Småland: a road trip

Min mormor samlar på släktingar. Hon är helt manisk. Hon älskar att upptäcka nya släktingar. Ibland tror jag att det är kvantiteten som är det viktiga, ju fler, desto bättre. Tro inte att det rör sig om vanlig släktforskning, där det gäller att hitta sina förfäder, nej då. Min mormor släktforskar på bredden, d.v.s. hon letar efter kusiners kusiner, oäkta barnbarn och sedan länge döda gammelmostrar.

Låt mig förklara från början. Min mormors morfar var en man som inte nöjde sig med att endast tillfredställa sin hustru, utan han kände sig manad att låta flera kvinnor njuta av hans enormt kärleksfulla famn. Detta resulterade i att min mormor har en hoper halvkusiner spridda över hela Småland. Då hans första hustru (min mormors mormor) dog i barnsäng gifte han visserligen om sig med en kvinna som var mor till hans barn, man jag misstänker att det fanns andra kvinnor som inte fick samma erkännande.

Det är alltså dessa släktingar, deras barn och barnbarn som min mormor nu vill leta upp och hon har släpat med mig, mamma och Pacman på äventyr.

”Vill ni äta pizza med mig och mormor i Sävsjö”, frågade min mamma mig och Pacman i fredags. Jag förstod att det var något galet med det hela för:

1. Mamma hatar pizza.

2. Sävsjö ligger ca 15 mil från orten där mina föräldrar bor.

Mamma insåg att en förklaring behövdes. ”Mormor tror att hon har en släkting som jobbar på en pizzeria i Sävsjö och hon har pratat så länge om att åka dit.” Det hela verkade smått sjukt med tanke på att mormor inte kom ihåg vad släktingen heter, men jag träffar inte min mormor så väldigt ofta så jag och Pacman beslöt oss för att följa med. Följande dag stuvade vi in mormor, mamma, mig och Pacman i bilen och brummad iväg mot Sävsjö. Då jag klev ur bilen på stora torget i Sävsjö funderade jag på vad jag höll på med. 15 mil i en bil en sommardag som jag helst velat avnjuta under ett parasoll, med en god bok i ena handen och något läskande i den andra. Det är helt omöjligt att min mormor har en släkting som jobbar på en pizzeria. Hela hennes släkt är sprungen ur det småländska höglandet och de saknar allt vad pizzatradition heter. Mormor kom då fram till vad släktingen heter, att hon är politiker i Sävsjö och att det är hennes man som jobbade på en pizzeria. Det hela blev plötsligt lite mer förståligt.

Mormor spatserade in på ett gatukök och frågade efter släktingen (mamma stannade utanför då hon inte tål lukten av flottig kebab). Inget napp där, men vi blev hänvisade till en annan pizzeria. De hade kanske hört namnet, men det stod strax klart att ingen av dem var gift med en politiker. Men min mormor är ihärdig. Hon föreslog att vi skulle in på banken och fråga efter personen, men insåg snart att banken inte var ett bra alternativ, eftersom det var lördag. Då fick hon syn på biblioteket och travade raskt över gatan. Inne på biblioteket satte sig Pacman ner vid en dator, surfade in på Eniro, knappade in personens namn och Sävsjö och fick upp två träffar, var av en snabbt kunde uteslutas. Sävsjö kommuns hemsida gav oss en bild på personen i fråga, men någon pizzabagare till man kunde inte hittas. Mormor var helnöjd ändå. Mamma, jag och Pacman insåg förstås att samma sak kunde ha gjorts hemma framför datorn, men vi såg det hela som en lite utflykt.

Vi gjorde även andra saker på vår road trip. Vi hittade ett Ullared i miniatyr i en håla som heter Ormaryd (jag fyndade en stektermometer), tittade på mammas morfars gamla sommarhus, badade och åt glass en bit ifrån mammas morfars barndomshem. Angående maten så blev det inte pizza utan kycklingfilé på en vägkrog. Pizzerian som var vårt mål existerade inte och jag vet inte var ifrån mormor fått idén om pizzerian, men tur var väl det, för ingen av oss var egentligen sugen på pizza.