These shoes aren't made for walking

Igår drog spektaklet igång. Jag, Vanilla och Fanzy infann oss i god tid hemma hos Blondie för att njuta av skådespelet som utspelade sig nere i Belgrad. (Geisha börjad alltmer påminna om en zombie, så hon beslöt att stanna hemma.) Dagen till ära hade jag plockat fram min välanvända, röda fjäderboa och iklätt mig mina svarta stillettsandaler. Det är bara schlagerfestival en vecka om året. Lagom till att jag skulle gå, öppnade sig himlen utanför fönstret och allt var plötsligt dyblött! Men, jag hade bestämt mig. Jag stoppade in håret i en svart hatt (har inget paraply), behöll sandalerna på och satte på mig regnjackan. I min något udda utstyrsel traskade jag längs stadens regnvåta gator. Det är inte långt till Blondie men en sak kom jag fram till under denna promenad. Kullerstensgatan uppfanns inte av en kvinna i stillettklackar!

För ca ett och ett halvt år sedan hade jag ett krav när det gäller skor. De skulle vara bekväma! Men så en regnig dag i mars förra året, då jag hade in timme över i Göteborg och av misstag råkade snubbla in i en skobutik, hände något. På en hylla stod ett par röda sandaletter med kilklack. Jag blev förälskad. Men aldrig att jag impulsköper ett par sandalletter i början av mars! Jag lämnade kvar skorna på hyllan i butiken, men lade märke och pris på minnet. Den följande månaden kollade jag upp skon på nätet, hitta skon i butikerna här hemma och provade den flera gånger. Jag kunde inte släppa tanken på dem. Så en dag i april hade jag bestämt mig. De skulle bli mina! Jag genomled veckor av skoskav och svullna fötter men jag hade stans coolaste skor!

Ett urval av mina dojor kan ses här nedan. Högst upp till höger står ett par gamla trotjänare som borde ha kastat för länge sedan. Jag köpte dem i gymnasiet och var mäkta stolt över dessa kängor. Jag var dock inte så snäll mot dem. Använde dem vare dag i vått och torrt under de första vinterhalvåren. Sömmar gick upp, sulan släppte från skon och nu har skinnet spruckit. Jag använder dem inte längre och har ingen aning om varför de står kvar i garderoben. Jag kan inte slänga saker!

Jag har aldrig fått så mycket kommentarer för ett par skor som de beiga med svart lacktå som syns i främre delen av bilden. De är mitt bästa skoköp någonsin! Nedsatta från sexhundra till två hundra i en Nilsonbutik. Jag drogs genast till deras fulsnygga utseende och priset var ytterst tilltalande. Min mamma, Joey, min X-jobbshandledare och Brownie har alla fascinerat kommenterat mina läckra pjucks.

Mitt sämsta skoköp någonsin ses även i bild, de svarta stövletter som syns i bakre delen av bilden. De var smått obekväma då jag köpte dem. De krävs bara att jag går in dem, TRODDE JAG! Efter en dag i dem var mina strumpor röda av blod, klacken slets snart ut och sulan sprack. Dessutom upptäckte jag att innersulan var felkonstruerad, det saknades in bit! Det där obekväma som skulle ”gås in” var ett produktionsfel. I ett fåfängt försök att fixa dem lämnade jag in dem på en sko- och nyckelservice i närheten, betalade 190:- för att försent inse att killen bara lagat dem till hälften. De kommer snart att vandra samma väg som mina gamla trotjänare, men de kommer att få en mindre hederlig begravning.

Tillsist måste jag bara berätta om en sko-episod som min vän Smiley råkade ut för. Förra vintern gav hon sig ut på stan för att köpa ett par varma vinterskor. Hon är student och har en begränsad budget, men man måste ha vinterskor! Vad kommer då Smiley hem med? Inte är det vinterkängor i alla fall, utan ett par leopardmönstrade pumps för 800kr! Där snackar vi prioritering! Smiley må ha frusit den vintern, men när våren kom var hon snyggast i stan (om vi bortser från mig i mina röda sandaletter).