Så är den äntligen här, veckan då Eurovision Song Contest går av stapeln. Fram med fjäderboor, paraplydrinkar, stillettklackar, transor, glitter och glamor. Vem bryr sig om att ingen kan sjunga?
Sorgligt men sant. Två av mina trognaste ESC-vänner, Brownie och Blondie, kommer att resa bort andra halvan av denna intensiva vecka, så jag kommer att få klara mig utan dem under semifinal 2 och finalen. Jag hävdar bestämt att deras enda giltiga anledning att resa utomlans på torsdag är att de då kan rösta på Sverige. Pacman är måttligt intresserad av hela tjotaballongen, men som tur är har jag Vanilla och Geisha! Vi kommer att sitta som fastklistrade framför TV-apparaterna hela veckan.
Som jag har laddat! Jag har sett alla ”inför” program med Christer Björkamn och hans partiska panel. Jag har sett Eurovision Countdown med Jovan Radomir och någon Serbisk donna som är snyggare än vad hon är smart. Jag har till och med sett vissa bidrag på internet då ESC-febern har varit som svårast. Nu till den del av det hela som näst intill gör mig till landsförrädare i Eurovision Song Contest-sammanhang. Jag tycker inte att Perrelli är speciellt bra. Visst, hon har jobbat stenhårt, bantat ner sig 20 kilo, klämt in sina stackars bröst i en korsett, förvridigt fötterna för att få på sig skorna och rösten är det inget större fel på, men hon ser ju ut som en UTOMGJORDING! Hon kommer inte från samma släkte som jag i alla fall. Det är så mycket yta så att jag blir sorgsen i hjärtat! Dessutom är låten inte så bra. Istället för att heja på Charlotte, försöker jag hitta favoriter bland de andra artisterna. För tillfället är jag förtjust in Norge och Armenien, men jag har inte hört låtarna tillräckligt många gånger för att finna den där perfekta vinnaren.
I motsatts till mig så är Vanilla av den gamla skolan när det gäller ESC. Hon har inte sett ett bidrag i förväg, har knappt någon aning om vilka länder som uppträder när och har antagligen inte läst en rad om spektaklet som utspelar sig nere i Serbien. Hon kommer att krypa upp i soffan med en paraplydrink och insupa spektaklet genom sina oskuldsfulla ögon, för att först då bilda sig en uppfattning om vilket land som har det bästa bidraget. Jag sätter en femtiolapp på att hon kommer fram till att Sverige är bäst. Det ska dessutom tilläggas att Vanilla har Hero som ringsignal på mobilen, allt för att visa sympatier för vårt stolta land.
Det är inte bara kul att vara fast i ESC-cirkusen. Förra natten somnade jag klockan halv tre, delvis på grund av att Estlands bidrag som gick på repeat i min hjärna, och den låten är INTE bra. I jämförelse med ”Leto Svet” är Perrelli en gåva skänkt från ovan. Andra bidrag som bör glömmas direkt efter framträdandet är Portugal, Malta, Lettland, Litauen och Irland. Tyvärr tror jag att det är omöjligt att glömma det sistnämnda bidraget…
Man kan ju undra över min fascination över Eurovision Song Contest, när jag skäms över bidraget vi sänder och jag vet allvarligt talat inte varifrån denna fanatism kommer. Jag får väl nöja mig med förklaringen att jag gillar spektaklet. Konstiga kläder, usla sånger, vackra ballader och urflippade artister tilltalar tydligen min hjärna. Och när lördagen är här (förutsatt att Charlotte tar sig till final) kommer jag nationalistiskt jubla för varje poäng som Sverige kan lura ur den Europeiska befolkningen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar