onsdag 13 augusti 2008

Batmanfeber

Under den Bat-feber som drabbat världen bestämde jag mig för att se några av de gamla Batman-filmerna. Min personliga favorit är Batman returns, dels för att Jim Carrey och Tommy Lee Jones är sjukt roliga som Gåtan och Two-Face, men huvudsakligen för att Batmans sidekick Robin introduceras. I mina unga år tyckte jag att Chris O´Donnell var bland de snyggaste människorna som gick på denna jord. Det var han och Christian Slater som slogs om första placeringen på min lista.

Jag har alltid haft en softspot för Batman. De hela började redan då jag och min bror Kalle såg 60-tals-serien Batman när vi var små, ni vet den med tecknade "pow" och "poff". Vi inspirerades något enormt, iklädde oss våra badlakan med huvor, kanade ner för trappan och slängde oss i pappas läderfåtölj som fick vikariera som Batmobil. Kalle krävde att få vara Robin eftersom han då fick hänga i takkronorna. Jag var helnöjd som Batman, för det var ju han som bestämde!

Jag hade lyckats ladda hem filmen Batman och Robin. IMDB ger den filmen 3,5 i betyg, vilket indikerar att filmen suger, men jag beslöt mig för att se den i alla fall. Jag hade sett den för länge sedan och mig veterligt så var Alica Silverston as-cool som kick-as-Batgirl. Det enda jag minns att jag irriterade mig på är att filmen hette Batman och Robin. Batgirl var ju den mest intressanta karaktären i filmen och jag kunde inte förstå varför hon ignorerades i titeln.

Det första man får se i filmen är en fast mansrumpa i en gummidräkt, två sekunder senare fylls TV-skärmen av ytterligare en fast gummmiklädd-mansrumpa. Börjar bra, tänkte jag. Filmen går ut på att nya superskurken Mr Freeze (någon idiot har castat Schwartzenegger i den rollen!) behöver diamanter till sitt supervapen. Han rånar ett museum men Batman och Robin gör allt i sin makt för att stoppa honom. Mr Freeze har fryst hela museet och allt är en enda stor isbana. Pacman slänger en blick på TVen och säger tvivlande "Batman spelar hockey? Nej tack! Den ska jag inte se." Jag fick se filmen själv!

Vidare får Mr Freeze hjälp av Poisen Ivy (Uma Thurman är splendid i rollen som evil bitch) och hennes hejduk Bane. Kombinationen Poisen och Bane förstår jag mig dock inte på. Poisen Ivy ser ut att klara sig utmärkt utan en neandertalare till muskelberg. (Forskar man lite i ämnet Bane upptäcker man att Bane är en betydligt mer komplex person än vad filmen utgör honom för att vara. I filmen är han ett stönande monster som endast kan säga ett ord i taget. Ursprungligen har han ett interlekt som kan jämföras Bruce Waynes och han är mest känd för att ha brytigt ryggen på Batman! That's right! Bruce blev halvförlamad!)

Klart är att Chris O'Donnells dragningskraft har avtagit avsevärt sedan jag såg filmen senast, i alla fall på mig. Han ser lite för uppiffad ut om man säger så. George Clooney har det avgörande kriteriet för en lyckad Batman, en kraftig käklinje. Alla Batmans måste han en väl markerad käklinje! Filmens behållning är som jag redan indikerat Uma Thurman. Hon är en fröjd att se. Sexig och sanslöst galen! Clooney, Donnell och Schwartsenegger är mest pinsamma och Alica Silverstons Batgirl är rätt blek. Filmen är fylld av töntiga repliker så som: "I wan't a car, chicks loves the car!" (Robin, ang. Batmobilen) "Now I understand why Superman works alone." (Batman) "What a cool party" eller "Stay cool" (Mr Freeze). Uma Thurman lyckas däremot leverera sina "catchy phrases" med en finnes de andra saknar. You go girl! Tyvärr kan inte filmen hålla sig flytande enbart på Uma Thurmans bedrifter. Jag måste erkänna att filmen är helkass, fast rolig...

Inga kommentarer: