Jag är ingen brud som älskar att gå ut och dansa. Den perfekta festen för mig är oftast ett rum med tio till femton vettiga människor som lyssnar på bra musik, prata skit eller sjunger SingStar! Men i går skakade jag rumpa på Bummullsfabriken så att det stod härliga till.
Jag liksom kände hur musiken bara grep tag i mig och jag fylldes av sjukt mycket energi. Jag studsade. Jag hoppade. Jag viftade med armarna. Jag snurrade. Jag tror jag gjorde alla möjliga dansmoves som till dessa dagar blivit godkända av internationella dansinstitutet i Kambodja. (Okej, jag skippade de dansmoves som innefattade en bardisk, en stripp-pole eller att benen skulle höjas markant över höfthöjd.) Blondie, Vanilla och Baby stod bara bredvid och skrattade. De fattade inte hur detta energiknippe hamnat i deras sällskap.
Men, all good things comes to an end. Vid halv två var jag så slutkörd att jag knappt orkade gå. Vi pallrade oss till Donken för att fylla på energiföråden. Jag pallade knappt att stoppa i mig min McFeast. Klockan 03:02 låg jag i min säng. Somnade inom en minut.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar