Det har gått inflation i mitt kaffedrickande. För ett år sedan sträckte sig mitt kaffedrickande till en enstaka kopp i bland då jag var bortbjuden till någon som inte visste om att jag inte drack kaffe. Det kunde hända att jag tvingade jag i mig en pappmugg då jag var extremt trött eller var tvungen att plugga länge på natten. Jag var ganska stolt över att min kaffeavhållsamhet hållit i sig genom hela gymnasie- och universitetstiden, med allt vad tidiga mornar, tråkiga föreläsningar, Baljankaffe och tentaplugg inneburit. Att Pacman sedan är en kaffekärring av högsta mått tyckte jag bara gav mig ytterligare plus i kanten för min kaffeabsolutism.
Sen började jag skriva på mitt examensarbete. På ett nytt, spektakulärt sätt erbjöds det nu fikapauser minst två gånger om dagen, en situation jag inte var van vid. Jag drack ståndaktigt te under den första månaden, men då novembermörkret smög sig på och omslöt mig likt en trött filt, behövde jag ibland en stärkande kopp för att klara mig igenom förmiddagen. Kaffedrickandet vs. tedrickandet sträckte sig nu till ca 30/70.
Då jag första veckan på mitt nuvarande jobb blev erbjuden kaffe tackade jag automatiskt nej. Jag gjorde klart för mina arbetskamrater att jag inte drack kaffe. Fast då frågan dök upp allt oftare tackade jag så småningom ja till en kopp, mest som ett välkommet avbrott i monotoni. Nu har jag insett att dricka kaffe är bland det roligaste man kan göra på stället, speciellt under nattpassen. Att labbet dessutom är kaffeansvariga bättrar inte på oddsen för min fortsatta kaffeabsolutism. Min arbetskamrat Becky tittade konstigt på mig efter ca en vecka och sa: "Du dricker ju visst kaffe." Jag har insett att det är sant.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
2 kommentarer:
Ja kaffe är faktiskt det roligaste man kan göra här på jobbet. Att gå ner till huset och hämta kaffet är det näst roligaste. Vilket stimulerande jobb vi har, kompis!
Fatta mig då som ALDRIG druckit kaffe ever innan jag började här, nu smäller jag minst en dubbel espressochoc per pass!
Hahaha! Gud så likt mig att det nästan är skrämmande! Klarade mig igenom universitetet och sena kvällar på lagret utan kaffe. Bara vid speciella fikatillfällen var ok med en kopp, för gott kaffe (=inte automatkaffe) är faktiskt fruktansvärt gott. Det var först på första jobbet som jag blev fast i träsket...
Skicka en kommentar