Konsten att krångla till det!

Surfade runt lite och hamnade på en bröllopsblogg. Tjejen som ska gifta sig har bokat fotograf, fixat toastmadame, brudklänningen och tärnans klänning är utvalda, placeringskorten är klara och lika så inbjudningskorten. Precis som det ska vara innan ett bröllop. Jag reagerade först då jag insåg att bröllopet inte ska stå förens om 11 månader. HALLÅ, ELVA MÅNADER! Fatta vad som kan hända på elva månader! Visst, bröllop är en stor grej, men någon måtta får det väl vara. Tjejen har gjort bordsplaceringen INNAN hon skickat ut inbjudningskorten! Vad ska hon ta sig till om Svenne Banan inte kan komma? Vem ska då sitta brevid Flitiga Lisa? PANIK!

Vidare beklagar hon sig över hur hon blir bemött av expeditionen i den kyrka som ska få äran att viga henne (och hennes man). En kvinna påpekar snorkigt att det inte går att boka kyrkan så tidigt och att de dessutom inte kan begära en specifik präst eftersom hon/han kanske inte är i tjänst då. Jag ställer mig på den snorkigas sida. Bruden verkar inte fatta att kyrkan sysslar med andra saker förutom vigslar. Det är människor som jobbar där, med egna liv och andra aktiviteter förutom bröllop. Kyrkan är ingen institution som ivrigt sitter och väntar på att blivande brudpar ska ringa och boka vigseltid. Visst, människan i telefonen var säkert väldigt otrevlig när hon dumförklarade bruden med sitt snorkiga sätt, men "snorkot" har säkert förklarat det här för ett antal brudar redan och är lite trött på ämnet i fråga.

Som prästdotter har jag hört en hel del tokiga bröllopsberättelser. Ett par kom på en eftermiddag att de skulle gifta sig och traskade helt enkelt in på mammas jobb och förväntade sig att ceremonin kunde ske där och då. De fick komma tillbaka nästa dag, det finns visst något som heter hindersprövning. En annan brud ringde och skulle boka en viss tid och dag. Problemet var bara att kyrkan var upptagen vid just det tillfället. Då mamma föreslog en tidigare tidpunkt på dagen fick hon svaret: "Nej, det går inte, för då är jag hos frisören och vi har förresten redan skickat ut inbjudningskorten."

Ibland känns det som om brudarna tappar fokus (för det är sällan brudgummen som hetsar upp sig över layouten på inbjudningskort och trycket på toalettpapperet). Är inte ett bröllop en fest som ska firas för att två människor lovar varandra trohet och att de ska dela resterande del av deras liv tillsammans? Kalla mig gammalmodig, men jag tycker inte att dekorationen, tårtan, kläderna och placeringskorten ska stå i centrum på ett bröllop!