Finaly

Så var det äntligen dags igår. Vi bänkade oss framför Fritz och Fanzys TV ute i deras villa för att insupa vad gårdagens final hade att erbjuda. Jag tänker inte räkna upp bidrag efter bidrag eftersom jag tror att de som är intresserade redan har hunnit skaffa sig en egen uppfattning och ni andra hoppar antagligen över detta inlägg om jag börjar yra om hissar, missröstande jurygrupper, slående vackra röster och Elisabeth Höglund. Måste bara kort meddela att jag hade snöat in på EMDs bidrag och höll på dem under kvällen.

Då det hela spektaklet drog igång kom galakänslan äntligen över mig. Nu kändes det att det var på riktigt. Tidigare har tankarna gått till att de hela utspelar sig en en mörk hockeyrink någonstans i mellansverige och känslan av roliga timmen från mellanstadiet har liksom inte gått att skaka av sig. Men nu sken hela Globen då artisterna marscherade in. Petra skötte sig riktigt bra och hennes klänning var riktigt snygg (fast det var kanske inte Petras förtjänst).

Så till röstningen. Det var ju sjukt spännande! Vilket bidrag som helst kunde ju stå som segrare efter att jurygrupperna gjort sitt. Artisternas miner då de insåg att de fått för låg poäng av svenskafolket var oslagbara. De vet att de har en kamera på sig och att de måste tacka folket för de poäng de fått, när det egentligen bara vill sjunka ihop i en hög och skrika NEEEEEEEEJ! Stackars Måns som nästan tagit ut segern i förskott blev alldeles vit i ansiktet då han insåg att 72 poäng från svenska folket inte räckte för en VIP-biljett till Moskva.

Angående vinnaren har jag en sak att säga. Man ska vara sist för att kunna bli först. Hon sjöng det sista bidraget i den sista delfinalen och hon var även sist ut i finalstartfältet. Det hela talar för sig själv.