Uppdatering av mitt liv!

Några vet om det men inte alla, jag har lyckats med meriten att få kicken. Anledning: min blogg.

I lördags eftermiddag ringde Lancia till mig.
"Har du hört?"
"Vadå," frågade jag.
"Jag har fått sparken från jobbet för att jag har bloggat om arbetet."
"VA, låter helt sjukt!"
"Driftschefen tyckte att jag skrivit olämpliga saker om jobbet och att jag brutit mot tystnadsplikten."
"Men den gäller ju spannmålskvalitén hos enskilda bönder! Det har ju varken du eller jag skrivit om."

Då vi lagt på upptäckte jag att jag hade ett missat samtal och ett inspelat meddelande på min röstbrevlåda. Mycket riktigt, Driftschefen ville prata med mig. Jag ringde upp. Sände en tanke åt Lancia som förvarnat mig om vad det kunde gälla. Driftschefen svarar och förklarar i korta ordalag att han läst min blogg, att jag uttryckt mig olämpligt om stället och att jag inte längre var välkommen dit.
"Du har alltså läst min blogg," svarar jag.
"Ja," säger han, nästan lite stolt.
"Då vet du att jag undviker att använda mig av platser, varumärken och företagsnamn i den. Alla namn är fingerade och jag bloggar anonymt."
"Men det kan man ju lista ut," snäser han. Ja, om man är driftschef på det drabbade företaget, känner igen situationen, de anställda och utsiktsbilder så kan man lista ut det!
"Men vad är det jag har skrivigt som gör dig upprörd, kan du ge något konkret exempel" försöker jag.
"Du har uttryckt dig olämpligt och med tanke på tystnadsplikten så får vi se vad det här kan ha för följder.
"Tystnadsplikten? Den gäller ju spannålskvalitén! Den har inte jag skrivit om!"
"Den gäller lite till."
"Som vadå?"
"Har du inte koll på det så är det ditt problem."

Människan kan alltså inte precisera vad det är han har reagerat på i min blogg. Han vet inte heller vad som innefattas av tystnadsplikten på hans eget företag. Jag var i chocktillstånd!

Då vi lagt på berättar jag för Pacman att jag och Lancia fått sparken för att vi bloggat om jobbet. "Bad du honom dra åt helvete," var hans första kommentar.

Jag surfade in på bloggen för att läsa vad som kunnat få människorna på bygget att sparka bakut. I bloggen står bland annat att jag får höra sexistiska kommentarer i stort sätt varje dag, att det kan vara riktigt snuskigt på vissa ställen, att folk super sig fulla på arbetsplatsen, att chefer som hänger likt en hök över sina anställdas surfande antagligen inte har så mycket att göra på sitt jobb och att jag en gång var så trött så att jag tyckte: "Allt var pest, jobbarkompisarna var dumma i huvudet, Driftschefen var en ond slavdrivare och jag hoppades att hela bygget skulle sprängas i luften!" Men i samma inlägg skrev jag att allt blev så mycket bättre då jag fått sova. Man måste vara en idiot om man missförstår det inlägget.

I den riktiga världen borde man ta upp missförhållanden på arbetsplatsen med sin chef, det kan jag hålla med om, men det här är inte den riktiga världen. Här är anledningarna varför.

• Tomten är en tölp, som kan uttrycka sig extremt sexistiskt. Det värsta han sagt om mig är (jag var inte närvarande utan fick höra det från Lancia som hörde det från ett öronvittne) att han har knullat mig på labbet hela nätterna. Då jag tog upp detta med med Tomten och Gullo så blånekade båda två, och jag kände mig nästan dum som tagit upp det med dem. Lite forskande i saken gjorde dock klart att Tomten var den skyldige.
• Andra påhopp man fått höra är: "Vad gör du här? Har du rymt från spisen?" eller "Tjejer på Stureplan får skylla sig själva om de blir våldtagna." Tomten har även vrålat: "Vad är det för getknullade fähundar som jobbar passet innan oss?" Så säger man inte om sina arbetskamrater!
• Driftchefen och Chefen bor ihop och de umgås privat med Tomten. Driftschefen har jag knappt sagt hej till och Chefen och Tomten är väldigt bundis. Det känns inte som om jag har förtroende nog för detta par att berätta om Tomtens egenheter. Vilken sida skulle de ta?
• Vi var bara anställda en kort period och i min utsatthet tänkte jag att jag står ut under dessa veckor. Min blogg får bli min avreageringszon.
• Jag ville inte klaga på rådande arbetsförhållanden för när vi närmade oss slutet av skördeperioden så var det två som fick gå och jag ville inte vara en av dem!

I morse ringde jag till min kontakt på Bemaningsföretaget. Hon blev förstås väldigt chockad över vad jag hade att berätta. Hon har nu pratat med Driftschefen och Chefen och de hade förstås ingen aning om att det såg ut som det gjorde.

För min del är det hela utrett. Jag vill inte ha något med dem att göra längre och jag hoppas att de lämnar mig i fred. Det är dock inte säkert. I lördagskväll fick jag följande sms av Tomten.

"Hej hur känns det o tro att man är smartare än andra måste ju va en bra känsla ju synd tjejen att den hårda värkligheten är en annan ju att du typ ligger under medel eller lägre synd för ditt ego eller häls tomten"

Detta sms har jag kopierat ordagrant. Döm själva över vem som är mest bright! Som ursäkt för hans agerande misstänker jag att han var full då han skrev det. Han skulle antagligen aldrig höra av sig i nyktert tillstånd. Ska bli spännande att se om han hör av sig på tisdag eller torsdag. Han brukar nämligen supa till under dessa veckodagar. Sms:et ligger dock tryggt kvar i min mobil, kan vara bra att ha.

Så till något helt annat. Då jag styrt klart med jobbstrullet och funderar över vad jag ska göra under resten av dagen ringer plötsligt telefonen.
"Du har skickat in en spontanansökan till oss," säger en kvinna efter att hon presenterat sig och förklarat vilket företag hon ringer ifrån.
"Öh, ja, det stämmer," säger jag efter att ha letat lite i minnesbanken.
"Vill du komma på intervju, idag, om ca en och en halv timme?"
"Eh, jovars, jag har ändå inget för mig idag." Så jag hoppar in i bilen och tuffar iväg mot grannstaden. Kvinnan som ringde möter mig i dörren tillsammans med en HUND. De har en hund på kontoret! Intrycket av företaget är redan på stort plus! Om man får ha hunden med sig till arbetet verkar acceptionsnivån för de anställdas liv betydligt högre än på det förra stället! De bjuder på lunch och förklarar vad arbetet går ut på. De behöver någon som kan hoppa in på studs. De hintar även lite om att om det går bra för mig, vi trivs ihop och om företaget eventuellt skulle expandera så kan det finnas möjlighet att jag kan få en fast anställning där. Jag fattar inte vad det är som händer. Efter lunchen säger vi hej då och jag far ut till köpcentret i utkanten av staden för att shoppa lite. Jag har väl varit inne i butiken i ca 5 minuter då telefonen ringer och de säger att jag fått jobbet. Det är visserligen inte jättebra betalt (120:-/timmen), men jag är ju inte färdigutbildad ännu och dessutom har jag lärt mig att pengar inte är allt här i världen! Så klockan 8 imorgon börjar jag på mitt nya jobb. Helt galet!