfight?
Jag och Geisha hade ett givande telefonsamtal, vi kan kallade jobbsamtal eftersom vi båda råkade befinna oss på våra arbetsplatser. Samtalsämnena var väl inte speciellt jobbspecifika utan vi diskuterade i stället helgens eventuella händelser, Fanzys mage, Matt Damon och höstens mode. Det visade sig att både jag och Geisha spanat in H&M nya höstkappa, en cerise i ull. Jag tror det blir ett race ner till stan i morgon, må bästa kvinna vinna!
torsdag 11 september 2008
Parkeringsproblem
Utanför mitt hus kostar det 5:- i timmen att parkera bilen. Som tur är finns det en gratisparkering en 10 minuters promenad från mitt hem. Nu är det dock så att det är fler än jag som vill spara på sina dyrbara slantar och parkera gratis. Varenda gång jag svänger upp på parkeringen funderar jag över om jag kommer att få plats denna dag eller om jag måste söka mig allt längre bort från mitt hem för att finna en gratisspot.
Igår hittade jag en ficka längs trottoarkanten mellan två bilar. Valet stod mellan att backa in mellan bilarna eller rulla bort och leta efter en annan parkeringsplats. Eftersom jag klarade manövern på uppkörningen, tänkte jag att jag borde fixa den även denna gång. Sagt och gjort, jag backade svängde, krånglade, knepade, trixade, knåpade, handbromsade och trilskades, allt medan REM hummade på "Everybody hurts" i min iPod. Hela saken förvärrades av att det stod en medelåldersman och tittade på mig hela tiden. Kul underhållning för honom, tänkte jag medan jag svettades i min slitna Toyota. Jag fick inte bara motorstopp, utan jag var så när på att skrapa i bilen framför. Hade inte varit bra! Klarade dock persen tillslut. Det hela var ju betydligt svårare än att vet vilket håll i en rondell man ska köra och det finns ju dem som inte ens klarar det.
Igår hittade jag en ficka längs trottoarkanten mellan två bilar. Valet stod mellan att backa in mellan bilarna eller rulla bort och leta efter en annan parkeringsplats. Eftersom jag klarade manövern på uppkörningen, tänkte jag att jag borde fixa den även denna gång. Sagt och gjort, jag backade svängde, krånglade, knepade, trixade, knåpade, handbromsade och trilskades, allt medan REM hummade på "Everybody hurts" i min iPod. Hela saken förvärrades av att det stod en medelåldersman och tittade på mig hela tiden. Kul underhållning för honom, tänkte jag medan jag svettades i min slitna Toyota. Jag fick inte bara motorstopp, utan jag var så när på att skrapa i bilen framför. Hade inte varit bra! Klarade dock persen tillslut. Det hela var ju betydligt svårare än att vet vilket håll i en rondell man ska köra och det finns ju dem som inte ens klarar det.
måndag 8 september 2008
Tror jag har nämnt det förut...
... men det är värt att nämna igen. Jason Mraz kan få en gråtrist dag att skina upp som en liten sol, bara man har närvaro nog att plugga in honom i öronen!
Jag var hemma och fikade hos Fanzy och hennes mage. Med fyra dagar kvar till det beräknade nedkommandet så har hon ett pysselfrenesi som resulterar i ett överskott på kakor och bullar. Jag var mer en villig att hjälpa henne att bli av med överskottet! Jag promenerade dit och hem och Jason förgyllde den kvart det tog för mig att förflytta mig mellan våra lägenheter. Jag fick faktiskt lust att dansa gatan fram, trots den blygrå himlen, de 10 graderna och det ihållande duggregnet. Så bra är han!
Jag var hemma och fikade hos Fanzy och hennes mage. Med fyra dagar kvar till det beräknade nedkommandet så har hon ett pysselfrenesi som resulterar i ett överskott på kakor och bullar. Jag var mer en villig att hjälpa henne att bli av med överskottet! Jag promenerade dit och hem och Jason förgyllde den kvart det tog för mig att förflytta mig mellan våra lägenheter. Jag fick faktiskt lust att dansa gatan fram, trots den blygrå himlen, de 10 graderna och det ihållande duggregnet. Så bra är han!
söndag 7 september 2008
I-landsdepression
Idag har jag flera gånger blivit plågsamt påmind om att vi går mot mörkare tider. Över en kopp kaffe frågade mamma plötsligt mig och Pacman hur vi planerar att fira jul. Det är bara 3 månader och 17 dagar kvar till julafton, så jag förstår hennes oro - NOT!
Då vi åkte hem från helgens evenemang (Pacmans morfars 90 års-firande) hängde himlen över oss som en blöt filt. Filten måste varit dyngsur eftersom den förgyllde vår resa med ett ihålligt regnande. Att de sedan höll på att bygga om E4 och vi fick puttra fram i 20 km/h under vissa sträckor gjorde ju inte saken till någon partyhöjare...
Eftersom jag jobbar ut i obyggden så måste jag ha matlåda med mig varje dag. Då vi inte varit hemma på hela helgen så var jag tvungen att gå och handla nu på kvällen. Det mörka och regniga vädret fick mig att plocka fram min lite varmare jacka innan jag gav mig ut. På den satt det en majblomma, d.v.s. jag hade den fram till slutet av april. Om årets vintersäsong påminner om fjolårets så kommer jag antagligen få drass med den jackan i ca 7 ½ månad. Det känns verkligen upplyftande.
Då jag kom ut på gatan var det beckmörkt och ruskigt. Tack Gud för gatlyktor! På marken låg någon slags blöt sörja som en gång varit löv, men nu förvandlats till en söndertrampad gegga. Jag sände en kvick tanke åt Bittens håll. Hon älskar verkligen hösten och jag undrar varför!
Sedan fick jag besked om att jag ännu en gång kuggat statistiken. Det kom ju inte som en total överraskning, men det visade sig att jag inte kuggat den lite grann utan kuggat den ganska så stenhårt! Livet är hårt mot de hårda!
Jag går som sagt mot mörkare tider...
Då vi åkte hem från helgens evenemang (Pacmans morfars 90 års-firande) hängde himlen över oss som en blöt filt. Filten måste varit dyngsur eftersom den förgyllde vår resa med ett ihålligt regnande. Att de sedan höll på att bygga om E4 och vi fick puttra fram i 20 km/h under vissa sträckor gjorde ju inte saken till någon partyhöjare...
Eftersom jag jobbar ut i obyggden så måste jag ha matlåda med mig varje dag. Då vi inte varit hemma på hela helgen så var jag tvungen att gå och handla nu på kvällen. Det mörka och regniga vädret fick mig att plocka fram min lite varmare jacka innan jag gav mig ut. På den satt det en majblomma, d.v.s. jag hade den fram till slutet av april. Om årets vintersäsong påminner om fjolårets så kommer jag antagligen få drass med den jackan i ca 7 ½ månad. Det känns verkligen upplyftande.
Då jag kom ut på gatan var det beckmörkt och ruskigt. Tack Gud för gatlyktor! På marken låg någon slags blöt sörja som en gång varit löv, men nu förvandlats till en söndertrampad gegga. Jag sände en kvick tanke åt Bittens håll. Hon älskar verkligen hösten och jag undrar varför!
Sedan fick jag besked om att jag ännu en gång kuggat statistiken. Det kom ju inte som en total överraskning, men det visade sig att jag inte kuggat den lite grann utan kuggat den ganska så stenhårt! Livet är hårt mot de hårda!
Jag går som sagt mot mörkare tider...
torsdag 4 september 2008
Du vet att du jobbar på en mansdominerad arbetsplats när...
- det inte finns några speglar på toaletterna.
- prutthumorn är extremt utbredd. Det finns inget roligare än att lägga av en brakare och sen asgarva åt hur illa det luktar.
- man möts av smått sexistiska kommentarer varje dag, ex. "Vad gör du här? Har du rymt från spisen?"
- det luktar sjukt illa på toaletterna.
- då man svara i interntelefonen får man ett "öhhhh" i örat istället för ett normalt "hej".
- ämnet öl tas upp minst en gång per dag.
- det finns inga vettiga papperskorgar på toaletterna!
- man längtar extremt mycket efter kvinnligt sällskap!
Jag ser så mycket fram emot att få träffa mina girlfriends och vara Kvinnlig! Jag har till och med satt på mig ett par strumpbyxor, för den där lilla extra feminina touchen... Nu ska jag måla naglarna!
Varning!
Jag vill utlysa en varning för en bil med registreringsnummer PBP 082. Bilen har en tendens att köra åt fel håll i rondeller, speciellt på Norra Promenaden!
onsdag 3 september 2008
Höst
Man behöver inte kolla i almanackan för att inse att det är höst. Upptäckten att det är mörkt när jag går upp är en ganska stor "give away" men den bästa sättet för att inse att höstfaktorn har ökat är alla nya serier som startar på TV.
I söndags fick jag ett litet glädjefnatt då jag insåg att BBC-serien "Ashes to Ashes" säsongspremiärade klockan 21:15. Pacman och jag följde slaviskt föregångaren "Life on Mars", där polisen Sam Tyler hamnar i koma efter en trafikolycka och vaknar upp i 70-talet. Denna gång är det den kvinnliga polisen Alex Drake som efter ett gisslandrama vaknar upp 1981. Betydligt flashigare färger, freestylen är den häftigaste accessoaren och dataspelet Pong är en hit i kontorslandskapet. Nu är det inte alla 80-tals prylar som gör mig så lycklig över uppföljaren, utan det är återseendet av DCI Gene Hunt och hans vapendragare till poliser. De är lika smidiga som ett par pansarvagnar och hela säsongen förväntas bli en kulturkrock av högsta slag då den självständiga Alex dundrar in i deras manschauvinistiska värld. De bäst av allt är dessutom att serien finns på SVT-play, så skulle man missa ett avsnitt är det bara att surfa in på svt. Ett tips: GÖR DET!
Nu var det inte Ashes to Ashes jag skulle snacka om , det bara blev så... Jag tänkte egentligen snacka om Gossip Girl. Jag vet inte vad det är med denna serie, men jag blir alldeles lyrisk av deras snygga out fits, traumatiska tvister och överklassdryghet. Tänk efter, serien handlar om ett par rika High School ungdomar som spelas av skådespelare i min ålder. En tjej är bitchig, en försöker göra allt rätt men hamnar ändå i trubbel och en gör vad som helst för att bli accepterad. Bland killarna finns "duktiga pojken", svinet och den förvirrade. Det känns på något sett som man har hört det förut. Vad är det då som gör att det pirrar i hela kroppen på mig då jag har ett nytt, osett avsnitt av Gossip Girl? Kristien Bells släpiga men ändå bitska stämma som Gossip Girl gör nog sitt. Sedan kan jag inte komma ifrån att jag är helt fascinerad över Serinas hår. Hur kan det vara så härligt långt och snyggt ostyrigt? När jag sparar ut mitt hår blir det bara platt och stripit! Sedan är jag helt såld på Blairs bitchiga sätt. Den tjejen vet hur man tar för sig och hon låter ingenting stå i vägen för det hon vill ha. Hennes klädstil är inte av denna värld, om jag skulle klä mig som hon skulle jag bli utskrattad, men gud vad snygg hon är!
Jag såg första avsnittet på säsong två igår. Ett äkta introduktionsavsnitt som inbjuder till skruvade händelseförlopp och överdrivet drama. Serena och Dan är lika snuttiga men struliga som alltid. Blair och Chuck gör allt för att såra varandra och Jenny lyckas snirkla sig in ännu en gång där hon inte hör hemma. Det som lockar mest med nya säsongen är dock Nates öden och äventyr. En ganska trist karaktär har fått ett lustfyllt äventyr på halsen som bäddar för stor dramatik. Yumie!
Snart sparkar resten av höstens serier igång, eller vad sägs om Idol, Heroes och Ugly Betty! Ahhh, min höst är gjord!
I söndags fick jag ett litet glädjefnatt då jag insåg att BBC-serien "Ashes to Ashes" säsongspremiärade klockan 21:15. Pacman och jag följde slaviskt föregångaren "Life on Mars", där polisen Sam Tyler hamnar i koma efter en trafikolycka och vaknar upp i 70-talet. Denna gång är det den kvinnliga polisen Alex Drake som efter ett gisslandrama vaknar upp 1981. Betydligt flashigare färger, freestylen är den häftigaste accessoaren och dataspelet Pong är en hit i kontorslandskapet. Nu är det inte alla 80-tals prylar som gör mig så lycklig över uppföljaren, utan det är återseendet av DCI Gene Hunt och hans vapendragare till poliser. De är lika smidiga som ett par pansarvagnar och hela säsongen förväntas bli en kulturkrock av högsta slag då den självständiga Alex dundrar in i deras manschauvinistiska värld. De bäst av allt är dessutom att serien finns på SVT-play, så skulle man missa ett avsnitt är det bara att surfa in på svt. Ett tips: GÖR DET!
Nu var det inte Ashes to Ashes jag skulle snacka om , det bara blev så... Jag tänkte egentligen snacka om Gossip Girl. Jag vet inte vad det är med denna serie, men jag blir alldeles lyrisk av deras snygga out fits, traumatiska tvister och överklassdryghet. Tänk efter, serien handlar om ett par rika High School ungdomar som spelas av skådespelare i min ålder. En tjej är bitchig, en försöker göra allt rätt men hamnar ändå i trubbel och en gör vad som helst för att bli accepterad. Bland killarna finns "duktiga pojken", svinet och den förvirrade. Det känns på något sett som man har hört det förut. Vad är det då som gör att det pirrar i hela kroppen på mig då jag har ett nytt, osett avsnitt av Gossip Girl? Kristien Bells släpiga men ändå bitska stämma som Gossip Girl gör nog sitt. Sedan kan jag inte komma ifrån att jag är helt fascinerad över Serinas hår. Hur kan det vara så härligt långt och snyggt ostyrigt? När jag sparar ut mitt hår blir det bara platt och stripit! Sedan är jag helt såld på Blairs bitchiga sätt. Den tjejen vet hur man tar för sig och hon låter ingenting stå i vägen för det hon vill ha. Hennes klädstil är inte av denna värld, om jag skulle klä mig som hon skulle jag bli utskrattad, men gud vad snygg hon är!
Jag såg första avsnittet på säsong två igår. Ett äkta introduktionsavsnitt som inbjuder till skruvade händelseförlopp och överdrivet drama. Serena och Dan är lika snuttiga men struliga som alltid. Blair och Chuck gör allt för att såra varandra och Jenny lyckas snirkla sig in ännu en gång där hon inte hör hemma. Det som lockar mest med nya säsongen är dock Nates öden och äventyr. En ganska trist karaktär har fått ett lustfyllt äventyr på halsen som bäddar för stor dramatik. Yumie!
Snart sparkar resten av höstens serier igång, eller vad sägs om Idol, Heroes och Ugly Betty! Ahhh, min höst är gjord!
tisdag 2 september 2008
Pricken över... ?
Sedan urminnes tider har jag haft en prick på ena skuldran. Min mamma har också haft en prick på ungefär samma ställe, men den tog hon bort i tonåren. Allt jag sett av mammas prick är ett litet operationsärr.
Nu när det är sådan prickhets i Sverige, så har jag flera gånger hört att jag borde ta bort den och den pricken. Problemet är att jag har så många prickar och skulle jag ta bort allihop så skulle jag få läggas in en vecka. Sedan är saken den att jag inte störs av mina prickar. Jag tycker varken att de är fula, äckliga eller ser speciellt farliga ut. De är en del av mig och det känns fånigt att lägga pengar på prickborttagning när man kan ha så mycket roligare för pengarna.
På senare tid har dock pricken på skuldran börjat klia lite. Jag misstänker att mitt BH-band kan ha med saken att göra. Då jag ber Pacman klia mig på ryggen orienterar jag runt honom på min rygg tills han hamnar i prickregionen. Där tar det stopp! "Den där pricken ska du ta bort, " hävdar han bestämt varje gång han slutat klia.
Problemet med ett sådant projekt är att man måste ta tag i det. Jag vet inte vad det är, men man tänker alltid: "jag kan ringa sen". Så idag tog jag faktiskt tag i saken och ringde vårdcentralen. Men de hade inte tid med mig, påstod de, utan hänvisade iväg mig till två privatläkare. Hur visset är inte det! På vårdcentralen kostar det en hundralapp att ta bort pricken och privatläkarna tar mer än det dubbla! Hmmm, ska prata med Vanilla. Hon kanske har några tips i området då hon tagit bort en liknande prick...
Nu när det är sådan prickhets i Sverige, så har jag flera gånger hört att jag borde ta bort den och den pricken. Problemet är att jag har så många prickar och skulle jag ta bort allihop så skulle jag få läggas in en vecka. Sedan är saken den att jag inte störs av mina prickar. Jag tycker varken att de är fula, äckliga eller ser speciellt farliga ut. De är en del av mig och det känns fånigt att lägga pengar på prickborttagning när man kan ha så mycket roligare för pengarna.
På senare tid har dock pricken på skuldran börjat klia lite. Jag misstänker att mitt BH-band kan ha med saken att göra. Då jag ber Pacman klia mig på ryggen orienterar jag runt honom på min rygg tills han hamnar i prickregionen. Där tar det stopp! "Den där pricken ska du ta bort, " hävdar han bestämt varje gång han slutat klia.
Problemet med ett sådant projekt är att man måste ta tag i det. Jag vet inte vad det är, men man tänker alltid: "jag kan ringa sen". Så idag tog jag faktiskt tag i saken och ringde vårdcentralen. Men de hade inte tid med mig, påstod de, utan hänvisade iväg mig till två privatläkare. Hur visset är inte det! På vårdcentralen kostar det en hundralapp att ta bort pricken och privatläkarna tar mer än det dubbla! Hmmm, ska prata med Vanilla. Hon kanske har några tips i området då hon tagit bort en liknande prick...
måndag 1 september 2008
En helvetisk natt, och dag...
Som sagt, jag vaknade klockan 01.33 och det var lönlöst att somna om! Jag provade alla mina somna om knep! Drack ett glas mjölk, satt uppe och gjorde något annat ett tag, låg och vred mig i sängen en halv timme igen, surfade, tog en Ipren, drack lite Baileys och låg och vred mig ytterligare en stund. Klockan 04:41 gav jag upp och gick in i duschen.
Efter denna natt fick jag den dag jag förtjänade. Var på jobbet sex och kunde hålla mig någorlunda mänsklig fram till klockan tio. Vid elva började jag allt mer påminna om en zombi och det enda jag önskade var att få krypa ner i min säng. De två sista timmarna på jobbet var en svår pina. Inte ens kaffe kunde få mig att piggna till, utan blotta tanken på att klunka i mig den svarta sörjan fick mig att rygga undan.
Jag var dock inte helt klar för sängen då jag åkte från jobbet, utan jag var tvungen att ta svängen förbi Myrorna för att bli av med all bortrensad bråte som jag bedömt var i bortskänkningsbart skick. I bilen satt jag och sjöng högt för att hålla mig själv vaken och när grejerna var dumpade fanns det bara ett mål i sikte. MIN SÄNG!
Har nu sovit två timmar och mer lär det bli, men det är så sjukt varmt i sovrummet som är riktat mot söder att jag tar en paus från mitt sovande. Vi har nämligen vinterinrett med vårt gosiga duntäcke. Mysigt, men väldigt varmt när solen ligger på!
Efter denna natt fick jag den dag jag förtjänade. Var på jobbet sex och kunde hålla mig någorlunda mänsklig fram till klockan tio. Vid elva började jag allt mer påminna om en zombi och det enda jag önskade var att få krypa ner i min säng. De två sista timmarna på jobbet var en svår pina. Inte ens kaffe kunde få mig att piggna till, utan blotta tanken på att klunka i mig den svarta sörjan fick mig att rygga undan.
Jag var dock inte helt klar för sängen då jag åkte från jobbet, utan jag var tvungen att ta svängen förbi Myrorna för att bli av med all bortrensad bråte som jag bedömt var i bortskänkningsbart skick. I bilen satt jag och sjöng högt för att hålla mig själv vaken och när grejerna var dumpade fanns det bara ett mål i sikte. MIN SÄNG!
Har nu sovit två timmar och mer lär det bli, men det är så sjukt varmt i sovrummet som är riktat mot söder att jag tar en paus från mitt sovande. Vi har nämligen vinterinrett med vårt gosiga duntäcke. Mysigt, men väldigt varmt när solen ligger på!
Mitt i natten
Efter alla dessa nattpass så har min kropp fått för sig att det är helt okej att vara vaken på natten. Så då är jag det, fast jag ska upp klockan fem i morgon! Grrr...
lördag 30 augusti 2008
Vi gjorde det!
Efter att ha tagit sovmorgon knöt jag och Pacman åt flitighetsklutarna rejält. Pacman rev ur hela sin garderob och sorterade bor ungefär två tredjedelarna av vad som fanns där. Själv gav jag mig på klädkammaren!
Klädkammaren har under den period vi bott här förvandlats till någonting som påminner om en blandning mellan förråd och soptipp. Det senaste året har jag nojat mig över att man inte kan gå in i klädkammaren överhuvudtaget. Jag har skrivit om det tidigare.
Men jag måste säga att resultat blev strålande! Nu kan man gå in i klädkammaren, man ser golvet och man hittar snabbt det man vill ha! Jag har aldrig varit med om något liknande. Om jag vore klädfascist skulle jag göra om det lilla rummet till en Walk-In-Closet!
Så vad hände med all skit som vi röjde bort då? Jo, i vardagsrummet står nu sju pappkassar med diverse kläder, skor och köksmateriel som ska skänkas bort till Myrorna. Alla de tomma kartonger som bosatt sig i klädkammaren är snart på väg till tippen tillsammans med diverse trasiga saker som vi tidigare inte orkat göra oss av med. Imorgon då vi tömt lägenheten på skräp ska vi putsa upp den så att den blir skinande ren. Vi kommer snart att ha den renaste lägenheten i stan!
Klädkammaren har under den period vi bott här förvandlats till någonting som påminner om en blandning mellan förråd och soptipp. Det senaste året har jag nojat mig över att man inte kan gå in i klädkammaren överhuvudtaget. Jag har skrivit om det tidigare.Men jag måste säga att resultat blev strålande! Nu kan man gå in i klädkammaren, man ser golvet och man hittar snabbt det man vill ha! Jag har aldrig varit med om något liknande. Om jag vore klädfascist skulle jag göra om det lilla rummet till en Walk-In-Closet!
Så vad hände med all skit som vi röjde bort då? Jo, i vardagsrummet står nu sju pappkassar med diverse kläder, skor och köksmateriel som ska skänkas bort till Myrorna. Alla de tomma kartonger som bosatt sig i klädkammaren är snart på väg till tippen tillsammans med diverse trasiga saker som vi tidigare inte orkat göra oss av med. Imorgon då vi tömt lägenheten på skräp ska vi putsa upp den så att den blir skinande ren. Vi kommer snart att ha den renaste lägenheten i stan!
fredag 29 augusti 2008
A cup of coffee
Det har gått inflation i mitt kaffedrickande. För ett år sedan sträckte sig mitt kaffedrickande till en enstaka kopp i bland då jag var bortbjuden till någon som inte visste om att jag inte drack kaffe. Det kunde hända att jag tvingade jag i mig en pappmugg då jag var extremt trött eller var tvungen att plugga länge på natten. Jag var ganska stolt över att min kaffeavhållsamhet hållit i sig genom hela gymnasie- och universitetstiden, med allt vad tidiga mornar, tråkiga föreläsningar, Baljankaffe och tentaplugg inneburit. Att Pacman sedan är en kaffekärring av högsta mått tyckte jag bara gav mig ytterligare plus i kanten för min kaffeabsolutism.
Sen började jag skriva på mitt examensarbete. På ett nytt, spektakulärt sätt erbjöds det nu fikapauser minst två gånger om dagen, en situation jag inte var van vid. Jag drack ståndaktigt te under den första månaden, men då novembermörkret smög sig på och omslöt mig likt en trött filt, behövde jag ibland en stärkande kopp för att klara mig igenom förmiddagen. Kaffedrickandet vs. tedrickandet sträckte sig nu till ca 30/70.
Då jag första veckan på mitt nuvarande jobb blev erbjuden kaffe tackade jag automatiskt nej. Jag gjorde klart för mina arbetskamrater att jag inte drack kaffe. Fast då frågan dök upp allt oftare tackade jag så småningom ja till en kopp, mest som ett välkommet avbrott i monotoni. Nu har jag insett att dricka kaffe är bland det roligaste man kan göra på stället, speciellt under nattpassen. Att labbet dessutom är kaffeansvariga bättrar inte på oddsen för min fortsatta kaffeabsolutism. Min arbetskamrat Becky tittade konstigt på mig efter ca en vecka och sa: "Du dricker ju visst kaffe." Jag har insett att det är sant.
Sen började jag skriva på mitt examensarbete. På ett nytt, spektakulärt sätt erbjöds det nu fikapauser minst två gånger om dagen, en situation jag inte var van vid. Jag drack ståndaktigt te under den första månaden, men då novembermörkret smög sig på och omslöt mig likt en trött filt, behövde jag ibland en stärkande kopp för att klara mig igenom förmiddagen. Kaffedrickandet vs. tedrickandet sträckte sig nu till ca 30/70.
Då jag första veckan på mitt nuvarande jobb blev erbjuden kaffe tackade jag automatiskt nej. Jag gjorde klart för mina arbetskamrater att jag inte drack kaffe. Fast då frågan dök upp allt oftare tackade jag så småningom ja till en kopp, mest som ett välkommet avbrott i monotoni. Nu har jag insett att dricka kaffe är bland det roligaste man kan göra på stället, speciellt under nattpassen. Att labbet dessutom är kaffeansvariga bättrar inte på oddsen för min fortsatta kaffeabsolutism. Min arbetskamrat Becky tittade konstigt på mig efter ca en vecka och sa: "Du dricker ju visst kaffe." Jag har insett att det är sant.
torsdag 28 augusti 2008
Hoppsan!
De där nattpassen sliter visst mer på mig än vad jag kunnat ana! Sov till klockan 17 idag, helt sjukt. Det känns som om jag lever för blött spannmål, min säng och nätterna. Det är som tur är bara två nätter kvar och sen är jag ledig HELA HELGEN! Det är bäst för dem. Jag trodde för en stund att de ville att jag skulle jobba även söndagen, men Chefen lade in sitt VETO i frågan och nu får jag vara ledig! Jaaa!
Pacman var nästan rädd för mig i morse när jag kom hem. Jag var så trött att jag blev översur. Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften! Tänk vad mycket ljusare allt kan te sig då man sovit nio och en halv timme och fått beskedet att man får vara ledig!
Pacman var nästan rädd för mig i morse när jag kom hem. Jag var så trött att jag blev översur. Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften! Tänk vad mycket ljusare allt kan te sig då man sovit nio och en halv timme och fått beskedet att man får vara ledig!
onsdag 27 augusti 2008
My surfing days are over!
... i alla fall på nattpassen. Igår kväll när jag kom till jobbet satt en stor lapp över hela dataskärmen: "RÖR EJ". Detta betyder slutet för mina nattrapporter från jobbet. När jag frågade Tomten varför vi inte fick leka med datorn på natten, svarade han något undvikande att han inte visste. Men efter lite trilskande så fick jag ur honom att det fanns folk som surfade in på suspekta sidor och att Någon var rädd för att systemet skulle krascha. Först funderade jag över om mitt oskyldiga bloggande, aftonbladsläsande och kollande av mailen hade fått Någon att se rött, men det vore ju idioti. Problemet ligger nog snarare i att Någon inte vill att folk ska sitta och göra privata/suspekta saker på arbetstid.
Jag längtar till ett jobb där "storebror" inte längre hänger över axeln. Ett jobb där parollen "frihet under ansvar" råder. Pacman har det bra. Ledsnar han på sitt jobb för stunden kan han logga in på valfri webpage och försvinna bort några minuter. Ingen kunde bry sig mindre! Nu har inte alla det lika bra. Geishas förra jobb blockade tillexempel livsnödvändiga sidor som facebook! Hotet att chefen-kan-kolla-historiken hänger över flera arbetsplatser och jag kan förstå att surfande på olämpliga sitter kan medföra pinsamheter för ledningen. Men egentligen, den chef som likt en hök hänger över sina anställdas surfande har antagligen inte så mycket att göra på sitt jobb.
Jag längtar till ett jobb där "storebror" inte längre hänger över axeln. Ett jobb där parollen "frihet under ansvar" råder. Pacman har det bra. Ledsnar han på sitt jobb för stunden kan han logga in på valfri webpage och försvinna bort några minuter. Ingen kunde bry sig mindre! Nu har inte alla det lika bra. Geishas förra jobb blockade tillexempel livsnödvändiga sidor som facebook! Hotet att chefen-kan-kolla-historiken hänger över flera arbetsplatser och jag kan förstå att surfande på olämpliga sitter kan medföra pinsamheter för ledningen. Men egentligen, den chef som likt en hök hänger över sina anställdas surfande har antagligen inte så mycket att göra på sitt jobb.
tisdag 26 augusti 2008
Idag är igår
Det känns verkligen helt avigt att komma hem klockan kvart i sju på morgonen. Jag möter en massa folk som är på väg till jobb och skola och för dem är det början på en ny dag. Min dag är inte slut ännu, är fortfarande kvar i gårdagen. Jag befinner mig i en annan tids i jämförelse med dessa människor. Fast ändå är vi alla där samtidigt
Konsten att krångla till det!
Surfade runt lite och hamnade på en bröllopsblogg. Tjejen som ska gifta sig har bokat fotograf, fixat toastmadame, brudklänningen och tärnans klänning är utvalda, placeringskorten är klara och lika så inbjudningskorten. Precis som det ska vara innan ett bröllop. Jag reagerade först då jag insåg att bröllopet inte ska stå förens om 11 månader. HALLÅ, ELVA MÅNADER! Fatta vad som kan hända på elva månader! Visst, bröllop är en stor grej, men någon måtta får det väl vara. Tjejen har gjort bordsplaceringen INNAN hon skickat ut inbjudningskorten! Vad ska hon ta sig till om Svenne Banan inte kan komma? Vem ska då sitta brevid Flitiga Lisa? PANIK!
Vidare beklagar hon sig över hur hon blir bemött av expeditionen i den kyrka som ska få äran att viga henne (och hennes man). En kvinna påpekar snorkigt att det inte går att boka kyrkan så tidigt och att de dessutom inte kan begära en specifik präst eftersom hon/han kanske inte är i tjänst då. Jag ställer mig på den snorkigas sida. Bruden verkar inte fatta att kyrkan sysslar med andra saker förutom vigslar. Det är människor som jobbar där, med egna liv och andra aktiviteter förutom bröllop. Kyrkan är ingen institution som ivrigt sitter och väntar på att blivande brudpar ska ringa och boka vigseltid. Visst, människan i telefonen var säkert väldigt otrevlig när hon dumförklarade bruden med sitt snorkiga sätt, men "snorkot" har säkert förklarat det här för ett antal brudar redan och är lite trött på ämnet i fråga.
Som prästdotter har jag hört en hel del tokiga bröllopsberättelser. Ett par kom på en eftermiddag att de skulle gifta sig och traskade helt enkelt in på mammas jobb och förväntade sig att ceremonin kunde ske där och då. De fick komma tillbaka nästa dag, det finns visst något som heter hindersprövning. En annan brud ringde och skulle boka en viss tid och dag. Problemet var bara att kyrkan var upptagen vid just det tillfället. Då mamma föreslog en tidigare tidpunkt på dagen fick hon svaret: "Nej, det går inte, för då är jag hos frisören och vi har förresten redan skickat ut inbjudningskorten."
Ibland känns det som om brudarna tappar fokus (för det är sällan brudgummen som hetsar upp sig över layouten på inbjudningskort och trycket på toalettpapperet). Är inte ett bröllop en fest som ska firas för att två människor lovar varandra trohet och att de ska dela resterande del av deras liv tillsammans? Kalla mig gammalmodig, men jag tycker inte att dekorationen, tårtan, kläderna och placeringskorten ska stå i centrum på ett bröllop!
Vidare beklagar hon sig över hur hon blir bemött av expeditionen i den kyrka som ska få äran att viga henne (och hennes man). En kvinna påpekar snorkigt att det inte går att boka kyrkan så tidigt och att de dessutom inte kan begära en specifik präst eftersom hon/han kanske inte är i tjänst då. Jag ställer mig på den snorkigas sida. Bruden verkar inte fatta att kyrkan sysslar med andra saker förutom vigslar. Det är människor som jobbar där, med egna liv och andra aktiviteter förutom bröllop. Kyrkan är ingen institution som ivrigt sitter och väntar på att blivande brudpar ska ringa och boka vigseltid. Visst, människan i telefonen var säkert väldigt otrevlig när hon dumförklarade bruden med sitt snorkiga sätt, men "snorkot" har säkert förklarat det här för ett antal brudar redan och är lite trött på ämnet i fråga.
Som prästdotter har jag hört en hel del tokiga bröllopsberättelser. Ett par kom på en eftermiddag att de skulle gifta sig och traskade helt enkelt in på mammas jobb och förväntade sig att ceremonin kunde ske där och då. De fick komma tillbaka nästa dag, det finns visst något som heter hindersprövning. En annan brud ringde och skulle boka en viss tid och dag. Problemet var bara att kyrkan var upptagen vid just det tillfället. Då mamma föreslog en tidigare tidpunkt på dagen fick hon svaret: "Nej, det går inte, för då är jag hos frisören och vi har förresten redan skickat ut inbjudningskorten."
Ibland känns det som om brudarna tappar fokus (för det är sällan brudgummen som hetsar upp sig över layouten på inbjudningskort och trycket på toalettpapperet). Är inte ett bröllop en fest som ska firas för att två människor lovar varandra trohet och att de ska dela resterande del av deras liv tillsammans? Kalla mig gammalmodig, men jag tycker inte att dekorationen, tårtan, kläderna och placeringskorten ska stå i centrum på ett bröllop!
Mina arbetskamrater
Jag har det inte helt lätt på mitt jobb. Till att börja med så är klädkoden på stället skitiga arbetsbyxor och T-shirt med hål i. Alla följer den slaviskt (även jag). Jag är ensam tjej på mitt pass tillsammans med två fjuniga ynglingar och tre fäder i 35-årsåldern. I och för sig är Chefen tjej, men hon har valt bort att jobba natt. De som jobbar med mig i labbet är Tomten och Gullo, två allt-i-allo snubbar som kan mycket om allting. Den ene är dessutom gift med den andres syster, så de känner varandra rätt bra! De kan vara rätt kul båda två, men det gäller att man inte har en dålig dag då man jobbar med dem, för både språkbruket och humorn brukar hamna på en rätt så låg nivå, speciellt klockan halv två på morgonen.
I fredags jobbade jag kvällspasset och det var meningen att jag skulle jobbat förmiddag på lördagen dagen efter, men eftersom det var tenta-tajm så fick Chefen hoppa in och vikariera för mig. Tomten och Gullo beslöt sig för att sova i fikarummet den natten eftersom de skulle börja jobba klockan sex. Prick klockan 22 på fredagskvällen öppnar Tomten första ölen och den tog slut på en halv minut. Jag tackade för mig och åkte hem. På lördagsmorgonen åt jag frukost framför datorn och surfade in på Lancias blogg. Vad får jag se? Jo, Tomten och Gullo beslöt sig för att inte sluta vid en öl, utan de drack en hel del. De hittade även en flaska Östgöta Sädes någonstans som delade de broderligt på. Resultatet av deras alkoholintag blev lite Drink-and-Drive, supa ner ett av fjunen och moona mot kamerorna som finns på labbet. Mig veterligt kom de i säng vid halv tre snåret och de skulle upp för att jobba klockan sex! Jag är ytterst tacksam över att jag slapp tillbringa lördagsmorgonen i sällskap med dessa två ytterst bakfulla herrar. Dessutom kan jag garva rått åt de båda gossarna i efterhand, då Lancia förevigade allt i sin blogg!
Jag förstod redan innan jag kom hit att den intellektuella nivå kanske inte skulle vara så hög. Jag hade rätt! Det är inte det att folk är korkade på det här stället, de är helt enkelt inte intellektuellt intresserade. Det finns andra saker som lockar för dessa grabbar, bilar, öl, fäljar, lastbilsflak och mera öl.
I fredags jobbade jag kvällspasset och det var meningen att jag skulle jobbat förmiddag på lördagen dagen efter, men eftersom det var tenta-tajm så fick Chefen hoppa in och vikariera för mig. Tomten och Gullo beslöt sig för att sova i fikarummet den natten eftersom de skulle börja jobba klockan sex. Prick klockan 22 på fredagskvällen öppnar Tomten första ölen och den tog slut på en halv minut. Jag tackade för mig och åkte hem. På lördagsmorgonen åt jag frukost framför datorn och surfade in på Lancias blogg. Vad får jag se? Jo, Tomten och Gullo beslöt sig för att inte sluta vid en öl, utan de drack en hel del. De hittade även en flaska Östgöta Sädes någonstans som delade de broderligt på. Resultatet av deras alkoholintag blev lite Drink-and-Drive, supa ner ett av fjunen och moona mot kamerorna som finns på labbet. Mig veterligt kom de i säng vid halv tre snåret och de skulle upp för att jobba klockan sex! Jag är ytterst tacksam över att jag slapp tillbringa lördagsmorgonen i sällskap med dessa två ytterst bakfulla herrar. Dessutom kan jag garva rått åt de båda gossarna i efterhand, då Lancia förevigade allt i sin blogg!
Jag förstod redan innan jag kom hit att den intellektuella nivå kanske inte skulle vara så hög. Jag hade rätt! Det är inte det att folk är korkade på det här stället, de är helt enkelt inte intellektuellt intresserade. Det finns andra saker som lockar för dessa grabbar, bilar, öl, fäljar, lastbilsflak och mera öl.
måndag 25 augusti 2008
Det blir ett enkelt ja
Av någon anledning började jag och Pacman prata vigsellöften. Jag Fräcka Fröken tager dig Pacman att älska i nöd och lust... o.s.v. Vi funderade på över vad som sas där framme vid altaret och jag drog mig till minnes en artikel i ett av mina "toilet papers" som behandlade ämnet bröllop. Mycket riktigt: Brad Pitt hade lovat Jennifer Aniston att han skulle finna en bra temperatur på termostaten så att hon skulle slippa frysa där hemma. Hon å andra sidan lovade att göra Banana split till Brad.
Vi gick in på bröllopstorget för att se vad som sades där. Jag kan tycka att det är ganska gulligt om brudparet har skrivit sina egna bröllopslöften, men det tyckte inte Pacman!
"Va faan, det där var det töntigast jag sett!" Pacman fick nästan ett utbrott. "Hej, jag saknar allt vad poetisk ådra heter men jag försöker mig på lite vardagspoesi, fast jag använder mig visst bara av klichéer!" Jag skrattade i fem minuter. "Förresten så skulle du inte kunna skriva något liknande, för du skulle börja böla vid altaret," sa han då. Då tystnade jag, för det är sant.
Kontentan av det hela är att jag har insett att några personliga löften lär det inte bli den dagen vi står vid altaret. Det kanske är lika bra, för en bölande brud är ingen höjdare.
Vi gick in på bröllopstorget för att se vad som sades där. Jag kan tycka att det är ganska gulligt om brudparet har skrivit sina egna bröllopslöften, men det tyckte inte Pacman!
"Va faan, det där var det töntigast jag sett!" Pacman fick nästan ett utbrott. "Hej, jag saknar allt vad poetisk ådra heter men jag försöker mig på lite vardagspoesi, fast jag använder mig visst bara av klichéer!" Jag skrattade i fem minuter. "Förresten så skulle du inte kunna skriva något liknande, för du skulle börja böla vid altaret," sa han då. Då tystnade jag, för det är sant.
Kontentan av det hela är att jag har insett att några personliga löften lär det inte bli den dagen vi står vid altaret. Det kanske är lika bra, för en bölande brud är ingen höjdare.
söndag 24 augusti 2008
Post-tentaångest
Gårdagen flöt på ungefär som planerat. Kom upp i tid, infann mig i rätt sal i god tid och kände mig rätt så nöjd med min insats då jag gick därifrån. Det blev pasta med ost- och skinksås till lunch och Laget spelade oavgjort. Festen hos Joey och Blondie var till belåtenhet, men jag var för trött för att orka leta upp ett dansgolv. Somnade ca 02:00.
Vaknade klockan 10 idag vilket jag tyckte var alldeles för tidigt. Jag ska jobba 22 - 06 och en utdragen förmiddag i sängen var precis vad jag behövde för att orka med ett nattpass med Gullo och Tomten. Då, från ingenstans, slog det mig! Jag har gjort ett grovt fel på uppgift två på tentan! Jag har räknat med fel varians! Då jag under gårdagen kom på hur uppgiften skulle lösas hade jag hela uträkningen klar framför mig, räkna ut de två varianserna, slå ihop dem och dividera med 2. Jag glömde dividera med 2! Hela uppgiften går nu åt helvete och jag förlorar tre poäng på tentan. Tre poäng som jag VERKLIGEN behöver för att få godkänt på eländet.
Tentan bestod av 6 uppgifter på 3 poäng. Jag svarade på uppgift 1, 2, 4, 5 och 3a, totalt 12, 5 poäng. 1, 3a och 4 är jag rätt säker på att jag gjort rätt på, men de ger bara 6,5 poäng. Jag behöver 1,5 poäng till för att få godkänt! Tills imorse var jag ganska säker på att jag fått 3 poäng på uppgift två, men nu vet jag att jag är körd! Det är ju inte ett så stort fel kan den oinvigde tycka, men det är en MAI-tenta. MAI är den mest petnoga och paragrafridande instiutionen som finns. Stavar du fel blir du stenad!
Jag har i och för sig uppgift 5 att luta mig tillbaka på, 5a (1,5 poäng) och 5b (1,5 poäng). Det som ger mig ångest är att svaret i uppgift 5b blev så konstigt att jag inte vågade tro på min egen uträkning och då börjar jag även tvivla på min förmåga att lösa 5a. Torsk på uppgift 2 och 5 betyder torsk på tentan och ingen examen till Fräcka Fröken detta år.
Ibland känns det som om det kanske inte var meningen att jag skulle bli det jag pluggat till. Jag kanske skulle valt en annan väg. De högre makterna kanske hade andra planer för mig och för att få mig att inse detta har de låtit mig kämpa mig igenom hela utbildningen. Låtit mig klara uppgifter med nöd och näppe, för att sedan låta mig snubbla på mållinjen.
Vaknade klockan 10 idag vilket jag tyckte var alldeles för tidigt. Jag ska jobba 22 - 06 och en utdragen förmiddag i sängen var precis vad jag behövde för att orka med ett nattpass med Gullo och Tomten. Då, från ingenstans, slog det mig! Jag har gjort ett grovt fel på uppgift två på tentan! Jag har räknat med fel varians! Då jag under gårdagen kom på hur uppgiften skulle lösas hade jag hela uträkningen klar framför mig, räkna ut de två varianserna, slå ihop dem och dividera med 2. Jag glömde dividera med 2! Hela uppgiften går nu åt helvete och jag förlorar tre poäng på tentan. Tre poäng som jag VERKLIGEN behöver för att få godkänt på eländet.
Tentan bestod av 6 uppgifter på 3 poäng. Jag svarade på uppgift 1, 2, 4, 5 och 3a, totalt 12, 5 poäng. 1, 3a och 4 är jag rätt säker på att jag gjort rätt på, men de ger bara 6,5 poäng. Jag behöver 1,5 poäng till för att få godkänt! Tills imorse var jag ganska säker på att jag fått 3 poäng på uppgift två, men nu vet jag att jag är körd! Det är ju inte ett så stort fel kan den oinvigde tycka, men det är en MAI-tenta. MAI är den mest petnoga och paragrafridande instiutionen som finns. Stavar du fel blir du stenad!
Jag har i och för sig uppgift 5 att luta mig tillbaka på, 5a (1,5 poäng) och 5b (1,5 poäng). Det som ger mig ångest är att svaret i uppgift 5b blev så konstigt att jag inte vågade tro på min egen uträkning och då börjar jag även tvivla på min förmåga att lösa 5a. Torsk på uppgift 2 och 5 betyder torsk på tentan och ingen examen till Fräcka Fröken detta år.
Ibland känns det som om det kanske inte var meningen att jag skulle bli det jag pluggat till. Jag kanske skulle valt en annan väg. De högre makterna kanske hade andra planer för mig och för att få mig att inse detta har de låtit mig kämpa mig igenom hela utbildningen. Låtit mig klara uppgifter med nöd och näppe, för att sedan låta mig snubbla på mållinjen.
fredag 22 augusti 2008
Lördagen den 23:e augusti 2008
Min morgondag.
06:00 Upp och hoppa!
07:02 Pendeln till tentan
08:00 Statistiktentan börjar
12:00 Tentan färdig, inlämnad och förhoppningsvis godkänd. Ta svängen förbi bolaget.
13:40 Hemma. Pankakor, vofflor eller risotto till lunch
16:00 Laget spelar hemmamatch. HEJA HEJA!
18:30 Äta något i glada vänners lag
20:00 Här blir det lite difust. Om tentan känns OK och Laget vinner blir det en hejdundrande fest. Om tentan går åt helvete och lika så matchen, som kommer tillställningen antagligen påminna mest om gravöl.
24:00 - 04:00 Snubbla hem.
Därefter ska jag sova. Hela söndagen, eftersom jag ska jobba natt sönd - månd.
06:00 Upp och hoppa!
07:02 Pendeln till tentan
08:00 Statistiktentan börjar
12:00 Tentan färdig, inlämnad och förhoppningsvis godkänd. Ta svängen förbi bolaget.
13:40 Hemma. Pankakor, vofflor eller risotto till lunch
16:00 Laget spelar hemmamatch. HEJA HEJA!
18:30 Äta något i glada vänners lag
20:00 Här blir det lite difust. Om tentan känns OK och Laget vinner blir det en hejdundrande fest. Om tentan går åt helvete och lika så matchen, som kommer tillställningen antagligen påminna mest om gravöl.
24:00 - 04:00 Snubbla hem.
Därefter ska jag sova. Hela söndagen, eftersom jag ska jobba natt sönd - månd.
onsdag 20 augusti 2008
"Låt mig förtälja ditt öde!"
På en rast i lågstadiet var det någon som lärde mig att spå med hjälp av en vanlig kortlek. Under de kommande rasterna försökte jag och mina kompisar sedan att utröna vad framtiden hade att erbjuda.
Nu råkar det vara så att jag inte har glömt bort hur leken går till, så är det lite långtråkigt och det finns en kortlek i närheten så kan jag erbjuda en person att bli spådd. Free of charge! I förra veckan erbjöd jag tjejen på inbokningen att en blick in i framtiden och sedan var karusellen igång. Jag spådde alla tanterna på bygget! (Den första frågan var oftast "är min framtida man rik?") Många utav gubbarna stod runt omkring, men vågade absolut inte utsätta sig för något själva. "Sånt därn't tror inte jag på," var det flera som sa. "Det gör inte jag heller," kontrade jag. Det hela borde vara ganska obvious då mina kort berättade att Chefen skulle gifta sig med Tomten och att Gullo skulle spendera sina kommande semestrar i en gummiflotte, paddlandes till Gotland.
Även om jag försäkrade mina "offer" att det var en lek, så var det förvånansvärt många som tog det hela seriöst. (Inte alla förstås! Några ställde idiotfrågor och fick där med roliga idiotsvar.) De funderade länge över vilka frågor de skulle ställa och förfasades över negativa svar. Några totalvägrade och ville inte ens titta åt korten. En gubbe frågade om jag var utbildad spåkvinna.
Efter att ha spått de som önskade bli spådda, lade jag undan kortleken. Men så igår kväll frågade den fjunige ynglingen på mottagningen lite nervöst om jag kunde spå i kort. Ryktet hade spritt sig. Jag plockade fram korten och killen blev så nervös att han inte kunde sitta rakt i stolen. (Jag satt i och för sig på golvet och han på en väldigt hög stol, men endå.)
Nu går jag under namnet spådamen på bygget. Ett namn jag inte riktigt förstår mig på. Lekledare borde vara mer rättvisande. Det hela är ju trotts allt bara en lek! Men snacka om att folk har respekt för framtiden!
Nu råkar det vara så att jag inte har glömt bort hur leken går till, så är det lite långtråkigt och det finns en kortlek i närheten så kan jag erbjuda en person att bli spådd. Free of charge! I förra veckan erbjöd jag tjejen på inbokningen att en blick in i framtiden och sedan var karusellen igång. Jag spådde alla tanterna på bygget! (Den första frågan var oftast "är min framtida man rik?") Många utav gubbarna stod runt omkring, men vågade absolut inte utsätta sig för något själva. "Sånt därn't tror inte jag på," var det flera som sa. "Det gör inte jag heller," kontrade jag. Det hela borde vara ganska obvious då mina kort berättade att Chefen skulle gifta sig med Tomten och att Gullo skulle spendera sina kommande semestrar i en gummiflotte, paddlandes till Gotland.
Även om jag försäkrade mina "offer" att det var en lek, så var det förvånansvärt många som tog det hela seriöst. (Inte alla förstås! Några ställde idiotfrågor och fick där med roliga idiotsvar.) De funderade länge över vilka frågor de skulle ställa och förfasades över negativa svar. Några totalvägrade och ville inte ens titta åt korten. En gubbe frågade om jag var utbildad spåkvinna.
Efter att ha spått de som önskade bli spådda, lade jag undan kortleken. Men så igår kväll frågade den fjunige ynglingen på mottagningen lite nervöst om jag kunde spå i kort. Ryktet hade spritt sig. Jag plockade fram korten och killen blev så nervös att han inte kunde sitta rakt i stolen. (Jag satt i och för sig på golvet och han på en väldigt hög stol, men endå.)
Nu går jag under namnet spådamen på bygget. Ett namn jag inte riktigt förstår mig på. Lekledare borde vara mer rättvisande. Det hela är ju trotts allt bara en lek! Men snacka om att folk har respekt för framtiden!
tisdag 19 augusti 2008
Väskångest
Jag har ett problem. Alla mina väskor är så fula! Varje gång jag ska ner på stan, på krogen eller till och med på bio så ojar jag mig över varför jag inte har någon snygga väska att stoppa ner mitt nödvändigaste i. Ibland slutar det med att jag stoppar ner sakerna i fickorna, bara för att det är så mycket enklare!
Jag har en tendens att falla för stora väskor. En av förklaringarna skulle kunna vara att jag vill kunna mosa ner en pärm eller kollegieblock i den och då smalnar utbudet på snygga väskor av ganska så fort. En annan anledning skulle kunna var min plånbok...
Det tråkiga med stora väskor är att de snabbt förvandlas till sunkiga påsar. Den styrsel och glans väskan en gång hade i affären är snabbt ett minne blott.
Stora väskor i alla ära, men ska man ut på krogen så behöver man knappast en 50 literstrunk! Då jag genomsökte min väskförråd upptäckte jag att de små väskor jag har uteslutande är gratis grejer från Yves Roche. Den ena är dessutom i brun manchester! Jag hatar manchester! (Tragiska minnen från barndomen, vi tar det en annan gång.) Så nu behöver jag hjälp! Någon som kan tipsa om var man kan hitta snygga väskor under 500-lappen? Jag har en snäv budget!
Jag har en tendens att falla för stora väskor. En av förklaringarna skulle kunna vara att jag vill kunna mosa ner en pärm eller kollegieblock i den och då smalnar utbudet på snygga väskor av ganska så fort. En annan anledning skulle kunna var min plånbok...Det tråkiga med stora väskor är att de snabbt förvandlas till sunkiga påsar. Den styrsel och glans väskan en gång hade i affären är snabbt ett minne blott.
Stora väskor i alla ära, men ska man ut på krogen så behöver man knappast en 50 literstrunk! Då jag genomsökte min väskförråd upptäckte jag att de små väskor jag har uteslutande är gratis grejer från Yves Roche. Den ena är dessutom i brun manchester! Jag hatar manchester! (Tragiska minnen från barndomen, vi tar det en annan gång.) Så nu behöver jag hjälp! Någon som kan tipsa om var man kan hitta snygga väskor under 500-lappen? Jag har en snäv budget!
måndag 18 augusti 2008
Modesyndare!
Just nu begår jag en grov synd (eller egentligen två, eftersom jag bloggar från Chefens dator på arbetstid). Det hela är faktiskt snäppet värre än leggings en svettig sommardag. Jag har på mig strumpor i mina Birkenstock! Strumpor i sandaler är bland det fulaste som finns, men ändå sitter jag här med mina solkiga, gröna socks i tofflorna. Ursäkten jag har för detta brott är att pjuksen jag fick från bemanningsföertaget är så grymt hårda att de inte går att stå i en hel dag. Fast jag vet inte om ursäkten berättigar till brottet...
lördag 16 augusti 2008
En övermogen banan
Igår satt jag på universitetet för att ge mig ikast med statistiken, igen... Så fort jag klev ur min skyddade lilla pluggbubbla, för att sträcka på benen eller ta en kaffepaus, stötte jag på skylt- eller overallprydda studenter. Nolle-p har dragit igång!
Själv tyckte jag att mitt Nolle-p var hur kul som helst. Jag var huvudrollsinnehavaren i en lyckofilm och allt kretsade runt hur roligt jag kunde ha det. I tvåan var jag fusknolla i två dagar och det var kul det också, även om jag tror att jag var en ytterst genomskinlig fusknolla.
Igår kände jag mig gammal, lite som en övermogen frukt. Jag log lite sött i smyg åt lyckorusiga nollor som ivrigt pratade om den kommande kvällens aktiviteter. Så naiva de verkade. Allt de där som de planerade och fantiserade om hade jag ju gjort för länge sedan, och annat folk före mig dessutom. Trodde de att de var så unika, att ingen annan hade varit med om samma saker tidigare? Alla det där nolleaktiviterna återanvänds ju år efter år.
Universitetsområdet svämmas även över av overallskläddas faddrar, dessa guider i livet som student. Då jag var fadder pluggade jag hektiskt i en och en halv vecka för att klara två resttentor, och när de var klara söp jag skallen i bitar på en sektionsfest, så att två personer ur festeriet fick skjutsa hem mig, på cykel. Jag somnade på pakethållaren.
Den starkaste känslan som sköljde över mig igår var lättnaden över att jag snart är färdig, att jag slipper universitetsvärlden med dess tentor, kravaller och föreläsningar. Jag ska tänka på det när statistikmotivationen tryter...
Själv tyckte jag att mitt Nolle-p var hur kul som helst. Jag var huvudrollsinnehavaren i en lyckofilm och allt kretsade runt hur roligt jag kunde ha det. I tvåan var jag fusknolla i två dagar och det var kul det också, även om jag tror att jag var en ytterst genomskinlig fusknolla.
Igår kände jag mig gammal, lite som en övermogen frukt. Jag log lite sött i smyg åt lyckorusiga nollor som ivrigt pratade om den kommande kvällens aktiviteter. Så naiva de verkade. Allt de där som de planerade och fantiserade om hade jag ju gjort för länge sedan, och annat folk före mig dessutom. Trodde de att de var så unika, att ingen annan hade varit med om samma saker tidigare? Alla det där nolleaktiviterna återanvänds ju år efter år.
Universitetsområdet svämmas även över av overallskläddas faddrar, dessa guider i livet som student. Då jag var fadder pluggade jag hektiskt i en och en halv vecka för att klara två resttentor, och när de var klara söp jag skallen i bitar på en sektionsfest, så att två personer ur festeriet fick skjutsa hem mig, på cykel. Jag somnade på pakethållaren.
Den starkaste känslan som sköljde över mig igår var lättnaden över att jag snart är färdig, att jag slipper universitetsvärlden med dess tentor, kravaller och föreläsningar. Jag ska tänka på det när statistikmotivationen tryter...
onsdag 13 augusti 2008
Batmanfeber
Under den Bat-feber som drabbat världen bestämde jag mig för att se några av de gamla Batman-filmerna. Min personliga favorit är Batman returns, dels för att Jim Carrey och Tommy Lee Jones är sjukt roliga som Gåtan och Two-Face, men huvudsakligen för att Batmans sidekick Robin introduceras. I mina unga år tyckte jag att Chris O´Donnell var bland de snyggaste människorna som gick på denna jord. Det var han och Christian Slater som slogs om första placeringen på min lista.
Jag har alltid haft en softspot för Batman. De hela började redan då jag och min bror Kalle såg 60-tals-serien Batman när vi var små, ni vet den med tecknade "pow" och "poff". Vi inspirerades något enormt, iklädde oss våra badlakan med huvor, kanade ner för trappan och slängde oss i pappas läderfåtölj som fick vikariera som Batmobil. Kalle krävde att få vara Robin eftersom han då fick hänga i takkronorna. Jag var helnöjd som Batman, för det var ju han som bestämde!
Jag hade lyckats ladda hem filmen Batman och Robin. IMDB ger den filmen 3,5 i betyg, vilket indikerar att filmen suger, men jag beslöt mig för att se den i alla fall. Jag hade sett den för länge sedan och mig veterligt så var Alica Silverston as-cool som kick-as-Batgirl. Det enda jag minns att jag irriterade mig på är att filmen hette Batman och Robin. Batgirl var ju den mest intressanta karaktären i filmen och jag kunde inte förstå varför hon ignorerades i titeln.
Det första man får se i filmen är en fast mansrumpa i en gummidräkt, två sekunder senare fylls TV-skärmen av ytterligare en fast gummmiklädd-mansrumpa. Börjar bra, tänkte jag. Filmen går ut på att nya superskurken Mr Freeze (någon idiot har castat Schwartzenegger i den rollen!) behöver diamanter till sitt supervapen. Han rånar ett museum men Batman och Robin gör allt i sin makt för att stoppa honom. Mr Freeze har fryst hela museet och allt är en enda stor isbana. Pacman slänger en blick på TVen och säger tvivlande "Batman spelar hockey? Nej tack! Den ska jag inte se." Jag fick se filmen själv!
Vidare får Mr Freeze hjälp av Poisen Ivy (Uma Thurman är splendid i rollen som evil bitch) och hennes hejduk Bane. Kombinationen Poisen och Bane förstår jag mig dock inte på. Poisen Ivy ser ut att klara sig utmärkt utan en neandertalare till muskelberg. (Forskar man lite i ämnet Bane upptäcker man att Bane är en betydligt mer komplex person än vad filmen utgör honom för att vara. I filmen är han ett stönande monster som endast kan säga ett ord i taget. Ursprungligen har han ett interlekt som kan jämföras Bruce Waynes och han är mest känd för att ha brytigt ryggen på Batman! That's right! Bruce blev halvförlamad!)
Klart är att Chris O'Donnells dragningskraft har avtagit avsevärt sedan jag såg filmen senast, i alla fall på mig. Han ser lite för uppiffad ut om man säger så. George Clooney har det avgörande kriteriet för en lyckad Batman, en kraftig käklinje. Alla Batmans måste han en väl markerad käklinje! Filmens behållning är som jag redan indikerat Uma Thurman. Hon är en fröjd att se. Sexig och sanslöst galen! Clooney, Donnell och Schwartsenegger är mest pinsamma och Alica Silverstons Batgirl är rätt blek. Filmen är fylld av töntiga repliker så som: "I wan't a car, chicks loves the car!" (Robin, ang. Batmobilen) "Now I understand why Superman works alone." (Batman) "What a cool party" eller "Stay cool" (Mr Freeze). Uma Thurman lyckas däremot leverera sina "catchy phrases" med en finnes de andra saknar. You go girl! Tyvärr kan inte filmen hålla sig flytande enbart på Uma Thurmans bedrifter. Jag måste erkänna att filmen är helkass, fast rolig...
Prenumerera på:
Inlägg (Atom)
