Tidigt på våren börjar försäsongen. Pacman, Fritz och Joey sätter ivrigt på sig långkalsonger, mössa och tummvantar för att stå ute under iskalla lördagseftermiddagar, ivrigt hejande på Laget. Snön har inte smält undan från gräsmattorna, utan det är någon stackars vaktmästare som har skottat planen för att Laget ska få några träningsmatcher innan säsongen drar igång på allvar. Fanzy, Blondie och jag är kloka nog att stanna inne i vinterkylan.
Så är det säsongens första match, hemma mot ”Laget från Storstan”. Mössa, vinterskor och vantar på, för det är inte mer än 5° C i luften. Laget gjorde en storslagen resa förra året i serien under, så humöret är på topp. Det blir dock ingen vinst, inte denna match, och inte matchen efter det heller. Efter 8 matcher utan vinst kliar jag mig eftertänksamt i huvudet och funderar på vad jag håller på med. Frusna och deppiga traskar vi hemåt, efter en ytterligare en vinst som aldrig blev av. Förra säsongen avslutades varje match med en- eller två segeröl på ”Den Engelska Puben” men detta år har det inte blivit en enda.
Så kommer den! Den efterlängtade segern som påminner mig om varför fotboll är så underbart! Den där känslan då bollen rullar över motståndarens mållinje är obeskrivlig. Jag vrålar lika mycket varje gång. Känslan blir än starkare då det är VM och EM. Jag är som många andra svenska fotbollssupportrar mer trogen landslaget än klubblagen (källa: Expressen). De där bilderna från VM i Berlin då Sverige spelar mot Paraguay kan nästa få mig att börja gråta. De gula tröjorna som vrålar Marcoolios ”In med Bollen i mål”. Och snart är det dags igen. Om sju dagar brakar det loss i Österrike och Schweiz, 10 dagar kvar till Sveriges första match. Till och med Vanilla som inte brukar intressera sig för fotboll har redan bokat in två av matcherna med vänner och bekanta. Sverige kommer att drabbas av en fotbollsvåg som heter duga. And I love it!
Framåt november kommer vi att få reda på om Laget pallar att hålla sig kvar i allsvenskan. Vi får se om vi platsar i den svenska fotbollens finrum eller om vi är för evigt dömda att glänsa i serien under…
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar