Bloggen har legat i dvala de senaste dagarna då jag befunnit mig på Pacmans pärons lantställe och inte haft en tanke på att uppdatera min tankar här. Jag gillar verkligen att vara på landet, men det finns en stor nackdel med stället, fästingar!
Då jag igår kväll skulle krypa till kojs upptäckte jag det lilla krypet, på ett smått generande ställe. Fästingen tyckte väl att det var varmt, trångt och trygg kan jag tänka. Jag och fästingen var dock inte överens om att min kropp var en lämplig matsal för småkryp. He had to go! Pacman förvandlades till kirurg på några sekunder och jag fick lägga mig på mage i sängen medan han utförde ingreppet. Själva proceduren var ganska så smärtfri och jag hade inte tänkt på det så mycket mer om inte Pacman ojat sig över hur ingreppet fortskred.
”Ieuuu! Den är ju jättestor!”
”Den vill inte lossna…”
”Aj då, nu gick den sönder.”
”Det är bara en liten, liten bit kvar nu…”
Inte de kommentarer man vill höra då man ligger hjälplös på mage och inte kan se vad som försiggår. Man har så att säga begränsat synfält i sina egna bakre regioner.
Nu går jag och nojar över likdelar i min stuss som eventuellt kan orsaka TBE och Borrelia. Gör det inte lite ont? Är det inte en liten rodnad? Jag har inte tid att bli sjuk, jag ska ju börja jobba snart!
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar