"Låt mig förtälja ditt öde!"

På en rast i lågstadiet var det någon som lärde mig att spå med hjälp av en vanlig kortlek. Under de kommande rasterna försökte jag och mina kompisar sedan att utröna vad framtiden hade att erbjuda.

Nu råkar det vara så att jag inte har glömt bort hur leken går till, så är det lite långtråkigt och det finns en kortlek i närheten så kan jag erbjuda en person att bli spådd. Free of charge! I förra veckan erbjöd jag tjejen på inbokningen att en blick in i framtiden och sedan var karusellen igång. Jag spådde alla tanterna på bygget! (Den första frågan var oftast "är min framtida man rik?") Många utav gubbarna stod runt omkring, men vågade absolut inte utsätta sig för något själva. "Sånt därn't tror inte jag på," var det flera som sa. "Det gör inte jag heller," kontrade jag. Det hela borde vara ganska obvious då mina kort berättade att Chefen skulle gifta sig med Tomten och att Gullo skulle spendera sina kommande semestrar i en gummiflotte, paddlandes till Gotland.

Även om jag försäkrade mina "offer" att det var en lek, så var det förvånansvärt många som tog det hela seriöst. (Inte alla förstås! Några ställde idiotfrågor och fick där med roliga idiotsvar.) De funderade länge över vilka frågor de skulle ställa och förfasades över negativa svar. Några totalvägrade och ville inte ens titta åt korten. En gubbe frågade om jag var utbildad spåkvinna.

Efter att ha spått de som önskade bli spådda, lade jag undan kortleken. Men så igår kväll frågade den fjunige ynglingen på mottagningen lite nervöst om jag kunde spå i kort. Ryktet hade spritt sig. Jag plockade fram korten och killen blev så nervös att han inte kunde sitta rakt i stolen. (Jag satt i och för sig på golvet och han på en väldigt hög stol, men endå.)

Nu går jag under namnet spådamen på bygget. Ett namn jag inte riktigt förstår mig på. Lekledare borde vara mer rättvisande. Det hela är ju trotts allt bara en lek! Men snacka om att folk har respekt för framtiden!