Idag har det blivit en hel del åka tåg för min del. Tog halv sju tåget söder ut för att anlända ca 3 ½ timme senare i en betydligt, soligare, snöfriare och sydligare stad. (Obs, jag befann mig dock fortfarande i Sverige.) Kvart över tre bar det av hemåt igen och jag klev inte innanför dörren förens klockan slog 18:37.
Då jag hade en halvtimme kvar till slutstationen klev det på två kavajkillar i 30-års åldern. Pråpert klädda och utrustade med var sin kvällstidning. Då jag sitter själv vid ett bord med fyra säten, slår de sig ner hos mig. Straxt efteråt kommer en mamma med sina två söner, 3 och 4 år gamla. Hon och killarna tar plats på två säten på andra sidan gången. Det krävs ingen Einstein för att förstå att dessa två killar kommer att börja tjivas med varandra. Det tar bara en minut.
Killen snett mitt emot mig börjar ge kompisen blickar. Blickar som säger: "stön, suck, kan inte kvinnan hålla ordning på sina barn?" Jag å andra sidan tänkte: "Tänk om ni två vuxna män kunde erbjuda kvinnan och hennes två barn era säten. Vi tre behöver inte dela på det här bordet." Om småkillarna hade fått var sin sittplats och dessutom ett stort bord att klänga på hade oron i tågvagnen sjunkit betydligt. Men herrar i trettioårsåldern behöver tydligen benutrymme och plats för sina tidningar...
*En liten X-tra notering bara, detta är mitt hundrade blogginlägg. Whoopie!
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar