Missbruk

Jag har insett att jag har ett problem. Jag är en missbrukare. Det är första steget, att erkänna att jag har problem. Andra steget är att inse att man borde göra något åt problemet. Där är jag inte riktigt ännu. Jag är faktiskt lite kompis med mitt missbruk, tycker att det är ganska charmigt, kanske att det gå lite till överstyr ibland men inget som jag inte kan hantera. Så vad har jag då för obsession? Rosa post-it lappar!

I går när jag kom till jobbet möttes jag av min dataskärm, rikligt utsmyckad med de små lapparna. De stod likt en krans kring skärmen. Här har jag skrivit ner allt jag tror mig behöva under en arbetsdag. Telefon nummer till XRF-mannen, postens inloggningsuppgifter, dagens/veckans "att göra"-lista och möten som jag inte fört in i kalendern ännu.

Jag använder även mina små rosa lappar för att skriva ner minnesanteckningar, exempelvis hur länge jag arbetat med ett visst projekt, ring den eller den och boka tågbiljetter. När "uppdraget" sedan är slut, arkiverar jag mina rosa lappar i "två veckors arkivet" (papperskorgen, städerskan tömmer den varannan vecka).

Jag inser att det vore bättre att anteckna vissa av de här sakerna i en redig anteckningsbok, mer hållbart så. Men dit är det långt kvar. För att börja någonstans så har jag istället försökt rensa upp lite bland mina lappar på skärmen. Nu delar SJs telefonnummer och postens inloggningsuppgifter samma lapp, och XRF-mannen och data-killen står uppradade brevid varandra.

Jag har börjat nysta lite i mitt problem, men än är det långt kvar.