Nattsvart

Ibland funderar jag över varför jag envisas med att gå på fotbollsmatcher, speciellt igår. Inte nog med att strömmen gick så att matchen fick avbrytas i 40 minuter, det var även svinkallt och Laget bjöd på det sämsta spelet för säsongen. Det som irriterade mig mest var dock den neadertalliknande pöbel som kallas Klacken.

Av rent snålhetsvansinne (eller ekonomiska skäl) är jag med i Klacken. Det blir betydligt billigare att gå på matcherna då. Problemet är att jag och Blondie har en fantastisk förmåga att hamna precis framför idiotiskt skrikande missfoster. Då domaren, motståndarlaget, eller för all del Laget, gör något som inte faller dessa herrar (ja, det är till 100% killar som beter sig på detta sätt, kvinnor brukar kunna bita ihop) i smaken, hör man ett (eller flera) avgrundsvrål bakom sig.
"Så J-VLA DÅLIGT!"
"J-VLA FITTA!"
"Det var f-n det sämsta jag har sett."
"Han är ju helt j-vla dum i huvudet!"
Jag tror ni fattar, listan kan göras lång. Blondie och jag brukar titta på varandra och skaka på huvudet i ren fascination över dårskapen som pågår bakom oss.

Igår beslöt jag mig för att undersöka vad det var för en idiot som hamnat bakom mig den här gången. Jag föreställde mig det typiskt skirkande missfostret som ett finnigt, snusande äckel med slappt hängande haka och döda fiskögon. Till min förvåning var det en kille i kappa och halsduk som såg ytters sympatisk ut, om man bortsåg från de svador som flöt ut ur hans matinkast. Lite längre bort stod en blond kille med glasögon och välkammat hår och hötte med näven samtidigt som han rapade upp den ena svordomen efter den andra. Vad är det med killar och fotboll? Nog för att sport kan väcka heta känslor, men någonstans går det väl en gräns?

Det hela gick så långt att jag och Blondie funderade på att byta sport. Gentlemannasporten cricket verkade vara ett lämpligt alternativ. Den grövsta kommentar man lär höra från de åskådarplatserna är antagligen: "Den där manövern var ytterst olämplig." Dessutom har de paus för tedrickande.

Matchen slutade 0 -1 och vi kunde inte göra annat än att skratta åt eländet. Till och med jag som brukar kunna se det positiva i saker och ting kunde inte hitta det minsta lilla glädjeämne. Men då jag föreslog för Pacman att vi skulle hitta ett lämpligt cricketlag att heja på istället, så tittade han på mig och sa: "En sån match pågår i tre dagar!" Så det blir nog fotboll i fortsättningen också.